Case study: Vad är skillnaden mellan en deckare och en kriminalroman?

I samband med en Bokbloggsjerka ställde Bokmamma frågan om vi visste vad som skiljer en deckare från en kriminalroman. Tvärsäkert svarade jag att ”[jag] brukar vårdslöst kategorisera i stort sett alla böcker jag läser som deckare, men det finns dock en viktig skillnad mellan deckare och kriminalroman: I en deckare kan i stort sett vem som helst utreda brotten/brotten (journalister, advokater, privatdetektiver, etc) medan polisen endast har en biroll (om ens det). I en kriminalroman däremot är det poliser som utreder brottet/brotten och det är också deras utredning som står i fokus.”

Därefter tänkte jag inte så mycket mer på det förrän jag såg att frågan om genregränserna började snurra på en hel del bloggar, både i Sverige och utomlands. Det triggade igång mig att en gång för alla reda ut vad som är vad.

Det gick så där kan jag säga.

176219371_e22956bfe3
Photo Credit: Thomas Hawk via Compfight cc

 

Deckare vs. kriminalroman

Sören Bondeson gör gällande att det var en privatdetektiv som löste brotten när deckaren föddes. Ernest Mendel föredrar att kalla denna typ av böcker för detektivroman vilket kan vara svårt att argumentera emot med tanke på vem huvudpersonen i dessa böcker är. Logik när den är som bäst med andra ord.

Numera är det dock lika vanligt, om inte vanligare, att det är en journalist (eller en lärare, forskare, datahacker, advokat, prisjägare, kriminaltekniker, rättsläkare, kriminalkommissarie eller yrkesdetektiv som Kerstin Bergman och Sara Kärrholm antyder) som utreder brotten. Enligt Bondeson är Liza Marklund och Denise Mina två exempel på författare som skriver just deckare, men här uppkommer ett problem: Denise Mina skriver både om en journalist, Patricia ”Paddy” Meehan, och en polis, Alex Morrow. Innebär det att hon skriver i två olika genrer då?

Det beror helt enkelt på vem man frågar!

Kerstin Bergman och Sara Kärrholm behandlar begreppen deckare och kriminallitteratur synonymt med motiveringen att ”kärt barn har många namn.” De är dock på intet sätt ensamma om denna generalisering utan den återfinns bl.a. hos George J. Demko: ” The detective story or crime fiction […] ” och Per Olaisen som själv använder ordet kriminallitteratur om genren där ett eller flera brott har stor betydelse för handlingen.

När huvudrollen innehas av en polis handlar det enligt Sören Bondeson om en polisroman, och Henning Mankell, Håkan Nesser, Minette Walters och James Ellroy utgör exempel på författare som skriver i den här genren.

Att se James Ellroy i den här uppställningen är minst sagt förvånande med tanke på att jag har läst några böcker av honom, och jag har knappt sett röken av en polis i någon av dem. Hans böcker handlar till största delen om uppgörelser i den undre världen och det är inte för inte som han anses skriva i noir-genren: Noir fiction (or roman noir) is a literary genre closely related to hardboiled genre with a distinction that the protagonist is not a detective, but instead either a victim, a suspect, or a perpetrator.

Kriminalromanen då?

Du har säkert lagt märke till att jag hittills inte ens har nämnt ordet kriminalroman och det finns en ganska enkel förklaring till det. När man Googlar definition kriminalroman så får man noll träffar på svenska sidor. Däremot kan man läsa att:” Der Kriminalroman (kurz: Krimi) ist ein Genre der Literatur. Er beschreibt in der Regel ein Verbrechen und seine Verfolgung und Aufklärung durch die Polizei, einen Detektiv oder eine Privatperson.”

Låter skrämmande likt en deckare eller vad säger ni?

Slutsats

Bondeson skriver att det finns många inriktningar inom genren och att gränsen dem emellan kan vara flytande. Kanske är det så enkelt att vi ska säga deckare till vardags och kriminallitteratur i mer formella sammanhang som Bergman och Kärrholm föreslår?

