Jag har sedan tidigare skrivit om Olov Svedelids bok Lär dig skriva spännande som är lika fascinerande som den är kort. Han tar upp allt man behöver veta när det gäller skrivande, men det som jag tänker fokusera på i dag är skrivande i första respektive i tredje person. Så här skriver Svedelid:
Ska du skriva så huvudpersonen blir ”jag” eller ”han”? […] Skriver du ”han” kan du obesvärat flytta perspektivet från plats till plats och från person till person. […] Väljer du ”jag” måste du vara medveten om att du aldrig kan skilja annat än vad din hjälte ser och hör. Du är som läsare med honom i allt vad han upplever men får inget perspektiv på andras tankar, känslor eller utlevelser. […] (s.53)
Att skriva i jag-form är ovanligt men det förekommer: Sara Paretskys hjältinna V.I. Warshawski är en och Janet Evanovichs Stephanie Plum är en annan. Och det är med anledning av den sistnämnda som det här inlägget kom till.
För närvarande läser jag bok åtta i serien om prisjägaren tillika virrpannan Stephanie Plum och då stöter jag på det här avsnittet:
”Stanna här”, sa Ranger. Han gick in i vardagsrummet och tog en hastig överblick. Därefter gick han igenom resten av huset med dragen pistol innan han kom ut i vardagsrummet igen och vinkade in mig.
Jag stängde och låste dörren. […]
Här måste man betänka att Plum står vid ytterdörren när den här scenen tar sin början. Min fråga blir således: Hur i all världen kan bokens jag, alltså Plum veta vad Ranger gör när hon själv står utanför ytterdörren?
Vill dock poängtera att ovanstående inte stör mig så pass mycket att jag inte kommer att kunna läsa boken färdigt, vilket i och för sig är anmärkningsvärt med tanke på att jag kan haka upp på diverse saker i en bok. Dessa brukar dock vara mer av språklig karaktär. Eller så har jag blivit mer tolerant helt enkelt …?
Haha tack så mycket, ska precis skriva en text som jag har fått en uppgift i och som ska vara i ”jag-form”, visste inte direkt så mycket om det eftersom jag skriver nästan aldrig i ”jag-form”
Vad roligt att du lämnade en kommentar hos mig så att jag hittade till dig!
Jag väntar också på fjärde delen i Hammarbyserien, visst kommer den i juni? 🙂
Annelie recently posted..Vyssan lull – Carin Gerhardsen
Då vet du mer än mig men jag hoppas verkligen att du har rätt! 🙂
Jag gillar oftast inte jagform men när det görs bra så är det oslagbart, man kommer in i boken eller snarare händelserna och livet på ett helt annat sätt.
klok som en bok:-) recently posted..Jakten på lyckan
Jag har absolut ingenting emot jag-form och jag antar att i de fall det förekommer så har författaren lyckats bra eftersom jag inte har reagerat, eller kanske snarare hakat upp mig på, typ en sådan här detalj förut. Däremot har jag läst en bok med inslag av du-form (jag tror att det var Whispers of the Dead av Simon Beckett) och det kändes enbart klumpigt och konstigt.