Det här kommer inte att bli en recension i egentlig mening då jag behöver klämma och känna på en fysisk bok för att komma i rätt ”stämning”. En än mer försvårande omständighet är att jag tvingades lyssna på den på jobbet vilket innebär att det är svårt att få till ett ”läs”flyt när det nästan är omöjligt att kunna få en längre sammanhängande tid för sig själv utan att jobbet eller kollegorna tränger sig på och stör.

Hur som helst så har jag väntat oerhört länge på att del fyra i Hammarbyserien äntligen skulle ges ut och nu när den väl är här så motsvarade den inte alls mina förväntningar. Jag säger inte att den är dålig men den håller långt ifrån samma klass som Pepparkashuset (som jag läste innan bloggens födelse), Mamma, pappa, barn och Vyssan lull.

Jag får en känsla av att Gerhardsen hamnade i någon slags tidsnöd och därmed snabbt snickrade ihop en historia som inte känns riktigt intakt.

Dels har vi själva mordhistorien som inte berörde mig särskilt. Visst är det hemskt att en till synes helt vanlig man går och blir skjuten med ett nackskott vars  motiv verkar vara kopplat till Poker. Men när ledtrådarna sprutar från alla håll och det alltid är Hammarbypolisens nya kollega, Hedvig ”Geddan” Gerdin som hittar någon tråd på Flashback Forum som leder fram till ett avgörande bevis som omkullkastade allting som tidigare har framkommit så blir det hela tämligen långtråkigt till slut. Förvisso är Gerdin en intressant personlighet men jag köper definitivt inte allt hon företar sig och att samtliga poliser blir i det närmaste inkompetenta i hennes närhet ligger så långt ifrån vad som är troligt som det går att komma.

Dessutom kryllar boken av adverb och det är jag inte alls van vid när det gäller Gerhardsens böcker. Jag hoppas att det här är en tillfällig svacka som kommer att gå över till hennes nästa bok. För en sådan kommer det att bli, det måste det bli för att Petra Westman någon gång ska kunna kunna lägga våldtäkten bakom sig och låta båda våldtäktsmännen sona för sitt brott.

Som sagt; det är mycket möjligt att flera dimensioner av nyanser har gått förlorade i och med att a) det var en ljudbok och b) att jag lyssnade på den på jobbet där flera störningsmoment är omöjliga att undvika, MEN jag är VET att Gerhardsen kan mycket bättre än så här.

En klar fördel med ljudboken är dock att jag slapp den kursiverade partierna som jag är bombsäker fanns i den fysiska upplagan, eller har jag fel?

Men så kom jag på att jag kan ta med den till jobbet och lyssna där.

Tack Norstedts!

Men först ska jag lyssna färdigt på Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann som jag tycker är oerhört underhållande. Mer tankar kring den kommer i slutet av veckan!

Helgonet

Som jag har längtat efter den fjärde boken i Carin Gerhardsens serie om Hammarbypoliserna Sjöberg, Sandén, Hamad och Westman.

Och snart är det dags. I juni släpps nämligen Helgonet som till skillnad från tidigare böcker kommer att släppas på Norstedts förlag.

Tack Linda för tipset!

Tre människor, varav två små barn, mördas brutalt i en lägenhet på Södermalm i Stockholm. Ett fotavtryck i blodet och en grön tröja är de enda ledtrådarna som polisen med Conny Sjöberg i spetsen har att gå efter.

I ett första skede riktas misstankarna mot barnens far, tillika kvinnans lagvigde man, Christer Larsson. Det visar sig dock ganska snabbt att han inte är den som polisen söker och de vänder blickarna åt annat håll.

Utredningen tar en dramatisk vändning när Hamad får upp ett spår som leder till Einar Eriksson, en kollega till Sjöberg och hans team. Ju mer de gräver, desto tydligare framträder bilden av Eriksson som en potentiell misstänkt då han har starka kopplingar till mordoffren.

Tvivlet gnager i Sjöberg, men samtidigt kan han inte blunda för bevisen som stirrar honom i ögonen. Fallet försvåras ytterligare av att Eriksson verkar ha försvunnit. Ingen har sett till honom sedan tiden för morden och hans bil står parkerad utanför hans bostad.

Då polisen inte lyckas hitta svaren i samtiden gör de avstamp i Erikssons förflutna och det är först då som den fruktansvärda sanningen kommer fram i ljuset.

I Vyssan lull växlar berättarperspektivet i en aldrig sinande ström. Vi är ömsom i huvudintrigen, ömsom i huvudkaraktärernas, milt sagt, tilltrasslade liv. Vi är ömsom i nutid, ömsom i dåtid. För varje gång som perspektivet växlar tilldelas man en liten liten bit av pusslet. För varje pusselbit man får ökar spänningen. För varje gång som spänningen stegras inträffar något som gör att man åter igen hålls på halster. Och med det har ordet bladvändare fått en ny dimension.

