Recension: Någon att lita på av Hans-Olov Öberg

De allra flesta verkar vara överens om att Någon att lita på av Hans-Olov Öberg är någonting alldeles extra. Men som vanligt håller jag inte med.

Bokens styrkor är utan tvekan den dubbelbottnade intrigen, tillbakablickarna till det ljuvliga 80-talet och gestaltningen av  psykopaten Elias Fagervik. På något konstigt sätt går jag igång på väl gestaltade psykopater, och jag vågar inte ens tänka på vad det säger om mig!?

Någon att lita på går två galningar lösa: en som våldtar och skändar unga flickor, och en som hämnas dessa övergrepp. Det är ingen slump att läsaren tvingas välja sida i kampen mot rättvisa: Antingen ställer man sig på polisens eller hämnarens sida, och författaren gör verkligen allt för att ställa frågan på sin spets. Jag är en högst laglydig person, vilket innebär att mitt val är mer eller mindre förutbestämt. Med detta sagt vill jag dock inte säga att jag inte hyser viss förståelse för att man ibland känner sig tvungen att ta lagen i egna händer. Om man i sådana lägen måste ta till så drastiska metoder som en viss person gör i den här boken är dock en fråga som det  är upp till dig själv att besvara.

Jag älskar i stort sett allt med 80-talet, utom möjligtvis axelvaddarna, och att i bokens värld få en chans att göra en nostalgisk vandring tillbaka dit är mer eller mindre en underbar upplevelse.

Säg dock den lycka som varar!

Någon att lita på skulle utan tvekan ha varit så mycket bättre om någon skulle ha förbarmat sig över det i mångt och mycket stolpiga språket:

”[…] Gick bort till köksbänken och tog ett glas vatten. Ljummet. Grimaserade. Spottade. Spolade. Hällde upp ett nytt, svalkande glas. Ställde ned glaset på diskbänken. Gick till köksbordet. Tog dagboken. Gick med den in i det lilla sovrummet. La den på nattygsbordet. Slätade till överkastet. Så. Gick ut i vardagsrummet.” (s. 120)

Som om inte det vore nog finns det en uppsjö av felstavade ord, som dyker upp på mer eller mindre varje sida.

Jag är ledsen, men jag fixar inte det!

För att lätta upp stämningen bjuder jag på High voltage av AC/DC som jag lyssnade mycket på, på 80-talet:

Bokfakta:

Författare: Hans-Olov Öberg
Titel: Någon att lita på
Utgivningsår: 2012
Förlag: Kalla Kulor
Format: Häftad
Antal sidor: 238
Källa: Förlaget
Intresse: thriller
Serie: Benny Modigh (del 2)
Betyg [Rating:2/5]

 

Comments

  1. Look who is talking! Man ska låta bli telefonen när man har druckit vin. Jag stavar inte mycket bättre än Hans.

  2. Jag håller med dig fullständigt Annika. Inte nog med att det är slarvigt skrivit utan man kan också skönja narcissistiska. Undertoner på var och varannan sida. Jag klarade bara 50 sidor.

    Anita

  3. Men tänk, jag brukar upptäcka felstavade ord och reta mig på det, men jag har inget minne av att det störde i den här boken. Underligt.
    Jag gillar hans böcker för det är ”rätt” årtionden (Elias är ju i min ålder) och för tempot.
    Lotten recently posted..Bokens Afton med Tove Alsterdal och Åke Edwardson

Lämna ett svar till Lotten Avbryt svar

*

CommentLuv badge

WP Twitter Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: