Recension: Patient 67 av Dennis Lehane

Recension: Patient 67 av Dennis Lehane

Författare: Dennis Lehane
Originalets titel: Shutter Island
Utgivningsår: 2003
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Översättare: Ulf Gyllenhak
Antal sidor: 407

[Rating: 5/5]

Sammanfattning

Sherifferna, Teddy Daniels och Chuck Aule, kallas ut till Shutter Island för att leda reda på Rachel Solando, en mentalpatient som har rymt från det hårdbevakade mentalsjukhuset. De ber att få titta på hennes rum. Rummet är litet och där finns inga ledtrådar till vart hon kan ha tagit vägen. Det enda de hittar är ett kodad meddelande som hon har lämnat efter sig innan hon stack.

Efter en kort tid återvänder Solando till sitt rum. Hon är hel och ren men ingen vill ge Teddy och Chuck några upplysningar kring hennes återkomst. Frågorna blir bara fler och fler: Var har Rachel hållit hus? Är det över huvud taget möjligt för någon att försvinna från ön? Vad är det som försiggår i C-paviljongen dit Teddy och Chuck nekas tillträde? Samt inte minst, vem är patient 67?
Sjukhuspersonalen är allt annat än samarbetsvilliga och Teddy bestämmer sig för att lägga ner utredningen. Följande dag ska han och Chuck ta färjan tillbaka till fastlandet. Då drar en cyklon in över ön och det är startskottet för en rad oväntade händelser. Mystiken tätnar och Teddy kan ej längre urskilja vad som är sanning och vad som är lögn.

Mina tankar

Jag läste Patient 67 första gången i oktober 2007 och efter att jag hade läst sista sidan snurrade frågorna runt, runt i mitt huvud. Efter en andra genomläsning har jag det mesta (dock inte allt) klart för mig.

Tempot i Patient 67 är allt annat än högt men Dennis Lehane lyckas ändå bygga upp en slags psykologisk spänning som gör att läsaren upplever en slags krypande känsla i kroppen. Hela tiden är det skriande behovet att få veta hur det går närvarande och man måste läsa en sida till, och en till, och en till …

Intrigen är så genialiskt uppbyggd att läsaren till slut dras in och “blir” Teddy: man känner samma skräck, förvirring och rädsla som honom. Ja, det är till och med så illa att alla vändningar som historien tar framkallar migränanfall. Kanske inte lika häftiga som Teddy drabbas av, men de är i alla fall kännbara.

Jag brukar inte ta till så här kraftiga uttryck i min mun, men det här är ingenting annat än ett mästerverk!

Den 19:e februari har Shutter Island biopremiär i Sverige. Du skriver väl upp det datumet i din kalender?

Direktlänk till trailern (Jag var tvungen att ta bort filmen då jag inte lyckades stänga av den automatiska uppspelningen)

Köp boken på Pocketdirekt!

Comments

  1. Jag var också lite nyfiken på vad du skulle skriva om den här bokens slut. För det är ju verkligen ett slut som många har diskuterat och varit oense om hur man ska tolka. 🙂

    Jag ska definitivt också se den här filmen.

    • Jo, men det krävdes också att jag läste boken två gånger innan jag riktigt förstod vad som hände 🙂

  2. Måste definitivt se filmen. Var som du tvungen att läsa boken två gånger då vår bokcirkel var rätt oeniga om vad som egentligen hände.

    • Det måste vara en helt perfekt bok för en bokcirkel då den innehåller många delar som verkligen tål att diskuteras, samt vridas och vändas på.

  3. Jag läste den här boken förra året och j*klar vad bra den var! Men jag undrar om jag inte behöver läsa den en gång till för att _verkligen_ ta in allt och för att förstå, för som du skriver – frågorna efteråt snurrade på rätt friskt i huvudet.
    Jag hade hjärtklappning emellanåt när jag läste boken och nu skriver du att den har blivit film! Undrar om jag törs se den…

    • Jag tänker se den som en del i min utmaning Läs boken – se filmen. Den får hoppa in i stället för Rosens namn som jag inte fixade att läsa ut. Men, det kan nog tänkas att den är ganska ruskig. Det blir till att ladda upp med en kudde utifall det skulle behövas 🙂

Lämna ett svar till Annika Avbryt svar

*

CommentLuv badge

WP Twitter Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: