Lingonhjärta hyllade Weirdo av Cathi Unsworth, och jag önskar att jag kunde känna samma entusiasm eftersom jag älskar känslan av att upptäcka en ny författare med ett gäng böcker bakom sig som bara väntar på att bli lästa.
Men här sitter jag på sidan 75 och gäspar käken ur led eftersom det inte händer ett skvatt. Handlingen skiftar mellan 1983 och 2003, och jag utgår ifrån att det förflutna ska bereda spänning för nuet, men hittills är det varken spännande, intressant eller ens det minsta roande.
Det enda positiva jag kan säga (hittills i alla fall) är att Cathi Unsworth inte följer i många andra författares fotspår när det gäller att presentera handlingar i det förflutna.
Jag ger boken tre kapitel till och om jag fortfarande känner mig uttråkad då kommer jag att lägga den till handlingarna.
Åh så synd att du inte fastnade! Den är verkligen knäpp den här boken men den är ju inte direkt fartfylld. Jag tyckte så mycket om dock hur allting nystades fram. Hur har de gått med de sista tre kapitlen? Gav du upp?
Lingonhjarta recently posted..Today is the day!