Eller kanske är det Sanna som har slagit huvudet på spiken:

”Jag skulle säga att en deckare är den gamla typen av pusseldeckare som fokuserar på själva gåtan medan det mesta som skrivs idag är polisromaner där realistisk skildring av polisarbetet, poliskaraktärerna och mordet i sig är huvudsaken. I dagens polisromaner får man t.ex. ofta veta vem som är boven på ett tidigt stadium och sedan handlar det om att följa utredarna. I princip allting efter Sjöwall Wahlöö är polisromaner, skulle jag säga.”

Jag vet inte hur det är med dig, men jag har egentligen inte blivit ett dugg klokare när det gäller deckaren vs. kriminalromanen. Vad jag däremot är helt säker på är att ytterligare en fråga har dykt upp i ekvationen: vem (om ens någon) utöver Bergman, Kärrholm och Olaisen säger kriminallitteratur om min älskade genre?

Referenser:

Sören Bondeson, Konsten att döda. Så skriver du en kriminalroman
Kerstin Bergman & Sara Kärrholm, Kriminallitteratur
Ernest Mendel, Förtjusande mord – kriminalromanens sociala historia
Per Olaisen, Kriminalnovellen i Sverige: bidrag till en historik

Wikipedia: http://de.wikipedia.org/wiki/kriminalroman
George J. Demko: http://dartmouth.edu/~gjdemko/nyaag.htm

 

Comments

  1. Tja, i mina deckare/kriminalare, thrillers??? är det alltid poliser som löser brotten, men ämnena varierar och också hur jag bygger upp historian. Ibland fokuserar jag på familjen/familjerna som drabbats, ibland mer på själva brottet och försöker ge en tankeställare för läsaren. Så det är svårt att bestämma vad de ska kallas, även om jag alltid säger deckare själv.

    • När det gäller deckare vs kriminalromaner har jag också mest använt mig av det förstnämnda. När jag recenserar lägger jag dock in böckerna i båda kategorierna eftersom det är så svårt att veta hur andra kategoriserar böckerna man läser.

  2. Jag säger nog deckare om alla böcker där handlingen handlar om att lösa ett brott, oavsett vem som löser det… Men jag köper definitionerna ovan, deckare=vem som helst kan vara gåt-lösare, kriminalroman=poliser.
    lasaochlyssna recently posted..Bokbloggsambassadör 2013 – Västmanländskans Bokblogg

  3. Jag tänker nog att en deckare är en deckare oavsett vem som utreder brottet (polis, journalist, författare…). I deckaren står brottet i fokus och ska lösas.
    I en kriminalroman finns det ett brott, kanske i centrum av handlingen, men det kanske inte ska lösas, kanske redan är löst eller så ligger det långt tillbaka i historien, men påverkar huvudpersonerna och/eller handlingen.
    Det är min definition 🙂
    Books ABC recently posted..Bästa boken i Juli var…

  4. Jag har förenklat det för mig själv. Deckare är en bok där en icke-polis som löser gåtan. I kriminalromanen är det en polis. Funderade på frågan härom veckan, men kom ingen vart i de tankarna.
    Ewa K recently posted..Mitt i steget

  5. Intressant! Jag har använt ordet deckare mest, men med den moderna typen av böcker när det knappt begås något brott, eller snarare det är andra saker som har lika stor betydelse, så kan jag ibland känna viss tvekan när jag använder det. Tror jag förvillas av norskans ”krim” och använder det begreppet ibland…
    Lottens Bokblogg recently posted..Tävling hos Julia

  6. Jag kallar allt som handlar om brott och dess lösning för kriminalroman. För mig är deckare en väldigt specifik undergenre till kriminalroman; Agatha Christie är deckare, Camilla Läckberg är det inte 🙂
    Monika recently posted..Månadsbokslut juli 2013

  7. Ja det där var ju glasklart 🙂 Jag kommer säkert att fortsätta kalla det mesta deckare i alla fall. Det spelar ju ingen roll vad man kallar det, huvudsaken det är bra….eller hur?
    Lena recently posted..Läst i juli

Lämna ett svar till Ewa K Avbryt svar

*

CommentLuv badge

WP Twitter Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: