Recension: Näbbar och klor av Ian Rankin

Näbbar och klor

Baksidestext: De kallar honom Vargmannen för att han tar en tugga av sina offer, och för att de hittade det första offret på den ensliga Wolf Street i East End.

Scotland Yard är ivriga att hitta mördaren och kommissarie Rebus kallas in för att hjälpa till. Men hans motsvarighet på Scotland Yard, George Flight, är inte förtjust i den extra inblandningen, och Rebus finner sig i en situation där han blir tvungen att hantera rasfördomar såväl som en galnings våldsattacker.

När en attraktiv kvinnlig psykolog erbjuder Rebus en seriemördar-profil av Vargmannen kan han inte annat än tacka ja: det vore en alltför bra möjlighet att missa. Men genom att hitta en allierad kan han samtidigt ha gett sina fiender en lätt angreppspunkt.

Mina tankar:

Ian Rankin öppnar hela tillställningen i Näbbar och klor med en BOOM: ”HON kör in kniven” (sid.9). Därefter är det bara att hänga med när John Rebus tvingas åka till London med expertkunskaperna om seriemördare (sedan händelserna i Knutar och Kors). Detta är dock en sanning med en rejäl dos modifikation men han deltar pliktskyldigt i jakten på en ”varg” som skrämmer slag på storstaden.

Mördarens kön framgick rätt tidigt men motivet bakom får man vänta på rätt länge. När mördaren väl ringades in blev jag lika snopen som hela poliskåren eftersom vi definitivt inte hade förväntat oss personen som slutligen stod rakt framför oss.

Låter som en bok med åtminstone hyfsad spänning, men det finns för många störningsmoment för att jag ens ska orka bry mig särskilt mycket om utfallet.

I London träffar Rebus Lisa Frazer som han genast faller för (oavsett vilka motiv hon har för att befinna sig i hans närhet). I London bor även Rebus dotter Samantha. Hon är tillsammans med Kenny som Rebus är övertygad om är skum. Jag gillar verkligen inte när huvudkaraktärer har ett för nära förhållande med de som är inblandade i huvudintrigen.

Sådana här personliga relationer blir med få undantag tråkiga och de tar på tok för mycket energi från det som faktiskt är viktigt. Och att en normalt sett råbarkad polis, som Rebus faktiskt är, blir så här blödig är kort och gott patetiskt.

En något komisk detalj är dock när Rebus kastar sig in i en bil utan att vara medveten om vem som sitter i baksätet. Och när denne öppnar munnen brister jag ut i ett gapskratt, och denna korta episod är patetiskt det bästa jag tar med mig från den här boken.

Bör nog tillägga att böckerna av Ian Rankin, som för närvarande dyker upp som recensioner på min blogg, är de som han skrev tidigt i sin karriär, och att de han har skrivit om Rebus under de senaste 10 åren (cirka) håller avsevärt högre klass än dessa.

Näbbar och klor är ett recensionsexemplar från Modernista i översättning av Nils Larsson

Surfa in på Rankins hemsida för mer information om författaren själv, Rebus etc.

Recension: Asätarna i Kungsträdgården av Magnus Jonsson

Asätarna i Kungsträdgården

Baksidestext: En eftermiddag i november utsätts SEB i Kungsträdgården för ett våldsamt angrepp. Krypskyttar beskjuter bankentrén och dödar flera av de anställda. Kriminalpoliserna Rickard Stenlander och Erik Svensson tillkallas. De misstänker att Sverige drabbats av ännu en terroristattack, bara månader efter dådet på Drottninggatan. Men trots en massiv insats slinker förövarna igenom polisens nät och verkar ha lämnat landet. Under utredningen framkommer det att samtliga offer arbetade på samma avdelning på banken. Men varför blev de dödade och av vem? Polisen anlitar den unga KTH-doktoranden, krypteringsexperten och tidigare AFA-medlemmen Linn Ståhl för att analysera offrens datorer. Det visar sig att det är många som haft något att dölja. Linn inser att de högerextremister som tidigare angripit henne kan vara inblandade igen, och genomför en egen parallellutredning för att få svar på sina misstankar. Ju mer hon gräver, desto tydligare blir det att hennes gamla fiender är tillbaka. Och att de är ute efter henne…

Mina tankar:

Höjdpunkten med Asätarna i Kungsträdgården var utan tvekan att återse Linn Ståhl för jag gillar henne skarpt. Även hennes vänner från förr dyker upp och trots att de agerar på ett överdrivet sätt står de ändå för den största spänningen.

Övriga karaktärer värda att nämna är polisen Ljungberg som är nöjd med jobbet, frun, barnen och fritiden. Måste vara något av ett rekord, och även om jag kan vara cynisk ibland så känns det i det här fallet fullständigt äkta. Imponerande!

