Recension: Förföljd av det förflutna av Nora Roberts

Under årens lopp har jag läst många böcker av Nora Roberts och det har känts tryggt att veta att man får antingen en bok man slukar eller en bok som ändå fångar ens intresse så pass mycket att man hela tiden är nyfiken på hur det ska sluta.

Så icke med Förföljd av det förflutna! Omslaget lovar en spänningsroman men vari den spänningen förväntades ligga har jag ännu inte lyckats räkna ut och ärligt talat bryr jag mig inte heller.

Här får vi möta Fiona Bristow som några år tidigare blev drogad, kidnappad och instoppad i en bagagelucka. När förövaren öppnar luckan lyckades hon fly och snuvade därmed mördaren på sitt trettonde offer. Hon ställer upp och vittnar och får sin gärningsman fälld.

När vi kommer in i handlingen bor hon i ett litet trevligt hus tillsammans med sina tre hundar som inte bara utgör ett skydd och sällskap åt henne utan de är även tränade (av Fiona själv) till sök- och räddningshundar. När hon inte springer och letar efter bortsprungna människor livnär hon sig på att hålla hundkurser på sin egen tomt.

Det är också så hon lär känna sin nyinflyttade granne Simon Doyle som ber om hjälp med sin bångstyrige valp Hajen. Tycke uppstår mellan Fiona och Simon och de inleder en romans.

När allt börjar se som ljusast ut börjar en ny serie mord att inträffa vars tillvägagångssätt exakt stämmer överens med de tidigare morden. Fiona fruktar för sitt liv.

Själva mordgåtan hade kunnat vara hyfsat spännande OM tyngdpunkten hade legat just på den men det är i stället hundarna och Simon som får 98% av utrymmet och resten fylls upp med något som ska likna en polisutredning men som för mig påminner mer om några hobbysnutar som inte ens kan hitta sin egen byxficka om den så än hoppade upp och slog dem i ansiktet.

Kanske har min avoghet något att göra med att det är ett evinnerligt tjat om hundar: tuggben, rutiner, hur man ska göra si eller så för att få hundarna att göra vad man själv vill, hur man ska ta kommandot, vad man ska säga och inte säga i olika situationer, hur man gör när man leker med dem osv. i det oändliga. Jag tycker inte om hundar och jag kunde inte bry mig mindre om dessa ”råd”.

Jag tycker inte om när huvudpersonens privatliv tar över i en utredning. Det här behöver jag väl knappast kommentera närmare men jag kan säga så mycket som så att om jag hade velat läsa om sex sida upp och sida ner så hade jag köpt en Harlequinroman som innehåller ungefär samma handling och lika pinsamma dialoger.

Det här är det klart sämsta jag NÅGONSIN har läst (The Life of PI) inräknat och då är det illa. Mycket illa.

Nora Roberts har givit ut 190 (!) böcker, kanske dags att sluta nu …

<-<-<-<–<-<-<-<-<

Bokfakta:

Författare: Nora Roberts
Titel: Förföljd av det förflutna
Originalets titel: The Search
Utgivningsår: 2011
Förlag: Albert Bonniers
Översättare: Ylva Stålmarck
Antal sidor: 461
Källa: Bibliotek
Intresse: hundar
Betyg [Rating:0.5/5]

Comments

  1. Vilken sågning.. 🙂 Jag har inte läst någon Nora Roberts, och nu är jag inte så sugen på att försöka heller. Hehe.
    Linnea recently posted..Den där Mr Darcy

    • Hon har skrivit bra mycket bättre böcker än den här så du kan visst ge henne en chans men hoppa då gärna över den här 🙂

  2. Ha ha ha… Du gillade VERKLIGEN INTE Nora Roberts bok…
    Vilken underhållande recension!!!

    Jag var inte heller särskilt imponerad när jag läste den – men jag är (vilket är lite skämmigt att erkänna) en stor Nora Robertsslukare. Har varit det sedan tonåren… Det sitter i.
    Och tro mig, Annika. Man läser INTE Nora för spänningens/mordens/kidnappningarnas skull. (*host, host*).

    Hennes böcker är jämförbara med Harlequin och många av hennes första böcker har givits ut just på det ”förlaget”… Det säger väl egentligen allt.

    Hur som helst, ”Förföljd av det förflutna” var tyvärr en av hennes sämsta och kanske har du helt rätt i din analys. Hon borta ta paus (absolut inte sluta!) ett tag.
    Och hon borde definitivt lämna sitt hundintresse utanför sin skrivprocess!
    😉
    Malin W recently posted..Mari inspirerar

    • Det finns bara ett ord för den här boken: SKRÄP!
      Jag kan garantera att den aldrig hade blivit utgiven om det inte hade varit ett etablerat namn som stod för manuset 🙂

  3. Ja det låter som en bok för hundälskare. vilket nog utesluter mig..
    Gunnar recently posted..Monday morning

    • Jag är inte ens säker på att hundälskarna skulle tycka om den då jag är oerhört skeptisk till om de råd Fiona ger verkligen skulle fungera i verkligheten.

Lämna ett svar till Linnea Avbryt svar

*

CommentLuv badge

WP Twitter Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: