Recension: Entry Island av Peter May

Baksidestext: När det isolerade ösamhället Entry Island skakas av ett mord, det första i mannaminne, beger sig kriminalpolisen Sime Mackenzie till ön som del av ett utredningsteam från Montréal. Affärsmannen James Cowell, en av öns drygt hundra invånare, har knivhuggits till döds i sitt hem, och det mesta talar för att det är hans hustru, Kirsty, som hållit i vapnet.

Utredningen ser först ut att bli en formalitet, men när Sime träffar Kirsty överväldigas han av en märklig känsla. Trots att han vet att de inte kan ha träffats förut känner han igen henne. Det är något hos den mordmisstänkta kvinnan som rör upp djupt begravda minnen inom honom.

I takt med att utredningen fortskrider börjar Sime hemsökas av drömmar om ett avlägset förflutet på en skotsk ö, femhundra mil bort historier som hör till en fjärran värld men ändå tycks sträcka sig in i nuet, mot Entry Island och de mysterier som ön ruvar på.

Mina tankar:

Entry Island är Peter Mays bästa bok hittills även om vissa partier tar på tok för stor plats: hans långrandiga miljöbeskrivningar och Simes drömmar som rör sig från en svunnen tid till nuet och öns hemligheter. Oändliga miljöbeskrivningar och enligt mig urtråkiga drömmar är ett stort no, no. MEN i den här boken har han tack och lov mixat upp dem med element som jag faktiskt uppskattar.

Igenkänningsgraden är hög när huvudkaraktären Sime Mackenzie försöker lista ut var och/eller i vilken sammanhang han hade sett Kirsty Cowell förut. Jag är nämligen väldigt bra på ansikten men namn är en helt annan historia, och det är extremt frustrerande att inte kunna placera en människa och/eller komma på dennes namn.

Handlingen utspelar sig på ön Île d´Entrèe som öborna refererar till som Entry Island. Det franska namnet till trots är det en ö på vilken alla pratar engelska även om de flesta kan franska. Detta faktum leder till vissa språkförbistringar som ger en liten men ändock extra krydda till intrigen.

Här finns till och med ett kittlande triangeldrama med Sime i spetsen, och det är av och till riktigt underhållande och bitvis alldeles, alldeles pinsamt. Samtidigt finns det ett annat triangeldrama som bär mer av en skämsstämpel över sig. Varför kunde May inte nöja sig med ett?

Och när det gäller karaktärer har May för första gången skrapat ihop ett rätt så udda men tämligen avvägt galleri som håller mitt intresse vid liv. En av dem är Norman Morrison som har gjort en stad i taket av modellera, små figurer och andra tillbehör. Mays beskrivning av den är WOW och det är enormt befriande att kunna höja betyget ett snäpp för en bok som har skrivits av en författare som jag mer eller mindre har sågat vid fler än ett tillfälle.

I maj ifjol var jag i Belgien och då besökte jag Waterloo vilket var enormt mäktigt och intressant. Därför blev jag glad över att May fick mig att blixtsnabbt åka dit igen. I alla fall i tanken.

Waterloo Belgien

Hör Peter Mays egna ord om Entry Island:

Andra röster om Entry Island finns här

Entry Island är ett recensionsexemplar från Modernista.

Recension: Silvervägen av Stina Jackson

Baksidestext: Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.

Mina tankar:

Mer eller mindre av en slump har jag på kort tid läst två böcker som utspelar sig i Lappland. Tidigare i veckan skrev jag om Den som göms i snö av Jerk Schuitema och nu är det Stina Jacksons tur.

Något som jag verkligen uppskattar är när en författare har gjort sin research och det har minsann Stina Jackson gjort i Silvervägen. Faktum är att jag ofta kände mig så hemmastadd att det nästan blev hemtrevligt – på gott och ont.  

Bor man  i Lappland så finns det minsann inget mellanläge utan här är det allt eller inget som gäller. Här är midnattssolen och det ständiga ljuset precis lika hemtamt som dygnen som mer eller mindre är höljda i dunkel. Detsamma gäller för tvånget av att hålla munnen stängd vid promenader etc. för hålla flygfän på avstånd från svalget. Oh ja, jag har svalt min beskärda del av knort (knott) under mina dar!

Ett annat koncept i mina hemtrakter är smeknamnen som är så vedertagna att det knappt är någon som vet vad personerna heter på riktigt. Ett brev adresserat till [smeknamn] + [ort] och/eller [land] hamnar utan tvekan hos rätt person. Imponerande, eller hur!

Kort sagt, miljö- och till viss del även karaktärsbeskrivningarna är mycket bra men ju längre tiden går i del 1 desto mer antar de formen av en enda lång transportsträcka till del 2 där allt händer alltför snabbt. 

Det är inte ofta som det börjar vattnas i munnen när någon pratar om mat, men när Torbjörn (Mejas nya kille) bjuder henne på rökt renkött vill jag lova att salivutsöndringen ökar. Det är nämligen bland det godaste jag vet!

 

Kulturkollo har intervjuat Stina Jackson och den finns här.

Det jag fastnade för där var dels hur hon gjorde Silvervägen till en huvudkaraktär och förvandlingen från att vara en författare som ingen har läst under så många år till en författare som får pris för bästa kriminalroman. Det är ett enormt stort steg och jag kan förstå att hon tycker att det känns stort och overkligt!

Stina Jackson håller på att skriva på nästa bok som är en mörk bok om familjeband, ondska och frigörelse i en liten by i Norrbotten.

Jag tänker musik i nästan alla lägen och att Stina associerar ”Turn the page” med Metallica med Silvervägen gör mig oerhört nyfiken på vad hon ska komma upp med härnäst.

Andra röster om Silvervägen finns här

Fotnot: 2018 tilldelades Stina Jackson priset ”Den gyllene kofoten” av Svenska Deckarakademin för ”Årets bästa svenska kriminalroman”. Motiveringen löd  ”Mörkt och hypnotiskt om marginella existenser i ett stämningsfullt Norrland”.

Recension: Den som göms i snö av Jerk Schuitema

Baksidestext: Vad är du villig att göra för att dölja vad du gjort? I början av maj tinar en naken död man fram i skogarna utanför Gällivare. Några dagar senare följer en människokropp med vårfloden och fastnar i gallret till kraftverkets … [Continue reading]

Recension: Settled Blood av Mari Hannah

Baksidestext: When a young girl is found dead at the base of Hadrian's Wall, it's not long before Detective Chief Inspector Kate Daniels realizes her death was no ordinary homicide. She was thrown from a great height and was probably alive before she … [Continue reading]

Hur många böcker läser du på ett år?

I inlägget "This Test Will Tell You How Many Books You Can Read in a Year" skriver Michele Debczak att människorna i USA i genomsnitt läser 12 böcker per år. Siffran kommer från Pew Research Center och den fick mig onekligen att skaka på huvudet i … [Continue reading]

Kan en bok vara en hemlig doktor?

[Continue reading]

50 av de bästa litterära karaktärerna

Jag älskar listor av alla slag och här finns 50 av de bästa karaktärerna i litteraturens värld, enligt Emily Temple i alla fall. Dock måste jag vara ärlig att erkänna att jag inte har läst hela inlägget ovan för som så många gånger förr tas … [Continue reading]

Bokomslag! Vem bryr sig!

När jag håller i en bok för första gången är det baksidestexten som avgör om jag kommer att läsa den eller inte. Därefter är det till 95% karaktärerna som jag bryr mig om och då spelar det helt enkelt ingen roll hur bra intrigen är. För mig är det … [Continue reading]

Prag, Budapest och Amsterdam i maj

I maj åker jag och min äldsta dotter till Prag, Budapest och Amsterdam. Vad är det litterärt och/eller kulturellt som vi absolut inte får missa? Anne Franks museum är givet, men utöver det? … [Continue reading]

Bokbloggsjerka 8 – 11 februari

Har du ett genuint intresse för böcker? Bloggar du om böcker/litteratur/författare? Eller skriver du kanske ett och annat inlägg som har med ovanstående att göra? Då är du välkommen att delta i det som jag kallar för … [Continue reading]