Många tycker att den andra boken är bäst. Jag går som vanligt mot strömmen och tycker att det är den tredje som är allra bäst och så delar del 1 och 2 andra platsen.

Vad jag förstår tar Baksi upp väldigt lite om personen Larsson utan han har mer fokuserat på vilken arbetsnarkoman han var (vilket dementeras av Eva) samt en hel del om hans arbete som inte har ett dugg med Larssons författarskap att göra. Trots att jag har tänkt läsa både Evas och Forshaws böcker så är jag mest nyfiken på den sistnämnda då han verkar ta upp det jag verkligen skulle vilja veta mer om. Men jag försöker att hålla ner förväntningarna då jag har blivit så besviken så många gånger förut.

Ha ha, Min vän Annika den var bra! Jag är dock nyfiken på vad du skulle fylla ut övriga sidor med …

Vad gäller Stieg Larsson är jag inte lika frälst som du. Jag tyckte första boken var bra, men hakade upp mig på den andra och har inte tagit mig igenom den ännu.

Trots det håller jag helt med dig om Baksi. Det var förstås bara en tidsfråga innan det skulle börja komma böcker om Stieg Larsson och hans författarskap.

Men det känns lite osmakligt att skriva en bok med titeln ”Min vän Stieg Larsson”. Om jag är intresserad av någonting om Stieg Larsson ska det ju vara om honom och kanske allra helst hans författarskap. Huruvida han var vän med Baksi intresserar mig inte.

Jag skulle precis som du vara mer benägen att köpa en bok av någon som inte ens kände Stieg Larsson men som försöker sig på att analysera hans författarskap och varför det slagit igenom så stort.

Det hindrar förstås inte att när du kommit ut med din första bok och slagit igenom stort så kommer jag att genast ge ut en bok med titeln ”Min vän Annika”.
Jag minns när vi båda skrev bloggar och hade heta diskussioner om böcker. Vi var rörande överens om vissa, men hade vitt skilda åsikter om andra.”