Litteraturmagasinet Babel är ett program som jag alltid försöker att se, men som jag alltid missar då det tyvärr inte sänds på bästa sändningstid. Men som tur var så finns SVT Play som är en fantastiskt uppfinning som jag utnyttjar flitigt. Tänk bara vilken lyx det är att själv kunna bestämma när man vill se ett program, istället för att vara slav under klockan. I lööve it!
Hur som helst: i torsdagens program ställde Daniel Sjölin frågan om man föds till författare eller om det är blir"? Och måste man gå någon form av skrivarskola för att kunna lyckas som författare?
Gäster i studion var Torgny Lindgren, Ida Linde och Lennart Hagerfors som alla har valt egna vägar fram till livet som författare. Lindgren tog inte hjälp av någon skrivarskola. I stället såg han fördelen av att ha drabbats av tuberkulos i unga år. Linde, däremot, gick en skrivarlinje och Hagerfors har skrivit boken Skrivarkurs för särlingar.
Övriga medverkande var Sara Stridsberg, som är aktuell med sin nya bok Darling River, samt den amerikanska författarinnan Jayne Anne Philips.
Åsikterna om huruvida man föds, eller kan bli författare gick isär: Lindgren menade på att han själv inte kände sig som författare. Han har i stället under hela sitt liv betraktat sig själv som arbetslös med möjligheten att kunna ägna sig åt skrivandet på heltid. Däremot är han övertygad om att alla kan bli författare, men hur många av dessa som skulle bli bra författare ville han låta vara osagt. Philips är övertygad om att man måste läsa mycket för att kunna skriva bra, vilket är en devis som jag har hört många författare säga. Vad Linde hade för bidrag till debatten har jag tyvärr glömt och det finns en anledning till det: jag var så oerhört fascinerad av hur mycket hon verkligen stämde överens med min bild av hur en “riktig” poet låter och ser ut. Jag vet att det låter fördomsfullt, men om jag skulle ha träffat henne på gatan och bytt några ord med henne så skulle det lysa “poet” i pannan på henne. Ta en titt på programmet och döm själva! Någon sa att det krävs talang för att kunna förmedla sitt budskap på ett bra sätt i skrift.
Personligen tror jag att övning ger färdighet. Avsaknaden av talang kanske gör att man inte blir någon ny Joyce Carol Oates eller Ernest Hemingway. Men vem har sagt att man behöver sikta så högt bara för att nå sin dröm? Jag är fullt och fast övertygad om att alla, genom övning och en järnvilja, kan skapa texter som fler än författaren själv skulle vilja läsa. Vad tror ni?
Absolut, det tror jag med! Jag gick en kurs i kreativt skrivande för många år sen som var handledd av en författare och jag fick alltid fina omdömen av honom. Tyvärr har jag inte skrivit så mycket som jag skulle ha velat men jag har många många idéer till skrivprojekt som jag har i en anteckningsbok. Och många fler som yr runt i skallen på mig. Och så några halvfärdiga skrivprojekt som jag faktiskt lyckats sätta på pränt också. För min del är det svårigheten att försöka få tid till att skriva. men snart så måste jag göra det vilket jag vill eller inte. För dom där idéerna måste snart ut innan jag spricker. 😉
Jag har också gott en skrivarkurs (en engelsk sådan) och jag gick ut den kursen med högsta betyg. Jag vet, men jag kan inte låta bli att skryta lite! 🙂
Precis som du har jag en hel del skrivprojekt, vissa på pränt (fragment i alla fall) och vissa som yr runt i huvudet. Och även här saknas främst tid, men värken sätter också vissa käppar i hjulet. Men såväl tidsbristen som värken kommer jag att besegra med hjälp av ”time-boxing”. Mer om det i ett kommande inlägg. Här ska kreativitetens låga brinna!!