Peter Pans hemlighet

Upprinnelsen är att två nioåriga pojkar har förts bort och mördats av Peter Pan och han lämnar sin signatur i form av bokmärken som barnen håller i sin hand. Gemensamt för killarna är att de kidnappas på sina födelsedagar för att tillsammans med Pan kunna flyga till Landet Ingenstans för att komma undan från Kapten Krok och piraterna. Det dröjer inte länge innan ett tredje offer hittas och ett annat försvinner flera dagar innan hans födelsedag.

Polisen med kriminalinspektör Katrine Bergman i spetsen står handfallna men som genom ett under ser Peter Pan karaktären Wendy i den gravida läkaren Maja Holm och därmed utser han henne till det senare offrets mamma som ska rädda Timmie från allt det onda, bla bla bla.

Bokens huvudtema är pedofili och hur hemskt detta än är så har boken absolut inget djup: vi får inte veta särskilt mycket om mördaren Peter Pans (eller Søren Rohde som är karaktärens riktiga namn) barndom och vad som triggade honom att röva bort och ”rädda” pojkarna på deras födelsedagar. Ej heller får vi veta hur han kom över deras födelsedata från första början eller vad pojkarnas egna levnadshistorier bestod av. Som om inte det vore nog blir vi inte särskilt upplysta om ”piraterna” (kretsen) som leds av Kapten Krok. Vi får visserligen veta vem den sistnämnde är men sen då?

Dessutom är Peter Pans hemlighet så orealistisk att det nästan blir löjeväckande: Maja är gravid men tvekar inte en sekund att utsätta både sig själv och barnet för faror som vem som helst med någonting innanför pannbenet kan räkna ut kommer att sluta i en tragedi endera dagen.

Katrine Bergman är utredningsledare men verkar i Majas kölvatten som kommer med alla ledtråd, bevismaterial och allt annat som hör en utredare till. Vad gick Katrines roll ut på är ingen obefogad fråga i det här sammanhanget …

Katrine och Maja är enligt baksidestexten väninnor men det stämmer inte alls med verkligheten. Däremot har de ett gemensamt förflutet och man kan kanske säga att de utvecklade någon slags vänskapsrelation mot slutet. Varken mer eller mindre.

Maja Holms sambo är ytterligare en skuggfigur som helt plötsligt försvinner ur handlingen och varken läsaren eller Maja blir särskilt ledsna för det.

Som kryddan på moset är översättningen undermålig och i sanningens namn vill jag glömma den här boken så fort som möjligt. Och det har jag gjort nu.

Andra röster om Peter Pans hemlighet: Theotherside, Deckarhuset, DAST Magazine, Mormormu.

Bokfakta:

Författare: Michael Katz Krefeld
Titel: Peter Pans hemlighet
Originalets titel: Pans hemmelighed
Utgivningsår: 2009
Förlag: Forum
Översättare: Margareta Järnebrand
Antal sidor: 367
Källa: Bibliotek
Intresse: Peter Pan, deckare, kriminalroman
Betyg 1 out of 5 stars

Bitvis var det så spännande att jag knappt kunde andas. Spänningen tillsammans med det högintressanta persongalleriet gör boken till en komplett läsupplevelse och jag sörjer nästan att den resan som vi har gjort tillsammans har tagit slut nu.

Stefan Tegenfalk har många bra kvalitéer och en av dem som jag verkligen uppskattar, och som jag önskar att många författare skulle ta lärdom av, är hur han väver samman huvudkaraktärernas privatliv med intrigen på ett sådant sätt att deras problem, sorger och glädjeämnen allestädes är närvarande utan att det på något sätt flyttar fokus från utredningen. (Ett skräckexempel på det omvända är t.ex. Jonas Moströms Hjärtats mörker som i bästa fall kan klassas som en relationsroman och är jag intresserad av att läsa en sådan söker jag mig inte till bibliotekets deckaravdelning …!)

Det finns en hel del saker till jag skulle kunna nämna om Den felande länken men det får anstå tills jag har köpt en ny dator. Min mini-PC hänger sig hela tiden och skriva ett blogginlägg kan ta alltifrån en kvart till tre timmar och det är fruktansvärt irriterande …

Bokfakta:

Författare: Stefan Tegenfalk
Titel: Den felande länken
Utgivningsår: 2011
Förlag: Massolit
Antal sidor: 455
Källa: Bibliotek
Intresse: deckare, kriminalroman
Serie: Walter Gröhn & Jonna de Brugge (del 3)
Betyg 4 out of 5 stars

Boken böjar relativt starkt med två små pojkar som hittar en död kvinna i skogen på väg till sin koja. Trots att de är uppjagade har de sinnesnärvaro nog att lägga märke till en del detaljer som de delger polisen. I det stora sammanhanget har de dock inte särskilt mycket att gå på och utredningen börjar nästan genast att stampa på ett och samma ställe. Åtminstone ända tills kvinnans mobiltelefon dyker upp på en minst sagt oväntad plats.

Därefter väljer Moström av någon obegriplig anledning att lämna utredningen därhän för att till 99,9% i stället fokusera på såväl huvudkaraktärernas som kreti och pletis eländiga liv och leverne: Erik Jensens äktenskap är på upphällningen och hans fru, Sara, bestämmer sig för att åka iväg på en skrivarkurs till Provence. Där träffar hon en person som kommer att göra såväl Saras som Eriks liv till ett helvete (vilken överraskning?), Johan Axberg har blivit lämnad av sin älskade Carolina som nu väntar barn med sin nye man. De små pojkarnas föräldrar är skilda och de har inte ett särskilt gott öga till varandra. Ylva Forsblad är förbannad på allt och alla och så fortsätter det i det oändliga.

Utredningen då? Jovisst återvänder Moström till den ibland och när han gör det skickar han iväg ledtrådar som är så övertydliga att till och med jag,  som sällan eller aldrig lyckas lista ut vem mördaren är förrän författaren själv väljer att avslöja det, hade ringat in mördaren långt innan jag ens hade läst halva boken.

Om det inte hade varit för att Jonas Moström ingår i min Boktolva för året så hade jag aldrig bemödat mig om att läsa ut boken.

Bokfakta:

Författare: Jonas Moström
Titel: Hjärtats mörker (sponsrad länk)
Utgivningsår: 2008
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 367
Källa: Bibliotek
Intresse: Deckare, kriminalroman
Serie: Johan Axberg & Erik Jensen (del 3)
Betyg 1 out of 5 stars

Roy Grace leder den djupbottnade utredningen vars spår breder ut sig ända till USA och en av landets mäktigaste maffia familjer.  Utredningen är dock långt ifrån det enda som Grace måste tampas med: han har en ny chef som  han desperat vill imponera på utan att riktigt lyckas, han han påbörjat arbetet med att dödförklara sin fru Sandy efter att hon numera har varit försvunnen i tio år, han vill hjälpa sin kollega och vän Greg Branson som knappt har huvudet ovanför vattenytan på grund av sin pågående skilsmässa och Grace nya kärlek, Cloe, är gravid men graviditeten är långt ifrån okomplicerad.

Peter James gör mig aldrig besviken och trots att en hel del kretsar kring hans privatliv så förtar det aldrig spänningen från huvudintrigen. Han liksom fäller in Graces tankar kring Cloe, barnet och Sandy på ett så skickligt sätt att det blir en spänning i spänningen. Detta gäller, i mitt tycke, framför allt mysteriet kring Sandys försvinnande. Katarina börjar tycka att den här sidohistorien börjar bli lite väl utdragen. Det tycker inte jag! För varje bok kommer vi ett litet steg närmare gåtans lösning och bokens sista kapitel fick mig att börja sukta efter Not Dead Yet som kommer ut i maj.

Dead Man´s Grip är som vanligt skriven med ett lättsamt språk som för den skull inte är det minsta torftigt.

Det här är James sjunde bok i serien om Grace och trots det lyckas han utveckla de gamla karaktärerna samt ge de nya helt egna uttryck. I den här boken finns en mycket elak man som ofta kommer till tals genom korta men tätt förekommande kapitel. Dessa avslutas oftast med en kort mening som avslöjar något om hans karaktärsdrag: ”He didn´t do sympathy” och jag lovar, det gjorde han inte heller.

