Recension: Nattfilm av Marisha Pessl

nattfilmNattfilm av Marisha Pessl är en mörk tegelsten som kretsar kring skräckfilmsregissören Stanislas Cordova och hans dotter som valde att ta sitt liv blott 24 år gammal.

Journalisten Scott McGrath ställer sig ytterst tveksam till Ashleys självmord och mot bättre vetande bestämmer han sig för att ta reda på vilken roll Ashley spelade i Cordovas personliga skräckhistoria.

McGrath är en typisk enstöring som lever på sin egen och andras misär och som vanligt rycks jag med i det journalistiska i handlingen. Men eftersom han inte är en person som är lätt att tycka om är jag glad över att han tidigt i handlingen träffar på Nora och Hopper som har sin egen relation till Cordova. De lättar upp stämningen med sina respektive personligheter och när jag väl har tagit mig igenom boken är det dessa två som jag kommer att bära med mig ett tag framöver.

Pressl är fantastiskt duktig på att förmedla ”mörkret” som finns runt omkring oss. Vidare är hon skicklig på att teckna karaktärer som känns äkta och dessutom gillar jag de tidningsartiklar, foruminlägg, bilder och annat som är insprängda på svart bakgrund på väl utvalda ställen. Det är innovativt, fräckt och rysligt uppfriskande.

Tyvärr drar dock intrigen ut i det oändliga och efter ungefär halva boken började jag skruva på mig i längtan efter att boken skulle ta slut.

Tänk så tätt och spännande det skulle ha blivit om Pessl hade skalat bort ca 200 sidor för att göra en mer kompakt bok. Jag ryser vid bara tanken!

Bokfakta:

Författare: Marisha Pressl
Titel: Nattfilm
Utgivningsår: 2014
Förlag: Natur & Kultur
Översättare:
Antal sidor: 645

Recension: Kongospår av Christian Unge

kongospar

Under en jour behandlar Martin Royekens en cancersjuk patient som inte har lång tid kvar att leva. Innan han dör avslöjar han att han sitter inne med information om Martins familjehistoria.

Martin som fruktlöst har försökt få sin egen pappa att öppna upp sig och berätta om familjens bakgrund blir nyfiken och vill veta mer men patienten dör och tar hemligheterna med sig i graven.

Martin bestämmer sig för att starta en ”utredning” i jakten på sanningen och det skulle visa sig att den går så långt tillbaka som tidigt 1900-tal. Och inte hade han kunnat tro att hans snokande skulle röra upp så starka känslor att han skulle få två gangsters i hälarna som är beredda att göra allt för att få Martin på andra tankar.

Det glädjer mig att Christian Unge har lämnat transportsträckorna i Turkanarapporten bakom sig för att i stället helt släppa på bromsen i Kongospår. Detta är dock inte bara av godo.

Jakten börjar och slutar i Sverige men däremellan hinner vi med avstickare till Belgien, Burundi och Kongo men vistelserna är så korta att vi knappt hinner landa i ett land innan det är dags att sätta sig på ett nytt plan på väg mot en sanning någon annanstans.

Jag älskar att upptäcka nya länder och kulturer men för att jag ska kunna få en känsla för det nya landet (eller platsen) behöver jag miljöbeskrivningar som får mig att tro att jag är på ort och ställe fastän jag sitter hemma i vardagsrummet.

Om jag å andra sidan har varit på en plats vill jag kunna känna att ”åh, där har jag varit och det var …”.

För 12 år sedan var jag i Bryssel och jag blev alldeles varm i kroppen när jag insåg att Martin skulle åka dit. Men väl där hade det kunnat vara vilken stad som helst eftersom igenkänningsfaktorn var låg, för att inte säga obefintlig.

Unges styrka ligger i trovärdigheten hos sin huvudkaraktär Martin Royekens. Unge är själv läkare och det speglar av sig i hans böcker.

I Kongospår lämnar vi sjukhuset relativt snabbt men det gör ingenting eftersom jag tycker om Martin och jag har ingenting emot att skugga honom för att se hur han tänker lösa de faror han utsätts för och de knipor han själv försätter sig i.

Det är bara en gång som trovärdigheten får sig en knäpp, men spänningen i jakten väger över till bokens fördel.

Även Nadine finns med men hon har en något mer tillbakadragen roll här. Hon kommer dock in i handlingen med jämna mellanrum och det är alltid trevligt att återse gamla bekanta.

Lika roligt är det att få träffa de karaktärer som tidigare har fungerat som ”skuggfigurer” men som nu har fått komma fram i ljuset. Här handlar det om Martins barn Tom och Gabriella och jag hoppas att jag kommer att få möta dem igen.

Till sist måste jag ge Christian Unge cred för bokens format.

Han har gett ut boken på eget förlag men det är ingenting man tänker på när man läser den. Kongospår är inbunden, fonten är läsvänlig (om man bortser från de kursiva partierna som så många författare envisas med) och layouten är i övrigt snygg och prydlig. Starkt jobbat!

Christian Unge skänker 10:- per såld bok till Läkare utan gränser. Mycket behjärtansvärt!

Bokfakta:

Författare: Christian Unge
Titel: Kongospår
Utgivningsår: 2014
Förlag: Christian Unge Production
Antal sidor: 337
Serie: Martin Roeykens (del 2)

Åh nej, jag har blivit med diagnos [ORD]

Diagnos ORD

Jag hittade den här bilden hos Boklysten och 5 punkter av 6 stämmer in på mig: Hur många stämmer in på dig? … [Continue reading]

Recension: Talking to the dead av Harry Bingham

talking_to_the_dead

The Boston Globe jämför Harry Binghams Fiona "Fi" Griffiths med Lisbeth Salander, och det ligger någonting i det. Fi går sin egen väg, trotsar sin överordnades instruktioner, ter sig vara något av en ensamvarg och hon har en sårbarhet som ibland … [Continue reading]

Recension: This body of death av Elizabeth George

this-body-of-death

This body of death av Elizabeth George har stått en smärre evighet i min bokhylla utan att jag har känt någon lust att läsa den. Till slut åkte den dock ned därifrån vilket slutade med sträckläsning de luxe, och under läsningens gång dök en … [Continue reading]

Recension: MemoRandom av Anders de la Motte

memorandom

I och med MemoRandom har Anders de la Mottes nya serie tagit sitt avstamp och här finns det många grenar på båda sidor om lagen att försöka hålla fast sig vid. I mitten finns den försvunne infiltratören "Janus" vars rätta identitet måste hållas … [Continue reading]

Åh nej, 24 har tagit över mitt liv igen!

24 live another day

Jag hade lovat mig själv att jag skulle vänta med att titta på den nionde säsongen av 24 tills jag verkligen skulle ha tid att köra ett rejält maraton. Så vad gör jag? Jo, i ett svagt ögonblick tittade jag på första avsnittet och nu är jag … [Continue reading]

Recension: I stället för dig av Sofie Sarenbrant

i-stallet-for-dig

I stället för dig av Sofie Sarenbrant är en fristående fortsättning på Vecka 36 som jag läste när den kom ut 2011. Det var med andra ord ett bra tag tag sedan jag höll kontakten med Agnes och hennes familj, och det märktes. Jag hade till en början … [Continue reading]

Case study: 8 författare om unpotdownable-syndromet

wordl

Här kommer en mini-case study om ett ämne som jag tror komer att besvara en fråga du inte ens visste att du hade ;-) Författare som deltar: … [Continue reading]

Inte konstigt att mina bokhyllor bågnar

book collekting

Ingenting kunde vara mer sant, eller vad säger du? … [Continue reading]