Recension: Bränd himmel av Gilly Macmillan

Bränd himmel

Baksidestext: Under en söndagsutflykt i Leigh Woods strax utanför Bristol låter Rachel Jenner sin åttaårige son springa i förväg. Ben är utom synhåll bara en kort stund. Sen är han borta och Rachel befinner sig mitt i varje förälders värsta mardröm.

I media slår försvinnandet ner som en bomb. Några ödesdigra handlingar får både pressen och allmänheten att vända sig mot Rachel. Och samtidigt visar det sig att Rachels syster bär på fruktansvärda hemligheter.

Kriminalkommissarie James Clemo och hans kollega Emma Zhang arbetar intensivt med det prestigefyllda fallet. Men när ledtrådar slutar i återvändsgränder och lögner kommer fram i ljuset blir läget allt mer desperat för alla inblandade.

Rachel är pressad till bristningsgränsen av sorgen och den förkrossande oron över sin son, av trycket från polisutredningen och den hårt dömande allmänheten. Vem kan hon egentligen lita på? Och vem kan lita på henne?

Bränd himmel är en knivskarp psykologisk thriller om hur ett ögonblicks ouppmärksamhet kan få de mest fasansfulla konsekvenser.

Mina tankar:

Tidsperspektiven hoppar lite fram och tillbaka vilket jag av och till kan ha svårigheter att hänga med i, men i Bränd himmel av Gilly Macmillan är den något sviktande kronologin tydligt utmärkt så jag villas inte bort på vägen.

Boken inleds med det som händer ett år efter att Ben försvann medan Rachel (mamman) och Jim (polisen) tar oss tillbaka till tidpunkten för försvinnandet.

Av förklarliga skäl skiljer sig deras inbördes perspektiv åt: Rachel blickar tillbaka av två anledningar, dels för att själv försöka förstå vad som hände och dels för att inte minst pressen ska gå så hårt åt henne som mamma, medan Jim blickar tillbaka. Rätt tidigt står det klart att de båda kämpar mot hjärnspöken som är större än de själva.

Emellanåt blandas dessa tillbakablickar ut med bl.a. blogginlägg (med tillhörande kommentarer) och tidningsartiklar. Många gör gällande att det är Rachels fel att Ben försvann men den domen står i mitt tycke inte i proportion med det som faktiskt hände.

Bränd himmel är tyvärr ett alltför tydligt exempel på vad som sker i världen i dag: fördomar, förutfattade meningar och uttalanden som saknar belägg duggar tätt på internet och/eller i tidningar. Ingen bryr sig längre om faktagranskning utan de gömmer sig bakom yttrandefriheten utan en tanke på vad det innebär för den som står på andra sidan.

Med anledning av personliga erfarenheter vet jag precis hur Rachel kände sig när Ben försvann, även om jag inte kan sätta mig in i hennes upplevelser allt eftersom tiden gick utan besked. Jag hade turen att tämligen omgående lyckas nosa reda på vad som hade hänt och varför, men jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv!

Sanningen som Rachel ställs inför är så tragisk att jag gråter. Tänk så många trasiga människor det finns! Och som om inte Bens försvinnande vore nog tvingas Rachel genomlida ytterligare en chock när hennes syster Nicky avslöjar en väl dold hemlighet från deras förflutna.

Intervju med Gilly Macmillan:

Bränd himmel är ett recensionsexemplar av Modernista i översättning av Johan Nilsson

Fler röster om Bränd himmel finns här.