Beatrice är polisen som tvingar fram skämskudden. Hon hjälper till att utreda morden men hennes iver att göra karriär stiger henne över huvudet och det känns nästan som ”tji fick du” när hon hamnar i trubbel.

Jag måste säga att jag är lite fascinerad över att vissa detaljer verkar gå i arv från bok till bok, i alla fall under en begränsad tid. I den här boken finns en äldre man som lider av Alzheimers, men trots att det numera snarare är en regel än ett undantag beskriver Magnus Jonsson Adolf Bergsjös situation på ett hjärtskärande sätt, och vad värre är – med tanke på vad man har läst i tidningarna på senaste tiden – är att det skulle kunna vara en sann reflektion över hur vården fungerar i dag. Skrämmande tanke!

Vad jag har svårare att förlika mig med är Bergsjös sons reaktion på vårdföretagets tjänster. Han har mina sympatier när det gäller hur orättvist hans far behandlades, men att gå till dessa ytterligheter är lite väl magstarkt och inte särskilt trovärdigt.

Med tanke på att denna intrig utspelar sig efter terroristattentatet i Stockholm dryper fördomar ut från sidorna, och det får mig att se rött. Samtidigt som jag till viss del faktiskt kan förstå det. Jag var nämligen i Barcelona när en terrorist mejade ner så många han kunde på La Rambla bara ett par kvarter från där jag befann mig, och jag måste erkänna att jag såg mig om flera gånger extra innan jag korsade en gata, och blev misstänksam mot alla som hade ett utseende som bröt mot ”normen”.  Jag sa aldrig något högt men så här i efterhand skäms jag över att jag ens tänkte tanken.

Den här boken når inte upp till ett godkänt betyg ty intrigen är lite väl genomskinlig för det. Men jag hoppas mycket på den tredje boken i Hatet-trilogin som kommer ut nästa år.

Asätarna i Kungsträdgården är ett recensionsexemplar från Modernista.

Amazons lista över 100 böcker du måste läsa innan du dör

Jag älskar listor även om jag i sådana här sammanhang oftast inser att jag läser allt förutom böckerna som "experterna" tycker att man ska läsa. Amazons lista utgör inget undantag för jag kan räkna till 4 böcker som jag faktiskt har läst … [Continue reading]

Recension: I spindelns nät av James Patterson

Baksidestext: I spindelns nät inleds med den dubbla kidnappningen av dottern till en berömd Hollywood-skådespelerska och finansministerns unge son. Och det är bara början... Gary Soneji är en mordisk seriekidnappare som tänker begå århundradets … [Continue reading]

Recension: Mannen som lekte med dockor av Magnus Jonsson

Baksidestext: Krypteringsexperten Linn Ståhl arbetar med sin doktorsavhandling på KTH när kriminalpolisen hör av sig och ber om hjälp med en utredning av ett makabert mord. En ung kvinna har hittats mördad i en lägenhet på Södermalm i Stockholm och … [Continue reading]

Recension: Katt och råtta av Ian Rankin

Baksidestext: En missbrukare hittas död i ett ockuperat hyreshus i Edinburgh, liggande som ett kors på golvet med utsträckta armar mellan två nedbrända stearinljus, och med en femuddig stjärna slarvigt målad på väggen ovanför. Bara ännu en död … [Continue reading]

Recension: Inget annat mörker av Sarah Hilary

Baksidestext: Två unga pojkar är instängda i en bunker, utan att förstå var de är någonstans. De hoppas desperat att någon ska hitta dem - och inser långsamt att ingen kommer att göra det Fyra år senare upptäcks pojkarnas kroppar och det svåraste … [Continue reading]

Denise Mina har förvandlat Stieg Larssons Millenium-trilogi till grafiska noveller

Jag trodde att jag hade rätt bra koll på Stieg Larsson och hans Millenium-trilogi om Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander. Därför blev jag inte så lite förvånad när jag fick reda på att Denise Mina tillsammans med Andrea Mutti, Leonardo Manco and … [Continue reading]

Recension: Knutar och kors av Ian Rankin

Baksidestext: »Men här, i Edinburgh! Det är ju otänkbart.« Det »otänkbara« är att två flickor har försvunnit och hittats mördade. Och nu är en tredje flicka försvunnen; förmodligen har hon gått samma tragiska öde till mötes. Inspektör John Rebus … [Continue reading]

Recension: Sthlm Confidential av Hanna E Lindberg

Jag vet inte vad det är som gör det, men varje gång jag läser en bok som handlar om en journalist händer det något inuti mig. Jag har egentligen aldrig haft ambitionen att utbilda mig till det men de har någonting speciellt. Det går inte att komma … [Continue reading]