Innan jag började mitt översättningsprojekt av en tysk krigsmemoar reflekterade jag aldrig över de militäriska preferenserna som kan dyka upp precis överallt.
Nu verkar det däremot som att de dras till mig så att jag över huvud taget inte ska komma på tanken att släppa memoaren ens för en endaste liten sekund. Häromdagen läste jag Lee Childs Det ögat inte ser och som alla vet är Jack Reacher ex-militär. I går recenserade jag Dykaren av Håkan Östlundh där några karaktärer hade gjort värnplikten tillsammans. I söndags såg jag ett gammalt avsnitt av Morden i Midsomer där en av karaktärerna samlade på föremål från andra världskriget.
Har det alltid varit så att kriget eller delar därav flitigt har förekommit i såväl böcker som tv-produktioner utan att jag ens har ägnat det en tanke tidigare och att det är först på grund av översättningen som jag har blivit medveten om det, eller är det slumpen som råder?
Säkert reflekterar du mer över det på grund av översättningen, men jag tror minsann också att det ÄR så att det vimlar av militära referenser, militärt bildspråk och militära ord runt oss överallt. Krig verkar vara viktigt…, tyvärr!
Skönt att se att det är fler än jag som har lagt märke till det för jag trodde nämligen att jag höll på att bli lite snurrig 😉