Recension: Silvervägen av Stina Jackson

Baksidestext: Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.

Mina tankar:

Mer eller mindre av en slump har jag på kort tid läst två böcker som utspelar sig i Lappland. Tidigare i veckan skrev jag om Den som göms i snö av Jerk Schuitema och nu är det Stina Jacksons tur.

Något som jag verkligen uppskattar är när en författare har gjort sin research och det har minsann Stina Jackson gjort i Silvervägen. Faktum är att jag ofta kände mig så hemmastadd att det nästan blev hemtrevligt – på gott och ont.  

Bor man  i Lappland så finns det minsann inget mellanläge utan här är det allt eller inget som gäller. Här är midnattssolen och det ständiga ljuset precis lika hemtamt som dygnen som mer eller mindre är höljda i dunkel. Detsamma gäller för tvånget av att hålla munnen stängd vid promenader etc. för hålla flygfän på avstånd från svalget. Oh ja, jag har svalt min beskärda del av knort (knott) under mina dar!

Ett annat koncept i mina hemtrakter är smeknamnen som är så vedertagna att det knappt är någon som vet vad personerna heter på riktigt. Ett brev adresserat till [smeknamn] + [ort] och/eller [land] hamnar utan tvekan hos rätt person. Imponerande, eller hur!

Kort sagt, miljö- och till viss del även karaktärsbeskrivningarna är mycket bra men ju längre tiden går i del 1 desto mer antar de formen av en enda lång transportsträcka till del 2 där allt händer alltför snabbt. 

Det är inte ofta som det börjar vattnas i munnen när någon pratar om mat, men när Torbjörn (Mejas nya kille) bjuder henne på rökt renkött vill jag lova att salivutsöndringen ökar. Det är nämligen bland det godaste jag vet!

 

Kulturkollo har intervjuat Stina Jackson och den finns här.

Det jag fastnade för där var dels hur hon gjorde Silvervägen till en huvudkaraktär och förvandlingen från att vara en författare som ingen har läst under så många år till en författare som får pris för bästa kriminalroman. Det är ett enormt stort steg och jag kan förstå att hon tycker att det känns stort och overkligt!

Stina Jackson håller på att skriva på nästa bok som är en mörk bok om familjeband, ondska och frigörelse i en liten by i Norrbotten.

Jag tänker musik i nästan alla lägen och att Stina associerar ”Turn the page” med Metallica med Silvervägen gör mig oerhört nyfiken på vad hon ska komma upp med härnäst.

Andra röster om Silvervägen finns här

Fotnot: 2018 tilldelades Stina Jackson priset ”Den gyllene kofoten” av Svenska Deckarakademin för ”Årets bästa svenska kriminalroman”. Motiveringen löd  ”Mörkt och hypnotiskt om marginella existenser i ett stämningsfullt Norrland”.

Recension: Den som göms i snö av Jerk Schuitema

Baksidestext: Vad är du villig att göra för att dölja vad du gjort? I början av maj tinar en naken död man fram i skogarna utanför Gällivare. Några dagar senare följer en människokropp med vårfloden och fastnar i gallret till kraftverkets vattenintag. Det mesta talar för att det rör sig om ett självmord och en olyckshändelse. När två bilar kort därefter krockar och exploderar inser polisen i Gällivare att de har haft lite bråttom – det verkar finnas ett samband med de två kropparna. Handlar det egentligen om en stoppad terrorattack? 

Amanda Wreede jobbar på narkotikaroteln i Stockholm, men efter en anmälan om misshandel flyttas hon till Gällivare under tiden utredningen mot henne pågår. Tillsammans med utredningsgruppen på Gällivarepolisen upptäcker hon snart att händelserna har militära kopplingar. Någon tycks dessutom vara beredd att göra vad som helst för att tysta Amanda och hennes kollegor. Vad är det egentligen som döljs i de norrländska skogarna?   

Mina tankar:

Igenkänningsfaktorn i Den som göms i snö av Jerk Schuitema är som sig bör hög eftersom både Gällivare och Arjeplog ligger i Lappland. Vad som är fascinerande är att han i ett nafs förflyttade mig tillbaka till min uppväxt och/eller berättade om saker som är vardagsmat för en sådan som mig, men som likväl drar fram känslor av både godo och ondo.

