Efter att ha läst Fladdermusmannen var jag minst sagt skeptiskt mot såväl Harry Hole som dennes skapare Jo Nesbø.
I Kackerlackorna räddar dock Nesbø sin heder och det har han den hyfsat spännande intrigen att tacka för. Tyvärr sätter jag fortfarande lika stor tilltro till Hole som jag gör med en total främling som knackar på min dörr med ett erbjudande jag bara inte får missa.
Varför?
Den yrkesmässige Hole har jag inget ont att säga om: Han är skärpt, skarpsinnig och han skiter fullständigt i politiska eller högre polisiära beslut så länge han får fast den skyldige. Sånt gillar jag då jag ser upp till människor som står upp för det de verkligen tror på.
Genom flashbacks och samtal med sin syster Søs får man lära känna den personen Hole, vilket i och för sig bidrar till att man får en större förståelse för hans privata jag, men å andra sidan förklarar det inte hur en alkoholist kan trycka på on/off knappen när det gäller att dricka eller att inte dricka. I Fladdermusmannen var han nykter ett tag innan han fullständigt bröt samman och hälsade sin vän Jim Beam välkommen tillbaka. I Kackerlackorna fortsätter hans dekadens tills han blir headhuntad för att söka reda på den som mördade den norska ambassadören i Thailand. Vid ankomsten är han stupfull men därefter dricker han inte en droppe även om han kunde blunda och ”kunde höra isbitarna klirra och dansa i glaset, höra det klucka i flaskan när han hällde i den bruna vätskan och till slut det fräsande ljudet när sodan blandades med spriten” (s. 304). Ledsen, men jag köper det inte!
I Fladdermusmannen förekom det plumpa och helt onödiga engelska uttryck som redan i första kapitlet fick mig att överväga att stänga igen boken och slänga den över axeln för att sedan glömma bort att den över huvud taget existerar. Utländska uttryck förekommer även här men de smälter betydligt bättre ihop med sammanhanget så de stör mig inte alls. Tack och lov!
Det som Jo Nesbø gör så fantastiskt bra i Kackerlackorna är att han beskriver livet i Bangkok så som det faktiskt är och inte som han tror att det är. På varje sida finns det bevis på att Harry Hole går i Nesbøs fotspår i en varm och klibbig stad full med liv och med en luft som har såväl lukt, färg som smak.
Att prostitution och pedofili är synonyma med Thailand är vida känt och Nesbø väver in de tu i en intrig som är spännande, tidvis fartfylld och brutal, snårig och med så många lösa trådar att det känns som att man själv står mitt på gatan i Bangkok där den oskrivna regeln ”störst kör först” gäller och inte förrän man tryggt har tagit sig över på andra sidan gatan förstår man hur det hela hänger ihop och vem det är som har tagit ambassadören av daga.
Det man kan ha synpunkter på är hur det faktiskt är möjligt att lägga locket på en sådan här stor skandal men å andra sidan är allt möjligt när det gäller fiction. Nästan i alla fall.
Rekommenderas!
Andra röster om Kackerlackorna
Kackerlackorna ingår i min Deckarturné jorden runt.
<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<
Bokfakta
Författare: Jo Nesbø
Titel: Kackerlackorna
Originalets titel: Kakerlakkene
Utgivningsår: 2011
Förlag: Pocketförlaget
Översättare: Per Olaisen
Antal sidor: 372
Källa: Köpt
Intresse: deckare, kriminalroman, Thailand, Bangkok, Pocketförlaget, Deckare jorden runt
Andra titlar i serien: Fladdermusmannen 
, Rödhake, Smärtans hus, Djävulsstjärnan, Frälsaren, Snömannen, Pansarhjärta
Betyg Rating: 
Jag har aldrig varit i Bangkok och i ärlighetens namn har jag aldrig haft någon längtan dit heller. Eller till Thailand över huvud taget. Jag har haft på känn att vädret och samhällsklimatet i stort inte skulle passa mig särskilt väl och efter att ha läst den här boken har jag fått det bekräftat: Det är varmt, luftfuktigheten är hög, prostitutionen är vida utbredd, pedofili i alla dess former är lika vanligt som att ta sig en öl på en bar, etc.
Visa Annika Abrahamssons profil
