Så har jag då börjat läsa Strindbergs stjärna av Jan Wallentin och inte ens med den bästa viljan i världen kan jag förstå hur han kunde få ett förskott i mångmiljonklassen för denna minst sagt mediokra historia.
Ett lik har hittats, en utredning har inletts, journalisterna cirklar kring händelsernas centrum och han som hittade offret mår allmänt dåligt. Det låter som en helt okej inledning tycker ni inte?
Men se det är det inte!
Jag har bara kommit till sidan 52 och det enda jag kan tänka på är de språkliga misstagen som fullständigt massakrerar det svenska språket. En del meningar är så dåligt konstruerade att man inte förstår vad som menas. Wallentin verkar heller inte veta särskilt mycket om vare sig grammatik eller syntax. Som om inte den språkliga slakten vore nog finns det en uppsjö av felstavade ord och allt sammantaget tyder det på att boken inte har fått den korrekturläsning den förtjänade.
Jag kan inte annat än att hålla med DN:s recensent!
DOCK tänker jag inte ge upp riktig ännu, men om jag inte kan lära mig att se förbi språkmissbruket tänker jag inte plåga mig utan då stänger jag boken för gott.
Man blir inte så sugen på att läsa boken…har inte hört någon som tyckt om den
Anna (med näsan i en bok) recently posted..Bloglovin
Twitter: lindaode
says
Misstänkte att det kanske kunde vara så och har inga planer på att läsa den. Möjligen i pocket bara för att ha gjort det.
enligt O recently posted..Konsten att leva mer lagom