Nu står den och trängs tillsammans med de övriga 49 (!) olästa böckerna som står i min bokhylla. Det är ju inte klokt egentligen, men ack så trevligt att ha massa godbitar att välja mellan!

Som tur var vill min värk inte riktigt vara med mig i dag så jag ska göra den till viljes och bänka mig i soffan för att läsa. Men bara fram till klockan 20.00 för då blir det fotboll för hela slanten!

Pirat

Yngar Stubøs och Inger Johanne Viks dotter Kristiane har en relativt stor roll i den här boken och det gläder mig. Hon är en mycket speciell personlighet och trots att man kan förstå föräldrarnas frustration över den situation de befinner sig i så kan man inte undgå att älska denna flicka. Hon är otroligt smart, har lätt för att lära sig vissa saker, otroligt svårt med andra, blir hon pressad dyker hon in i sig själv och upprepar frasen Dam-di-rum-ram med sin något monotona stämma, hon är extremt uppmärksam och när man minst anar det kastar hon fram ett budskap som får omvärlden att tveka om det är synonymt med sanningen eller om det bara är hennes fantasi som spökar. Mycket fascinerande!

Och det är också mot Kristiane som blickarna riktas mot redan under de inledande sidorna i boken. När hon säger Tanten var död är det ingen som egentligen reflekterar över vad hon egentligen menar. Inte förrän det uppdagas att en kvinna som blivit anmäld försvunnen hittas mördad på samma hotell som familjen Stubø/Vik befann sig på i samband med en fest.

Detta är bara ett mord utav många och det är Inger Johanne Viks forskning som finner den gemensamma nämnaren som binder morden samman.

Detta är på intet sätt en unik deckare men det finns några ljusglimtar: Jag gillar verkligen karaktärerna och då i synnerhet Kristiane. Holt lägger ut många trådar och sidohistorier som skickligt vävs samman på slutet. Då jag är analytisk av mig får jag en sugande längtan efter någon ”forskning” att sätta tänderna i då Inger Johanne vik gör det samma. Jag riktigt känner spänningen i att sitta omringad av tusentals papper för att – efter många timmars kämpande – äntligen hitta den ledtråd man så länge har letat efter.

Språket i en bok är oerhört viktigt och är det något jag stör mig på så är det inkonsekvenser. I Holts fall gäller det växlingen mellan engelska och svenska. På sidorna 126 – 128 mailar Inger Johanne Vik med Karen Ann Winslow som hon studerade med i Boston för ex antal år sedan. Konversationen sker på engelska från båda håll vilket är helt okej. (Eller, det är det kanske inte med tanke på att boken förväntas vara översatt till svenska och alla svenskar har faktiskt inte haft förmånen att lära sig detta världsspråk).

Då Karen kommer till Norge innebär naturligtvis att de båda träffas och det är där det brister: ”To you, sa hon och log.” (s.223) ”Hon är verkligen helt adorable [...]” (ibid), ”Barn är Guds allra största gåva, sa Karen. Dom är alltid, alltid en välsignelse oavsett var dom kommer ifrån, vem dom kommer till och hur dom är. They should be treated, loved and respected accordingly” (s. 224).

Det här är bara några exempel av många och jag retar nästan ihjäl mig på sådana här tilltag. Vad har ni att säga om saken?

Till sist måste jag till Holts försvar (?) säga att det kanske är översättarna som har valt att hantera Holts text på detta sätt (!?).

Detta är i och för sig inte så konstigt med tanke på att de tre senaste böckerna jag har läst av Holt har haft paret Yngvar Stubø och Inger Johanne Vik som frontfigurer: Presidentens val, Det som tillhör mig (hennes i särklass bästa) samt Frukta inte vars recension kommer att publiceras under morgondagen.

Nu har jag en fråga som innehåller en spoiler vilket innebär att om ni har tänkt läsa Holts böcker i rätt ordning och som inte vill ha någon som helst information om framtida konstellationer och frågeställningar bör sluta läsa här!

I Frukta inte nämns att Hanne Wilhelmsen blev skjuten under ett uppdrag och numera jobbade med något slags hemligt projekt. I vilken bok hände detta?

Om man tittar på Holts biografi så går årtalen med Wilhelmsen respektive Stybø/Vik in i varandra så att säga. Hur skall man läsa dessa böcker för att få ut mesta möjliga av kronologin?