Kultfakta: Peter James är en av många av mina favoritförfattare som tävlar om att få se sitt namn på ett bårhus.

Bokfakta:

Författare: Peter James
Titel: Dead Man´s Grip
Utgivningsår: 2011
Förlag: Macmillan
Antal sidor: 402
Källa: Köpt
Intresse: deckare, kriminalroman
Serie: Roy Grace (del sju)
Betyg 4 out of 5 stars

Äppelkyrkogården

Till saken hör att jag redan då hade påbörjat den tredje boken i serien om Petra Wester och bara några sidor in i den fick jag känslan av det absolut inte skulle vara en bok för mig. Och det var det inte heller. Faktum är att Äppelkyrkogården är något av det sämsta jag har läst på väldigt länge. Det kan tyckas något märkligt eftersom jag har varit rätt så översvallande positiv till de två föregångarna, men i själva verket är anledningen lika enkel som logisk.

Äppelkyrkogården har allt som jag absolut inte tycker om i en kriminalroman.

Men, låt oss ta det från början!

Petra Wester skickas på ett hemligt uppdrag till Budapest där hon ska träffa “Mr K”. Till sin hjälp har hon sin nya kollega Krisztina Lovas som har sina rötter i Ungern. Med på resan är Petras dotter Martina och redan första kvällen åker hela gänget hem till Krisztinas föräldrar för att äta middag.

Så långt allt gott och väl!

Dagen efter kidnappas emellertid Martina och därefter spårar allting ur fullständigt. Språket är många gånger bedrövligt med upprepningar som inte ens anstår en nybörjare, inre monologer finns det gott om men de för inte handlingen framåt utan fungerar snarare som en slags rekapitulation av sådant vi redan vet, intrigen som inleder boken går i stort sett upp i rök och ses aldrig till igen, en sidohistoria- utan såväl rim som reson – infinner sig och den har varken någon början eller ett egentligt slut, nya karaktär dyker upp som jag absolut skulle ha klarat mig utan, osv., osv.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: jag fullständigt avskyr när utredarnas privatliv tar för stor plats i handlingen. En del författare kan sköta det här någorlunda snyggt men Anna Bovaller hör definitivt inte till dem.

Att den här boken över huvud taget får ett betyg kan Bovaller tacka gamla meriter för!

Bokfakta:

Författare: Anna Bovaller
Titel: Äppelkyrkogården (sponsrad länk)
Utgivningsår: 2011
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 332
Källa: Bibliotek
Intresse: deckare, kriminalroman
Serie: Petra Wester (del 3)
Betyg 1 out of 5 stars

Petra Wester måste utöka sin arbetsbörda genom att städa upp och fördela Victorias ärenden och under resans gång får hon reda på djupt begravda händelser från såväl Victorias som Petras historia.

Svärmaren går mer in på familjära element än vad Svinajakten gjorde. Detta brukar i normala fall ge mig stora gröna utslag som kliar och skaver något alldeles fruktansvärt. Som tur var sköter Anna Bovaller denna familjekoppling på ett utsökt sätt och den tar varken särskilt mycket tid eller energi från själva utredningen.

Boken tar upp ständigt aktuella ämnen som det är omöjligt att inte känna någonting inför. Jag tål det mesta men även jag har en tröskel och när den passeras så brukar både avsky, ilska, sorg och ibland även en viss form av avundsjuka framträda. Så även här!

I övrigt är mycket sig likt från Svinajakten men trots det känner jag att jag är långt ifrån färdig med Anna Bovaller och hennes alter ego (?) Petra Wester. Som tur är kan jag genast kasta mig över Äppelkyrkogården då den redan står och väntar i min bokhylla.

Bokfakta:

Författare: Anna Bovaller
Titel: Svärmaren
Utgivningsår: 2010
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 363
Källa: Bibliotek
Intresse: kriminalroman, deckare, juridik
Serie: Petra Wester ( del 2)
Betyg 3.5 out of 5 stars

I Svinajakten av Anna Bovaller får vi följa med advokaten Petra Wester som dras in i utredningen av en jaktolycka som blogglägger djupt begravda känslor av mindre smickrande karaktär. Hennes vägar korsas med jämna mellanrum av kriminalinspektörerna Glenn Johansson och Torbjörn Stark och även om de inte alltid är särskilt förtjusta i varandras sällskap så finns där ändå en ömsesidig respekt som gör att de kan lösa fallet med gemensamma krafter.

