Recension: Lång väg hem av Eva Dolan

lang-vag-hemLovorden fullständigt haglar över Lång väg hem av Eva Dolan, och när de gör det i samband med en bok i en planerad serie brukar mina förväntningar skjuta i höjden. Men jag borde ha lärt mig vid det här laget att jag och ”de riktiga kritikerna” nästan aldrig är överens, och jag kan inte alls förstå hur Metro, London kan tycka att det är en ”[b]riljant start på en ny serie” eller att The Guardian anser att det är en ”[k]larsynt och intelligent kriminalroman.”

Själv hade jag otroligt svårt att komma in i boken eftersom jag hela tiden tappade tråden när det gällde såväl handling som karaktärer. Tankarna vandrade iväg till andra saker och efter ett par sidor gav jag upp och la undan den för att upprepa proceduren ett tag senare.

Det finns dock ett undantag och det är Dolans beskrivning av den illegala invandringen som har kommit till staden Peterborough.

På ett skrämmande närgånget och trovärdigt sätt sätter hon oss in i hur illegala invandrare luras att tro att de har kommit till ett land där de ska tjäna stora pengar och få ett bättre liv, men hur de i stället tvingas leva som slavar som bokstavligt talat får arbeta ihjäl sig på dagarna och tillbringa kvällarna inlåsta i små kyffen tillsammans med en mängd andra människor med samma och/eller liknande krossade drömmar.

Med invandring kommer dock en mängd helt obekanta namn och har man dåligt namnminne är det omöjligt att få dem och deras handlingar att samarbeta med varandra. I alla fall är det så för mig.

Och i Lång väg hem är det namedropping på hög nivå.

Namn som Alec Lunka, Jakub, Jaan Stepulov, Joseph Adu, Tomas Raadik och Viktor Stepulov varvas med huvudkaraktärerna Zigic (ska uttalas Zjigitj) och Ferreira och då är kaoset ett faktum. Jag får inte grepp om någon av dem, men det skulle inte ha spelat så stor roll om jag åtminstone hade haft Zigic och Ferreira att luta mig mot. De är ju ändå de poliser som ska guida mig genom händelserna och som till slut ska fånga mördaren som brände inne en man i ett skjul i ett lugnt villaområde på Highbury Street.

Tyvärr är även de fullständigt anonyma och platta och därmed fullständigt intetsägande. Fler gånger än vad jag kan räkna var jag tvungen att bläddra tillbaka i boken för att friska upp minnet om vem som är kommissarie och kriminalinspektör, och faktiskt till och med vem som är man och kvinna. Och när boken är slut visste jag att det är Zigic som är kommissarie och att han tycker om att springa på morgonen, att han har fru och två söner och att han bor i ett hus en bit utanför Petersborugh. Ferreira däremot är kvinna och härstammar från Portugal.

Det är allt och jag kan inte minnas att jag har läst en deckare med så tunt gestaltade huvudkaraktärer tidigare.

Spontant känner jag inget större behov av att någonsin behöva möta Zigic och Ferreira igen, men samtidigt känner jag en viss nyfikenhet över om Dolan kommer att lyckas utveckla dem så pass mycket att jag åtminstone skulle kunna tänka mig att ge dem en chans till.

Vi får se hur det blir när den dagen kommer.

Eva Dolans egna ord om Long Way Home

Bokfakta:

Författare: Eva Dolan
Titel: Lång väg hem
Originalets titel: Long Way home
Utgivningsår: 2014
Förlag: Modernista
Översättare: Carla Wiberg
Antal sidor: 414
Intresse: deckare, kriminalroman, invandring
Serie: Zigic & Ferreira (del 1)

Comments

  1. Nina Åsbring says

    Håller helt med Annika!

    Boken är svår att komma in i. Hoppar hit och dit i handlingen. Delvis ologisk. Tunna karaktärer. Allt ganska ointressant, förutom ämnet i sig.

    Tror att det hade behövts ett bättre redaktionellt arbete med boken!

  2. Håller helt och hållet med! Urtråkig! Platta personer och tråkigt språk. Blev så glad när jag såg att nån mer än jag tyckte samma sak. Lovorden haglar ju på bokens baksida. Nej, sömnvarning på den här – jag gav upp efter tre kapitel.

  3. Fick denna för ett tag sedan och skall väl ta mi an den så småningom.
    Lena recently posted..I en förvandlad stad

  4. Modernistared says

    … här har den visserligen halkat ner till ”en av årets de bästa” men ändå positivt!

    http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/debut-en-av-arets-basta-deckare/

    mvh/modernistared

  5. Modernistared says

    Ooops, 1 av 5! Aj! (Och ja, det ÄR lite krångligt med namnen).
    Men – Monika – vad gäller inget positivt om Eva Dolans debut kan vi i vart fall kontra lite 🙂

    Här t.ex utnämner Lotta Olsson och DN boken till och med till årets hittills bästa deckare alla kategorier 🙂

    http://blogg.dn.se/boktips/2014/09/29/2014-ars-basta-deckare/

    Hejhej /Modernistared

  6. Oj, så dålig? Jag fick också hem den här och jag har nog inte läst ett enda positivt inlägg om den. Nu blir jag nästan mer nyfiken 🙂
    Monika recently posted..Dag 26: En bok som ändrade min åsikt om något

Speak Your Mind

*

CommentLuv badge

WP Twitter Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: