Recension: I midnattens stillhet av Denise Mina

i midnattens stillhet: Denise Mina
Originaltitel: Still Midnight
Utgivningsår: 2009
Förlag: Minotaur
Antal sidor: 358

[Rating: 1/5]

Sammanfattning

Två män bryter sig in i en villa och frågar efter Rob. Då ingen i huset ger sig till känna tar de husägaren som gisslan. I uppståndelsen avfyras ett skott. Ett skott som träffar handen på husägarens dotter. Innan de försvinner i natten meddelar de kravet för att släppa gisslan: två miljoner pund.

Mina tankar

Jag har läst samtliga av Denise Minas tidigare böcker och verkligen tyckt om dem. Därför såg jag fram emot tills jag skulle komma över hennes senaste skapelse. Men det här var en oerhörd besvikelse:

Jag tycker om böcker med fart. I den här finns det absolut inget tempo alls. Allting går i samma småstadslunk boken igenom. Jag är tveksam till om en biljakt (om det nu fanns någon sådan i den här boken) skulle gå mer än i 30 km/h.
Jag tycker om böcker med intressanta personligheter. Här finns absolut ingen sådan. Varken rånarna, deras medhjälpare eller poliserna känns nödvändiga att lära känna mer på djupet. Det får vara bra som det är.
Jag tycker om en spännande intrig. Förutom själva kidnappningsdramat (som man föga kan kalla för actionfyllt) så händer absolut INGENTING!

De sista sidorna slöläste jag igenom och jag kommer definitivt inte att ha några som helst problem att skiljas från boken. Jag önskar bara att jag hade gjort slut tidigare.

Comments

  1. Inte var den i närheten av hennes tidigare böcker det erkänner jag, men Mina är ändå Mina, tänker jag. Så kanske att Alex Morrow utvecklar sig till en spännande karaktär trots allt. Jag är inte den som ger mig när det gäller läsandet. Jag tragglade igenom Mons Kallentofts böcker, trots att jag aldrig riktigt fastnade för karaktärerna eller för Mons sätt att skriva. Ha en trevlig kväll.

    • Annika says

      Du är tapper du! 🙂
      Jag brukar också försöka att ta mig igenom böcker jag har påbörjat, och oftast lyckas jag. Men i bland får jag nog och då går det inte längre. Senast var det ”Den ofrivillige kommunisten” av Colin Cotterill.

  2. Vad trist. Jag gillar också Denise Minas böcker och tänker nog läsa den här också. Jag kanske tycker annorlunda än du 🙂 .

Lämna ett svar till Annika Avbryt svar

*

CommentLuv badge

WP Twitter Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: