Recension: Ett ohyggligt avslöjande av Louise Penny

Baksidestext: En septembermorgon skakas den lilla byn Three Pines av en chockerande upptäckt. På Oliviers bistro – den naturliga knutpunkten för det fridsamma livet i byn – påträffas liket av en äldre man, dödad genom ett våldsamt slag mot bakhuvudet.

När kommissarie Armand Gamache anländer till platsen konstaterar han till sin förvåning att ingen tycks ha en aning om vem den döde mannen är. En märklig omständighet i denna slutna värld där alla känner alla. Någon ljuger – frågan är bara vem.

Sakta men metodiskt börjar Gamache och hans kollegor bana sig en väg genom de lögner som döljer sig under den förrädiskt idylliska ytan. Sökandet leder dem så småningom ut i den täta skogen som omger Three Pines, och vid slutet av en slingrig stig väntar en häpnadsväckande hemlighet. En skatt som någon vaktat under mycket lång tid – och kanske till slut fått betala för med sitt liv.

Mina tankar:

Jag älskar Louise Pennys böcker om Armand Gamache och fastän tempot alltid är relativt lågt och det sällan sker mer än ett mord (om det nu någonsin har hänt) så håller hon en fången med sitt lysande berättarskap. Som om inte det vore nog har hon tecknat helt underbara karaktärer som jag skulle följa till världens ände om det skulle komma till det.

En av dem är poeten Ruth Zardo som är en dyster gammal kvinna som har anden Rosa som husdjur. Men eftersom det är Ruth det handlar om så nöjer hon sig inte bara med det, utan varje dag tar hon på anden diverse olika klädesplagg och jag kan verkligen se framför mig hur det skulle ha sett ut om Rosa stod fullt påklädd utanför min dörr. Hysteriskt kul!

Titeln säger ”ett” avslöjande när det i själva verket handlar om massor av avslöjanden varav den ena är värre än den andra. Det finns ingen gräns för vad människor kan hitta på när de är i ett trängt läge, eller när de vill hämnas på någon, hemlighålla något eller när de helt enkelt är avundsjuka på människor i ens närhet. Dessa avslöjanden för intrigen åt olika håll men som sig bör vävs de ihop till en enhet i bokens slutskede.

Pennys böcker genomsyras av konst, vilket inte är ett ämne som jag är särskilt bevandrad i (inte minst med tanke på att jag i bästa fall kan rita en streckgubbe som faktiskt ser ut som en sådan), men ändock avundas jag Peter och Clara Morrow som har förmågan att uttrycka sig med hjälp av målarpenslar och en duk. Nåja, en av dem i alla fall. I den här boken är det dock en annan sorts konst som jag fastnade mest för och det är fascinerande vad man kan göra med en träbit oavsett om denna konstform enbart är kopplad till författarens fantasi eller inte.

Three Pines är en liten håla mitt ute i ingenstans och som få känner till, men nu när jag har återvänt dit för femte gången känns det lite som att komma hem. Och jag kan med all säkerhet säga att jag kommer att återvända dit mycket snart igen. Detta inte minst med tanke på att Penny har förmågan att formulera sig på ett sätt som gör att jag antingen blir, arg, ledsen, förvånad eller till och med full i skratt. Kort sagt, hon har allt som en bra författare ska ha!

Se boktrailern i klippet nedan:

 

Ett ohyggligt avslöjande är ett recensionsexemplar från Modernista i översättning av Charlotte Hjukström

Böckerna som ingår i serien om Armand Gamache är:

  1. Mörkt motiv (Still Life)
  2. Nådastöt (Dead Cold, UK och A Fatal Grace, US)
  3. Den grymmaste månaden (The Cruelest Month)
  4. Ett förbud mot mord (The Murder Stone/A Rule Against Murder)
  5. Ett ohyggligt avslöjande (The Brutal Telling)
  6. Begrav dina döda (Bury Your Dead)
  7. En ljusets lek (A Trick of the Light)
  8. The Beautiful Mystery
  9. How The Lights Gets in
  10. Long Way home
  11. The Nature of the Beast
  12. A Great Reckoning
  13. Glass Houses
  14. Kingdom of the Blind

Recension: Tennison av Lynda La Plante

Baksidestext: I Tennison skildrar Lynda La Plante – författaren bakom den brittiska kriminalserien Prime Suspect [I mördarens spår] – än en gång huvudpersonen Jane Tennison: den här gången som nyutexaminerad polis i problemdistriktet Hackney i östra London.

Året är 1973 och i den manschauvinistiska polismiljön tvingas Tennison snabbt lära sig hantera chockerande situationer utan någon som helst hjälp eller sympati från sina överordnade. Snart blir hon involverad i sitt första mordfall: en ung, heroinberoende kvinna har hittats död. Strypt.

Mina tankar:

Jag följde slaviskt tv-serien vars sista avsnitt sändes i svensk tv 2007. Nu har jag i ärlighetens namn glömt rätt mycket av själva serien men jag minns hur mycket jag beundrade huvudkaraktären Jane Tennison som spelades av Helen Mirren.

Därför hade jag extremt höga förväntningar på boken som skulle presentera mig för en yngre upplaga av karaktären som hade gripit ett stadigt tag om mitt hjärta. Jag var nyfiken på karaktärer, skeenden, möten, brott och straff och annat matnyttigt som sammantaget skulle leda till att jag skulle få se skymt av den Tennison jag känner, men ack vad jag bedrog mig.

