Så presenterar Belinda Bauer själv sin bok Betraktaren, och det låter onekligen som att hon har läst på sin läxa både om såväl döda människor som hur det är att ha Aspberger Syndrom.
Jag älskade alla hennes böcker som utspelade sig på Exmoorheden, men här har hon helt bytt fokus för att i stället flytta händelserna till ett sterilt rum där lik nummer 19 och Patrick står i fokus.
Patrick är en ung kille som lider av Aspberger Syndrom och han läser en kurs i anatomi. Hans ”jobb” går ut på att ta reda på vad nummer 19 dog av. Under tiden som han, tillsammans med sina studiekamratar, dissekrerar kroppen början en misstanke om att liket inte har dött en naturlig död att dyka upp, och när Patrick gör ett särskilt fynd är han övertygad om att mannen de tränar på i själva verket är ett mordoffer.
Nu återstår bara frågan hur han, som en outsider, ska kunna övertyga de andra och polisen om att han har rätt?
Språket är som vanligt alldeles lysande och Bauer är som vanligt duktig på att förmedla stämningar och även miljöbeskrivningarna sitter där de ska. MEN jag känner vare sig förtroende eller sympati för karaktärerna, och då menar jag ingen av dem.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men en stor del av min ampitati kan nog härledas till att Belinda har tagit sig väl stora utsvävningar i hur det är att ha Asperger syndrom. Här vill jag poängtera att jag på intet sätt är någon expert i ämnet, men jag känner ändå till så pass mycket att Patrick inte förefaller vara helt och hållet autentisk.
Betraktaren ligger inte i närheten av hennes debutroman Mörk jord, men jag vill inte gå så långt som att säga att den är en besvikelse, även om jag hade hoppats på så mycket mer. Det blir ett godkänt betyg och Bauer har sina tidigare prestationer att tacka för det.
Andra som har bloggat om boken hittar ni här.
Bokfakta:
Författare: Belinda Bauer
Titel: Betraktaren
Originalets titel: Rubbernecker
Utgivningsår: 2013
Förlag: Modernista
Översättare: Ulla Danielsson
Antal sidor: 335
Källa: Förlaget
Intresse: Spänningsroman
Betyg [Rating:3/5]
Det är besvärligt med böcker där man inte gillar någon av karaktärerna. Det blir ofta svårt att engagera sig. Och bristande trovärdighet i personskildringarna är ingen höjdare heller. Jag kommer läsa boken, Ni älskar dem inte tyckte jag var lysande. Men det kanske är bra att skruva ner förväntningarna lite.
Maria recently posted..Marina Lewycka: En kort berättelser om traktorer på ukrainska
Jag har bara läst Mörk jord än så länge, men Skuggsida finns redan i hyllan. Den ska bara in på läslistan också 🙂
Monika recently posted..Tag: Reading habits
Den här kommer jag säkerligen att läsa framöver!
Lena recently posted..De utvalda: Monstrets dotter