Recension: Tusenskönor av Kristina Ohlsson

Författare: Kristina Ohlsson
Titel: Tusenskönor
Utgivningsår: 2010
Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 398
Källa: Piratförlaget
Betyg [rating: 5/5]

Ett gammalt par är bjudna på middag. I stället för ett dukat bord och matos möts de av lukten av blod då de hittar det gamla prästparet, döda i sitt hem. Vid ett första ögonkast ser det ut som om mannen först har skjutit sin fru för att sedan ta sitt eget liv. Det dröjer inte länge innan Fredrika Bergman och hennes kollegor helt kan avskriva mord-självmords teorin.

Ali flyr från krigets Irak till Sverige där hans smugglare låser in honom i en lägenhet. Det enda han kan göra är att vänta på att de ska komma tillbaka så att de kan utföra det enda de någonsin har krävt av honom: en enkel byteshandel. Därefter kommer han att vara en fri man som äntligen kommer att kunna återförenas med sin familj.

I Bangkok befinner sig en ung svensk kvinna vars liv sakta men säkert håller på att tas ifrån henne. Utan pengar, pass och mobiltelefon tvingas hon ta till hela sin list för att kunna ta upp jakten på den som har stulit hennes identitet. Med den thailändska polisen i hälarna lyckas hon ta sig ut ur landet för att bege sig till sitt hemland, Sverige.

Det som till en början verkar vara tre isolerade händelser visar sig hänga samman. Alex Recht och hans team vet dock inte hur och de som sitter inne med svaret väljer att hålla tyst.

Jag är full av beundran över hur väl Kristina Ohlsson lyckas följa upp den lysande debuten Askungar med en briljant uppföljare. Tusenskönor har många likheter med Askungar: de är rent berättartekniskt uppbyggda på samma sätt, tempot är skyhögt, karaktärerna är intressanta och trovärdiga och språket är bra, riktigt bra till och med.

Jag var fullständigt övertygad om att jag hade listat ut hur det hela hängde ihop ungefär i mitten av intrigen. Men ju längre den fortskred desto mer började jag tvivla på mina ”skills” i utredningsarbetet. Och när upplösningen väl kom så var det bara inse att Ohlsson hade lyckats lurat mig ända upp på läktaren…

Tusenskönor är full av levnadsöden som alla känns äkta och då pratar jag inte bara om offren. Även vissa inom Alex Rechts utredningsgrupp har personliga problem som de sliter oerhört mycket med och hur det går för dem lär väl avslöjas i bok nummer tre.

Peder Rydh befäster sin plats som det här årets största skitstövel. Det positiva är att han denna gång faller på eget grepp och hans fåfänga fick sig nog en rejäl smäll. Och om han är så belevad som han tycks tro så borde han kunna ta det som en man. Och det ledde ju också till vissa förändringar, till det bättre.