För en gångs skull får man följa med en utredning på nära håll utan att en massa privat skit tar över handen. Visst, både Petra som Glenn har sina lik i garderoben men det blir aldrig betungande att läsa om dem: de snuddar vid ämnet, spottar i nävarna och går vidare. Jag gillar´t!

Språket är helt okej. Miljöbeskrivningarna likaså. Nej, jag har verkligen ingenting att klaga på!

Bokfakta:

Författare: Anna Bovaller
Titel: Svinajakten (sponsrad länk)
Utgivningsår: 2010 (pocket)
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 377
Källa: Köpt
Intresse: deckare, kriminalroman, juridik
Serie: Petra Wester (del 1)
Betyg 4 out of 5 stars

Ben Cooper, numera kriminalinspektör, är allt annat än övertygad om vildarnas skuld och han ger sig ut för att prata med grannarna.

Riddle är ett område där villorna utstrålar rikedom och ärelystnad. Här råder dock varken grannsämja eller samarbetsvilja och Cooper får  verkligen arbeta hårt för att vinna människornas förtroende innan nya mord inträffar.

Som vanligt är Stephen Booth en mästare på att bygga upp stämningar och förutsättningar med sina välskrivna miljöbeskrivningar. Landskapet är så att säga ett med brottet, utredningen och brottets/brottens lösning.

Mången information kommer genom den aktuelle betraktarens ögon eller genom konversationer som till en början inte verkar vara viktiga i sammanhanget. Detaljrikedomen gör att utredningen mer eller mindre går på sparlåga och trots att jag gillar böcker med ett högt tempo så brukar jag inte ha några problem med Booths berättarteknik. Snarare brukar jag mentalt förflytta mig till bokens handling för att själv kunna insupa bokens atmosfär. Denna gång lyckades jag inte alls med det och känslan av att något fattades var hela tiden närvarande.

Det är möjligt att lösningen stavas Diane Fry då hon knappt ens innehar en biroll i den här boken. Hon är ivägskickad på ett ledarskapsseminarium och hennes och Coopers vägar korsas blott vid ett par tillfällen. I övrigt är hon mest ett namn som nämns i förbifarten och då ofta följt av en något föraktfull kommentar. Jag har läst samtliga böcker i serien om Cooper och Fry men uppenbarligen har jag missat den avgörande händelsen som försatte Fry på avbytarbänken …

I Dead and Buried, som kommer i juni nästa år, verkar dock ordningen vara återställd. Det känns tryggt!

Bokfakta:

Författare: Stephen Booth
Titel: Djävulsklippan (sponsrad länk)
Originalets titel: The Devil´s Edge (sponsrad länk)
Utgivningsår: 2011
Förlag: Minotaur
Översättare: Carla Wiberg
Antal sidor: 352
Källa: Förlaget
Intresse: deckare, kriminalroman
Serie: Ben Cooper & Diane Fry (del 11)
Betyg 3 out of 5 stars

Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist har en helt egen stil och det är så välkommet med nytt blod och ett nytt tänk inom en genre, som jag förvisso älskar men där många författare verkar ha grävt ner hjulen alltför djupt i leran. Det här författarparet skriver helt fantastiska böcker och deras liv och leverne är så pass intressant att bara det förtjänar ett helt eget inlägg, vilket kommer inom kort.

Jakten på barnamördaren fortsätter i Hungerelden men Jeanette Kihlberg får lägga det åt sidan när en del märkliga mord inträffar vars tillvägagångssätt tyder på hämnd. Samtidigt fortsätter Kihlberg att försöka lokalisera Veronica Bergman …

Det låter kanske inte så märkvärdigt men ack vad ni bedrog er!

Tonen och stilen är rå och morden kliver väl över gränsen för det sadistiska. Lika hemsk är den bakgrundshistoria som rullas upp för läsaren som får en att vilja kräkas eller kasta någonting hårt i väggen.