Sådant här berättande kräver sin författare och jag tycker att Carin Gerhardsen löser uppgiften på ett föredömligt sätt. Med Vyssan lull tar hon hissen ända upp till tronen där hon numera kan titulera sig som  Sveriges nya deckardrottning.

<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-

Bokfakta

Författare: Carin Gerhardsen
Utgivningsår: 2010
Förlag: Ordfront förlag
Antal sidor: 296
4.5 out of 5 stars

Böckerna det handlar om om Vyssan lull av Carin Gerhardsen och Svartlistad av Sara Paretsky. Båda kommer från Ordfronts förlag.

Från Natur och Kultur förlaget kom boken  Barn med överlappande diagnoser av Martin L. Kutscher.

Jag kan knappt bärga mig tills jag får sätta tänderna i dessa godbitar!

Sammanfattning

Den 16-åriga Jennifer hittas strypt på en toalett på en finlandsfärja. Misstankarna riktas mot Jennifers pojkvän Joakim då han hade uppenbara motiv till att vilja röja henne ur vägen. Efter att polisen, med Conny Sjöberg i spetsen, har börjat titta närmare på Jennifers sista timmar i livet inser de att allt inte är vad det verkar vara och horden av misstänkta växer stadigt.

När Petra Westman är ute på en joggingrunda påträffar hon en liten pojke i ett buskage. Han är svårt medtagen och Petra kallar på förstärkning. Strax därpå hittar Petra även en mördad kvinna som hon förmodar är den lille pojkens mamma. Mamman saknar identitetshandlingar vilket leder till stora problem för polisen. De ger sig ut på en intensiv jakt med frågan ”varför är det ingen som saknar dem” ständigt ringande i öronen.

Hanna, 3 år, vaknar upp i en alldeles tyst lägenhet. Hon smyger upp ur sängen för att inte väcka mamma och lillebror som skriker hela tiden. Till slut tar hungern över och hon gläntar försiktigt på sovrumsdörren men där finns varken mamma eller lillebror. Hon ropar försiktigt på mamma, men hon får inget svar. Strax inser Hanna att mamma och lillebror har flyttat och lämnat henne ensam kvar i den låsta lägenheten.

Mina tankar

Mamma, pappa, barn är den andra delen av Carin Gerhardsens Hammarbyserie. Det märks att det var ett tag sedan jag läste Pepparkakshuset eftersom jag bitvis hade svårt att hänga med. Men som tur var så återberättas händelser som har hänt i huvudpersonernas liv så jag behövde inte känna mig vilsen under alltför långa stunder.

Mordhistorierna är intressant och trovärdigt beskriven, men det är inte de som fängslar mig i den här boken. Det är historien om Hanna som höll mig i ett järngrepp och då Gerhardsen bara har pytsat ut ”småbitar” av Hanna och hennes kamp fanns det bara en sak att välja på: raket tempo boken igenom!

Jag riktigt längtar tills jag får Vyssan lull i min hand. Gerhardsen har blivit en favorit och det glädjer mig att hon håller på att skriva klart del fyra i serien. Minst två böcker till att se fram emot med andra ord. Sådant gillas!

Utlottning

Ta chansen och var med i utlottningen av boken Mamma, pappa, barn (pocket). Anmäl er genom att skriva en kommentar till det här inlägget senast den 11 april. Om det är många om budet är det som vanligt slumpen som avgör.

Listan för v.5 ser ut så här:

1. Döden skall du tåla av Karin Fossum
2. Tedags för normalt byggda damer av Alexander McCall Smith
3. I grunden utan skuld av Viveca Sten
4. Dödligt villospår av Nora Roberts
5. Vyssan lull av Carin Gerhardsen
6. Den förlorade symbolen av Dan Brown
7. Oroligt blod av James Ellroy
8. Okänt offer av Tana French
9. Gatans lag av Michael Connelly
10. Frukta inte av Anne Holt

I ett huj fick jag en del ”måste läsa vibbar” då jag endast har läst en av dessa tio böcker. McCall Smith är en författare som jag inte ser storheten hos så den boken tänker jag inte läsa. Däremot ska jag läsa tredje boken i Hammarbyserien av Carin Gerhardsen, (efter att jag har lästMamma, pappa, barn som står i bokhyllan och väntar). Nora Roberts är en författare som tilltalar mig, men hur hon är som deckarförfattare ska bli spännande att ta reda på. Michael Connelly är alltid bra och det är även Anne Holt.

Tänk att jag inte har upptäckt dessa listor förrän nu!