Tennison utspelar sig som sagt 1973 och jag är säker på att Lynda La Plante har gjort vad hon har kunnat för att skildra hur livet såg ut för en nyexaminerad kvinnlig polis på den tiden. Men även om jag vet att det är en milsvid skillnad mellan Englands och Sveriges kultur (både då och nu) kunde jag inte undgå att bli irriterad på såväl Tennison som övriga kvinnliga karaktärer.

Tennison ber allt och alla om ursäkt på var och varannan sida och det blir rätt och slätt patetiskt till slut. Som om inte det vore nog finns här även andra kuvade kvinnliga karaktärer som mer eller mindre är rädda för sin egen skugga, som känner tvånget av att vara bättre än alla andra, som fokuserar på att reagera på ett korrekt sätt i alla situationer och som gör vad som helst för att männen/familjen ska få allt de behöver precis i det ögonblick de behöver det.

Allt detta sker medan männen röker, dricker och gör sitt yttersta för att trampa ner kvinnorna i skoskaften där de hör hemma samtidigt som de använder ett språk som jag förvisso kan relatera till, men som jag aldrig skulle använda om jag inte först hade försäkrat mig om att jag var ensam i rummet.

Stereotypiskt så det förslår! Och som inte det vore nog uppstår det varma och förbjudna känslor mellan ett par karaktärer som är lika förutsägbart som tråkigt.

Intrigen är hyfsat spännande men det är inte mordet på den unga tjejen som intresserar mig mest, utan en helt annan kriminell aktivitet som stod för all den spänning som stod till buds. Med det sagt hade jag förväntat mig ett slut med en mycket högre WOW-känsla, men även det gick om intet.

Kvar stod jag med en bok på drygt 520 sidor som innehöll så mycket ointressant och repetitiv information att det var en bedrift att jag inte började skumläsa den på slutet.

Tennison är definitivt en bok som skulle ha mått bra av en nitisk redaktör som skulle ha skalat bort alla oviktiga beståndsdelar för att göra intrigen så tät och spännande som möjligt, samt förärat vissa karaktärer med en högst nödvändig dynamik.

Del 2, Dolda mördare, kom ut förra året men för närvarande har jag ett för stort berg av olästa böcker för att ens komma på tanken att ge den en chans. Detta innebär dock inte att jag inte kommer att ge den en chans längre fram.

Intervju med Lynda La Plante där hon avslöjar många detaljer om hur det var att skriva den här boken som förflyttar oss bakåt i tiden:

Brittiska Prime Suspect är en kriminalserie som rönte stora framgångar och nu har även Tennison blivit TV-serie – vars manus har skrivits av Lynda La Plante själv – med titeln Prime Suspect 1973. Serien visades i brittisk TV under hösten 2016 och du kan se trailern nedan.

Jag har inte sett tv-serien ännu men det tänker jag definitivt göra vad det lider!

Tennison är ett recensionsexemplar från Modernista i översättning av Carla Wiberg

Läsa och lyssna har intervjuat översättaren Nils Larsson

I dag när jag för en gångs skull scrollade mig igenom nya inlägg på Feedly hittade jag Läsa och lyssnas intervju med översättaren Nils Larsson. Jag har vid ett flertal tillfällen haft kontakt med Nils Larsson via kommentarsfältet i min blogg. När … [Continue reading]

Recension: Ett långt spår av blod av Mason Cross

Baksidestext: När Caleb Wardell, den ökände Krypskytten från Chicago, rymmer från death-row två veckor före sin avrättning vänder sig FBI till Carter Blake. Han är en man med en unik förmåga att spår upp personer som inte vill bli hittade, och en … [Continue reading]

Recension: Kolibri av Kati Hiekkapelto

Baksidestext: Anna Fekete har ett förflutet - som barn flydde hon kriget i Jugoslavien - och nu är hon precis i början av sin karriär som brottsutredare i en nordlig finsk kuststad. Hon har blivit inkastad i ett högprofilerat, till synes olösligt … [Continue reading]

Recension: De vackra döda av Belinda Bauer

Baksidestext: Eve Singer är beroende av döden. Hennes karriär som kriminalreporter på TV är på väg att dala, och hon är beredd att ta till nästan vilka medel som helst för att tillfredsställa sin blodtörstiga publik. Mördaren är också beroende av … [Continue reading]

Gästpodd med Henrik Georgsson om Stieg Larsson

Vid det här laget är det knappast någon hemlighet att jag är ett stort fan av Stieg Larsson och hans helt underbara karaktärer. En författare som dog på tok för tidigt! I dag var regissören Henrik Georgsson gäst i Morgonpasset för att prata om … [Continue reading]

Recension: Det slutna ögat av Belinda Bauer

Baksidestext: Fem fotavtryck är det enda som bevisar att fyraårige Daniel någonsin varit där. Och nu är det allt hans mamma har kvar. Varje dag vaktar hon de små avtrycken i cementen. Polerar dem så att de glänser. Glider allt närmare vansinnets … [Continue reading]

Läsa som en läsare vs författare

Inte för att jag har särskilt stor erfarenhet av att läsa en bok som författare så kan jag ändå tänka mig att det ligger en viss sanning i bilden nedan. Eller vad tror du? … [Continue reading]

Recension: Livet och dödens villkor av Belinda Bauer

Baksidestext: »Ring till din mamma.« »Vad ska jag säga?«  »Säg adjö.« Det är så det börjar. Unga kvinnor terroriseras i trakten kring kustorten Limeburn i sydvästra England. Tioåriga Ruby Trick följer med sin arbetslöse far, John, på … [Continue reading]