Recension: Gideons Ring av Carin Gerhardsen

Jag gillade inte Helgonet och jag blev inte överdrivet förtjust i Gideons ring heller, och efter att ha läst … med näsan i en boks recension tror jag mig ha fått förklaringen till varför: ”Gideons ring kan läsas som fristående berättelse men man förstår nog boken bättre om man åtminstone har läst Helgonet innan.”

Av någon anledning fick jag Helgonet som ljudbok av förlaget och ljudböcker och jag går inte riktigt ihop. Att jag dessutom lyssnade på den på jobbet där jag inte själv kunde styra över lyssnandet gjorde inte saken bättre. Det blev helt enkelt en ryckig ”läsning” utan egentligt sammanhang.

Gideons ring är en direkt fortsättning på Helgonet och en hel del trådar som lämnades oknutna där knyts ihop här och i normala fall skulle jag ha älskat det. Men sanningen att säga har jag inte koll på någonting: Jag har läst mig till att Hedvig ”Geddan” Gerdin och Odd Andersson presenterades redan i Helgonet men jag har inget som helst minne av någon av dem och den cliffhanger som Gerhardsen lämnar läsaren med kommer jag inte heller igång.

Förvirring och irritation är de känslor som jag kommer att ta med mig från den här boken även om intrigen är ”klassisk” Gerhardsen. Förvirringen rår jag nog mest för själv men irritationen får stå för författaren: Petra Westmans förhållande med Jamal Hamad, Jenny Sandéns fadäs med sin dotter Majken och Karl Engströms ADHD-problematik.

Jag gillar som sagt inte när personliga händelser får för stort utrymme i en deckare och här handlar det inte bara om en person ur personalstyrkan utan två som dessutom har ett förhållande med varandra. Om det hade stannat vid det hade jag inte haft några större problem med det, men här ska Jamal försöka snärja den som våldtog Petra utan hennes kännedom och det är ett evigt tisslande och tasslande som flyttar allt fokus från det som ska vara mest intressant, det vill säga huvudintrigen.

Den här sidohistorien får på tok för stort utrymme och jag hoppas att Gerhardsen sätter punkt för den för gott redan i nästa bok.

Historien om den nakna kvinnan utanför John Gideons dörr fastnar jag inte alls för, men jag blir rejält intresserad och spänd när Jenny Sandén ställer till det för sig själv och sin dotter Majken. Men tyvärr kan jag inte köpa upplösningen av den historien; den tajmingen finns bara inte på kartan.

Gideons ring är den andra boken jag läser på kort tid där en av karaktärerna har ADHD och ibland blir gestaltningen helt löjeväckande. Och så även här. Jag vet att det handlar om fiktion men då det här är en värld jag lever i 24/7 kan jag inte låta bli att reagera när någon är helt ute och cyklar.

Trots min något ljumma kritik, som inte helt och fullt kan tillskrivas Carin Gerhardsen, tänker jag läsa den sjätte boken i Hammarbyserien, Hennes iskalla ögon, eftersom jag har svårt att släppa taget om författare som jag en gång har gillat skarpt. Men om den boken inte heller kommer att falla i god jord hos mig så kan jag mycket väl tänka mig att ge mig ut på nya jaktmarker.

Frågan är om jag bör läsa om Helgonet och Gideons ring innan jag ger mig i kast med den, om inte annat för att ge Gerhardsen en rättvisare bedömning …?!

Andra röster om Gideons ring.

Bokfakta:

Författare:  Carin Gerhardsen
Titel:  Gideons ring
Utgivningsår: 2012
Förlag:  Norstedts
Antal sidor: 355
Källa:  Bibliotek
Intresse: deckare, kriminalroman
Serie:  Hammarbyserien (del 5)
Betyg [Rating:2/5]