Recension: Lustjakt av Annika och Vera Ahlverström

Lustjakt av Annika och Vera Ahlverström inleds med en ”jobbresa” till Riga där Linda får stå ut med våld, förödmjukelser, sadism etc. Linda sitter fast i en värld där våldtäkter, slag etc. följer med henne vart hon än går och jag blir galen av ilska varje gång jag läser om sådana här övergrepp. Mycket har skrivits om detta och därmed är Annikas och Veras skapelse inte unik, men det finns vissa inslag i dessa sammanhang som de har hittat en ny vinkel på och det gläder mig att det inte blir alltför stereotypiskt.

Starka karaktärer fastnar jag alltid för oavsett om de är goda eller onda. Här finns det gott om den senare varan och jag fascineras över hur känslokalla en del av dem tycks vara. De bryr sig helt enkelt inte om att de kommer att förstöra någons liv för alltid, utan för dem är det som vilket 8 till 5 jobb som helst. Samtidigt blir de vansinniga om någon gör något de inte gillar mot dem. Vad man kan dra för växlar av det är något som jag ska utforska vid ett senare tillfälle.

Svaga karaktärer får andra ”krafter” att ticka hos mig och trots att jag tycker att Lennart är patetisk så är det den kvinnliga huvudkaraktärer Jessica Ström jag tycker minst om. Hon ifrågasätter allt hon gör, hon lapar åt sig allt som sägs om henne oavsett om det är sant eller inte, och hennes velande om sin egen sexualitet blir tröttsam. Än värre blir det när hon träffar Erika och det är också då som deckaren tar slut och vi leds in i en Harlequin-roman. Och det är så synd för med rätt fokus på brott och straff skulle det här ha kunnat bli riktigt bra. I stället blir det så snuttegulligt att jag nästan kräks.

Inspektör Lennart Wennström är årets gnällspik och ibland är hans ageranden så patetiska att han hör hemma i sandlådan. Tyvärr upptar hans beteende en onödigt stor plats i en intrig som annars till stundom är riktigt spännande och intressant.

Jag och Lennart har dock en sak gemensamt. Vi tycker båda att Glamour (som jag slutade titta på typ 1990) är perfekt att slötitta på. Intrigen är densamma även om man har missat flera veckors avsnitt. Tragiskt egentligen!

Lustjakt är ett recensionsexemplar från Calidris förlag.

Recension: Ögats mörka labyrinter av Johan Fundin

Jag ska ärligt erkänna att jag var oerhört skeptisk till den här boken redan efter att efter en viss möda ha läst baksidestexten*. Att fysikdoktorn och thrillerförfattaren Kennet Sorin skulle kunna ta reda på vem det är som mördar kvinnliga studenter tillsammans med sin katt är så snurrigt som det kan bli. Men det värsta är att frågan om huruvida författaren är en psykotisk romanfigur som har klivit ut ur sin egen bok ens ställs.

Jag älskar när läsaren får chansen att kliva in i handlingarna för att ”kika över axeln” på karaktärerna. Men då ska man ledas dit utan att man ens inser att det sker. Här blir man mer eller mindre uppmanad att göra det.

Katten heter Linda och Kennet Sorin avgudar marken hon går på och han tillskriver henne en övernaturlig egenskap; hon tycks kunna försvinna och samtidigt återuppträda någon helt annanstans. Vidare skickar hon ut signaler om vad som ska hända/har hänt och det är upp till Kennet att tolka dem. Han tilltalar Linda och pratar med henne som om hon vore en människa. Förmodligen ska detta tolkas som ett komiskt inslag men jag finner det bara extremt irriterande. Jag älskar katter men hennes roll som huvudkaraktär passar sig inte. Det blir bara för mycket.

Här finns även ett par vars relation gjorde mig spysjuk och det kryper i kroppen bara jag tänker på det. På samma gång är det endast dessa partier som intresserar mig tillräckligt för att fortsätta läsa, även om det faktiskt borde vara det som skulle få mig att sluta läsa och aldrig titta tillbaka.

De övernaturliga inslagen är för många och är det något som får mitt intresse att vandra vidare till andra saker så är det spöken, demoner och andra väsen som jag aldrig någonsin kommer att tro på och/eller intressera mig för.

Upprepningar dryper över sidorna och blir snabbt ett irritationsmoment och jag gillar inte heller att bli skriven på näsan av författare som tror att läsaren är en idiot. Jag menar om man t.ex. får veta att en byggnad är lika stor som ett herrgårdshus kan man förvänta sig att rummen i dem är stora eller hur? Varför Johan Fundin känner behovet av att lägga till att en hall är lika stor som ett tvåbilsgarage och vardagsrummet lika stort som ett kafé etc. är bortom all rim och reson.  

*Om baksidestexten: Blå text på svart bakgrund är a big NO, NO. Har man det minsta fel på synen så är det mer eller mindre oläsligt. Jag var tvungen att söka upp boken på Bokus för att kunna läsa den.

Ögats mörka labyrinter är ett recensionsexemplar från Solentro.

Recension: The Ghost Fields av Elly Griffiths

Det är märkligt! Jag som självutnämnd Elly Griffiths "specialist" har helt och hållet missat att läsa The Ghost Fields. Inte konstigt att jag hade lite problem att hänga med i alla svängar i The woman in blue! Jag känner inte till någon författare … [Continue reading]

Peter James Roy Grace ska bli tv-serie

Jag har varit ett stort fan av Peter James och hans Roy Grace ända sedan den första boken, Levande begravd, kom ut 2007 (2005 i UK). Nu ska denna fantastiska bokserie bli teve och det är väl underbara nyheter eller hur? Mer information … [Continue reading]

Recension: Ugglan dödar bara om natten av Samuel Bjørk

Ugglan dödar bara om natten av Samuel Bjørk är såld till 29 länder (!) och är något av det sjukaste jag läst. Jag är  stum av beundran, avsky och fascination. Var sjutton får Samuel allt ifrån? Jag kan dock inte undgå att tänka på vilken underbar … [Continue reading]

Recension: Det hänger en ängel ensam i skogen av Samuel Bjørk

Nu får minsann Jo Nesbø se upp ty i Samuel Bjørk (pseudonym för Frode Sander Øien ) har han fått motstånd där uppe i toppen av norska författare. Men för att Bjørk på riktigt ska kunna slå Nesbø på fingrarna måste han jobba bort alla upprepningar som … [Continue reading]

Recension: Beneath the Surface av Jo Spain

Jag hade enorma problem att komma in i Beneath the Surface av Jo Spain men jag kan för mitt liv inte begripa varför. Inte minst med tanke på att jag gillar Tom Reynolds och alla i hans team och Jo Spain är en duktig författare. Prologen är något … [Continue reading]

Ja, tyska ord kan vara svåra att uttala och förstå ibland

Jag är känd för att ha väldigt dålig humor för jag skrattar aldrig när jag förväntas göra det. Och det är kanske därför som i alla fall jag tycker att stripen nedan är hysterisk kul. Och inte blir det sämre av att det ligger en hel del i svaret på … [Continue reading]

Recension: Mordbrännaren av Gustafson & Kant

Mordbrännaren av Gustafson & Kant är den andra delen i Singö-serien. Och inte heller mitt andra möte med Solbritt Andersson & Co blev särskilt lyckat. Solbritt fortsätter att älta saker som kan ta knäcken på vem som helst, och hennes kollega, … [Continue reading]

T-shirts för boknördar

Book Riot har publicerat en lista över 38 T-shirts för boknördar där min personliga favorit är den här: … [Continue reading]