Jag inser att det här kan tyckas vara ett något rörigt inlägg och jag kan bara ursäkta mig med att jag förutom min ordinarie heltid har jobbat natt i drygt 23 timmar fördelat på två nätter…

Anna Grue är en ny bekantskap för mig. Anne Holt är däremot en ”gammal” favorit och hennes (hittills) bästa bok är Det som tillhör mig. Nu har tiden kanske kommit för ett tronskifte …

Det som tillhör mig är en gripande kriminalroman med två till synes parallella handlingar. Det är dock bara en illusion och först i slutet blir kopplingen dem emellan klarlagd.

Emelie kidnappas och förs till en fuktig källare någonstans i Oslo med omnejd. Till en början är hon ensam och rädd. Efter en stund får hon sällskap av Kim som plötsligt en dag försvinner. Hon förstår att hon måste vara snäll med farbrorn för annars kanske hon också kommer att gå samma möte till mötes. Hon tröstar sig med att hennes pappa snart kommer att hitta henne. Plötsligt en dag har ännu en flicka gjort henne sällskap. Då även hon åter försvinner börjar Emelie att ge upp hoppet. Hon slutar att äta och sakta men säkert tynar hon bort, både till kropp och själ.
Polisen med Yngvar Stubø i spetsen står helt handfallen.Varför kidnappas dessa barn? Vad har de gemensamt? Samtliga barn kommer från olika delar av Oslo och familjerna känner inte ens varandra. När kidnapparen börjar återbörda dem till sin mor, döda, med en lapp som säger Du fick som du förtjänar är Stubø desperat. Han kontaktar Inger Johanne Vik – psykolog, jurist och med ett förflutet i FBI – i hopp om att hon skall kunna hjälpa polisen att hitta Emelie som fortfarande befinner sig i kidnapparens våld. Samma Vik blir kontaktad av en gammal dam som envist hävdar att Aksel Seier har fått sitta av ett fängelsestraff , oskyldigt dömd för ett mord på en liten flicka. . Nyfikenheten hos Vik väcks och snart befinner hon sig med en fot i varje utredning.

Det här låter som vilken deckare som helst, men det Anne Holt lyckas så bra med här är att hålla läsaren i ett järngrepp. Ett grepp som envist håller tag och som vägrar att låta sig skyfflas undan i ett hörn innan intrigen har fått sin upplösning, vilket gör det här till en äkta bladvändare.

Karaktärerna är trovärdiga och intressanta och det går riktigt att ta på spänningarna som vibrerar i luften mellan dem: Stubøs och Viks trevande känslor för varandra, Viks frustration över situationen över sitt ex och deras förmodade autistiska lilla dotter, mördarens ”icke” förhållande till sina offer, och inte minst polisens frustration över att inte komma mördaren och kidnapparen in på livet.

Jag kan verkligen rekommendera den här till alla deckarfans där ute. Det som tillhör mig är utan tvekan Anne Holts starkaste deckare.

-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<

Bokfakta

Författare: Anne Holt
Originalets titel: Det som er mitt
Utgivningsår: 2001
Förlag: Pirat
Översättare: Maj Sjöwall
Antal sidor: 380

4 out of 5 stars

Listan för v.5 ser ut så här:

1. Döden skall du tåla av Karin Fossum
2. Tedags för normalt byggda damer av Alexander McCall Smith
3. I grunden utan skuld av Viveca Sten
4. Dödligt villospår av Nora Roberts
5. Vyssan lull av Carin Gerhardsen
6. Den förlorade symbolen av Dan Brown
7. Oroligt blod av James Ellroy
8. Okänt offer av Tana French
9. Gatans lag av Michael Connelly
10. Frukta inte av Anne Holt

I ett huj fick jag en del ”måste läsa vibbar” då jag endast har läst en av dessa tio böcker. McCall Smith är en författare som jag inte ser storheten hos så den boken tänker jag inte läsa. Däremot ska jag läsa tredje boken i Hammarbyserien av Carin Gerhardsen, (efter att jag har lästMamma, pappa, barn som står i bokhyllan och väntar). Nora Roberts är en författare som tilltalar mig, men hur hon är som deckarförfattare ska bli spännande att ta reda på. Michael Connelly är alltid bra och det är även Anne Holt.

Tänk att jag inte har upptäckt dessa listor förrän nu!