Prologen är en kort, kort inledning som genast för tankarna till det mest irriterande ljudet man kan höra på sommaren, nämligen surrandet av myggor. Oj, vad jag är tacksam att vintern är flera månader längre här än vad sommaren är. Däremot blir jag alldeles varm i kroppen när midnattssolen nämns, även om jag ibland hatar att solen ALDRIG går ner under sommaren eftersom den lyser rakt in i min lägenhet i stort sett hela dygnet. I-landsproblem de luxe, jag vet!

Här nämns även renar i en renhage (eller rengäla som vi säger där jag bor) och deras vandring västerut under vintern. Jag tycker på allvar att renar är bland de dummaste djuren som finns, men eftersom jag är 1/4 lapp har jag spenderat åtskilliga timmar tillsammans med dem, lappar (samer), barn, etc. i rengälor och många av dessa ögonblick ser jag tillbaka på med glädje.

Två andra ”fenomen” som Jerk nämner är ”skare” och ”vårvinter”. Det sistnämnda är den femte årstiden som jag gillar allra mest! Det är något visst när man kan bädda ner sig på ett renskinn i T-shirt med massor av snö runt omkring, en lägereld som suger blicken till sig och en sol som skiner starkare än aldrig förr.

 

Bild lånad från Kirunalapland.se

Nu blev det en lång utläggning från min sida men Jerks miljöbeskrivningar är fantastiska!

Den som göms i snö är den första boken i serien Papegojan och ”lämpligt” nog har Amanda Wreede en arapapegoja och jag är grön av avund. Jag har alltid önskat mig en sådan men priset för en har aldrig passat ihop med min plånbok. Därav får jag nöja mig med två undulater men det är inte så illa det heller.

Enligt vad som framgår i baksidestexten är det många trådar att hålla reda på och jag tycker att Jerk har lyckats väva samman dem på ett mycket bra sätt.

Andra röster om Den som göms i snö finns här.

Den som göms i snö är ett recensionsexemplar från Hoi förlag.

Recension: Settled Blood av Mari Hannah

Baksidestext: When a young girl is found dead at the base of Hadrian's Wall, it's not long before Detective Chief Inspector Kate Daniels realizes her death was no ordinary homicide. She was thrown from a great height and was probably alive before she … [Continue reading]

Hur många böcker läser du på ett år?

I inlägget "This Test Will Tell You How Many Books You Can Read in a Year" skriver Michele Debczak att människorna i USA i genomsnitt läser 12 böcker per år. Siffran kommer från Pew Research Center och den fick mig onekligen att skaka på huvudet i … [Continue reading]

Kan en bok vara en hemlig doktor?

[Continue reading]

50 av de bästa litterära karaktärerna

Jag älskar listor av alla slag och här finns 50 av de bästa karaktärerna i litteraturens värld, enligt Emily Temple i alla fall. Dock måste jag vara ärlig att erkänna att jag inte har läst hela inlägget ovan för som så många gånger förr tas … [Continue reading]

Bokomslag! Vem bryr sig!

När jag håller i en bok för första gången är det baksidestexten som avgör om jag kommer att läsa den eller inte. Därefter är det till 95% karaktärerna som jag bryr mig om och då spelar det helt enkelt ingen roll hur bra intrigen är. För mig är det … [Continue reading]

Prag, Budapest och Amsterdam i maj

I maj åker jag och min äldsta dotter till Prag, Budapest och Amsterdam. Vad är det litterärt och/eller kulturellt som vi absolut inte får missa? Anne Franks museum är givet, men utöver det? … [Continue reading]

Bokbloggsjerka 8 – 11 februari

Har du ett genuint intresse för böcker? Bloggar du om böcker/litteratur/författare? Eller skriver du kanske ett och annat inlägg som har med ovanstående att göra? Då är du välkommen att delta i det som jag kallar för … [Continue reading]

Recension: Kvinnan i fönstret av A J Finn

Baksidestext: Anna Fox lever ensam och isolerad i sin lägenhet i New York. Om dagarna dricker hon vin, ser Hitchcock-filmer och spionerar på grannarna. En dag flyttar familjen Russell in i huset på andra sidan gatan. En mamma, en pappa, en tonårig … [Continue reading]