Läsaren vet hela tiden mer än vad polisen gör, men det är absolut ingenting som stör utan det är precis som det ska vara. Jag kan dock inte låta bli att förundras över att Kihlberg verkar ha satt på sig skygglapparna för att slippa se det som finns precis framför hennes ögon. Fast å andra sidan kanske det är Eriksson & Axlander Sundquist som drar läsaren vid näsan. Hmm, det tål att tänkas på!

Cliffhangers finns på mer eller mindre varje sida så det är lika bra att ni stänger av telefonen, tv:n och datorn;  låser in ev. husdjur och barn samt skickar maken till en god granne för ni kommer absolut inte att kunna slita er från boken när ni väl har börjat läsa den. Jag lovar!

Nog pratat nu; det här är en bok som skall upplevas och inte läsas om.

Bokfakta:

Författare: Jerker Eriksson & Håkan Axlander Sundquist
Titel: Hungerelden (sponsrad länk)
Utgivningsår: 2011
Förlag: Ordupplaget
Antal sidor: 409
Källa: Bibliotek
Intresse: deckare, kriminalroman, personlighetsstörning
Serie: Victoria Bergmans svaghet (del 2)
Betyg 5 out of 5 stars

Simon Becketts

Det som jag framför allt har stört mig på när det gäller hans böcker är de näst intill pinsamma överdrifterna som han har slängt sig med i tid och otid. Här finns ingenting som ens är i närheten av det han tidigare har presterat, vilket får mig att utbrista i ett spontant HURRA!

Historien kretsar som vanligt kring rättsantropologen David Hunter som för första gången ger oss en inblick i hur det gick till när hans fru och dotter rycktes ifrån honom alltför tidigt. Tidigare har jag tyckt att han har varit en patetisk nolla men här skärper han till sig och blir en människa som vågar ta för sig och hävda sin plats i samhället. Därmed får han ett helt eget uttryck och en helt egen identitet. Halleluja!

Boken är indelad i tre avsnitt: en prolog och sju kapitel som utspelar sig åtta år innan nutiden tar över.

Under bokens inledningsskede får vi veta att tre unga kvinnor har mördats på ett mycket brutalt sätt, att de har begravts på den mycket ödsliga Dartmoorheden, att mördaren Jerome Monk sitter i fängsligt förvar och att David Hunter är med när hans första offer av en slump har hittats i en grund grav. Fruktlösa försök att hitta övriga två görs men då polisteamet kastar in handduken återvänder Hunter till London.

När Hunter får veta att Monk har rymt från fängelset återvänder han till heden och ju längre tiden går desto mer förbryllad blir han över vad som egentligen hände åtta år tidigare…

Sunday Express skriver att “Beckett är en av Englands bästa deckarförfattare” vilket är en åsikt jag nog aldrig kommer att förlika mig med. Däremot kan jag medge att Från andra sidan graven är relativt fartfylld och att intrigen är välkomponerad med ledtrådar som hela tiden pekar åt ett bestämt håll, men som samtidigt inger känslan av att det är någonting som inte riktigt stämmer. Dessutom bjuder slutet på en del överraskningar samt en föraning om att en femte bok kommer att se dagens ljus.

Trots att David Hunter visade en helt annan sida av sig själv så är det teckningen av Jerome Munk som jag kommer att minnas och ta med mig. Han har utseendet emot sig och de handlingar han utför går hand i hand med föreställningen att han är ett monster. Simon Beckett ger här ett bra exempel på vad förutfattade meningar om en person eller en handling kan föra med sig, både för personen själv och för omgivningen.

Allt sammantaget gör att Beckett för första gången får ett godkänt betyg. Vem hade kunnat tro det efter mina tidigare sågningar och min bestämda uppfattning att jag aldrig mer ens skulle tänka tanken att läsa fler böcker av honom?

Andra bloggar om Från andra sidan graven: Boksnoken & Fru E.

Bokfakta:

Författare: Simon Beckett
Titel: Från andra sidan graven (sponsrad länk)
Originalets titel: The Calling of the Grave (sponsrad länk)
Utgivningsår: 2011
Förlag: Minotaur
Översättare: Göran Grip
Antal sidor: 335
Källa: Bibliotek
Intresse: deckare, kriminalroman, rättsantropologi
Serie: David Hunter (del 4)
Betyg 3 out of 5 stars