Nu har jag en ny undersökning på gång. Den här gången vill jag veta vilket språk ni helst läser böcker på. Undersökningen hittar ni hittar i sidopanelen.

Related posts

• No related posts.

Är du duktig på att lista ut vem mördaren är? Är du sugen på att vinna 10.000 kronor samt en biroll i i Karin Wahlbergs nästa roman? Då är Deckarkampen någonting för dig.

Bryggan är en webbdeckare som har kommit till genom ett samarbete mellan Lokaldelen.se och Karin Wahlberg. För att komma igång klickar du på bokomslaget. Du kan antingen läsa boken eller lyssna på den. Därefter måste du söka information i lokaldelen.se för att låsa upp nya kapitel i boken.

Surfa in på Deckarkampen för mer information.

Related posts

• No related posts.

Som jag redan har nämnt kommer Stephen Booth att släppa sin tionde bok om Ben Cooper och Diane Fry i april. Vi svenskar får ge oss till tåls lite innan den når våra bokhandlare. Men enligt Booth själv så borde den komma ut här någon gång under året då Minotaur har köpt de svenska rättigheterna.

Har man inte tid att vänta kan man alltid köpa boken Lost River via t.ex. The Book Depository som otroligt nog har fri frakt ända till våra breddgrader.

Lite ur innehållet taget från Stephen Booth nyhetsbrev #24:

A May Bank Holiday in the Peak District is ruined by the tragic drowning of an eight-year-old girl among crowds of visitors in the tourist hotspot of Dovedale.

For Detective Constable Ben Cooper, a helpless witness to the tragedy, the incident is not only traumatic, but leads him to become involved in the tangled lives of the Nields, the dead girl’s family. As he gets to know them, Cooper begins to suspect that one of them is harbouring a secret – a secret that the whole family might be willing to cover up.

Meanwhile, Detective Sergeant Diane Fry has a journey of her own to make – a journey back to her roots. As she finds herself drawn into an investigation of her own among the inner city streets of Birmingham, Fry realises there is only one person she can rely on to provide the help she needs.

But that man is Ben Cooper, and he’s back in Derbyshire, where his suspicions are leading him towards a shocking discovery on the banks of another Peak District river.

Precis som många andra författare har Booth´s böcker en stark koppling till musik och därför har han skapat en unik Cooper & Fry spellista (Spotify) som han gärna delar med sig av. Motiveringen till låtvalen lyder så här:

The playlist starts with the Led Zeppelin track ‘Black Dog’ (*) and goes right through to ‘Lost River’ by David M. Bailey. Along the way, it takes in two other book titles – ‘One Last Breath’ by Creed and ‘Scared to Live’ by Del Amitri – and lots of songs and artists mentioned throughout the series.

Jag tycker det är ganska fascinerande att musik betyder så mycket för de flesta människor. Jag är mest kreativ när jag lyssnar på Eros Ramazzottis senaste skiva Ali e radici. Det är den skiva som spelas absolut mest på Spotify i mitt hem. Mina barn är nog säkert less den, men det är inte jag. Inte än i alla fall. Har ni någon favoritmusik ni helst spelar när ni bloggar eller är kreativ på andra sätt?

Related posts

• Recension: Sista samtalet av Stephen Booth (0)
• Min bokskatt (8) (0)
• Tionde boken om Fry & Cooper släpps i april nästa år (0)
• Stephen Booth pratar ut om The Kill Call (0)
• Bokfrågornas ABC del 7 (4)

Att göra ett bokomslag är en enkel match. Det enda som behövs är programmet InDesign och två ynka minuter. I alla fall enligt Orbit books. Kolla in filmen så får du se hur det går till.

Related posts

• Tävling: Para ihop bokomslaget med rätt boktitel (9)
• Dan Brown vs Simon Kernick (0)

I går slängde jag iväg en tanke på tävlingen som jag drog igång den 28:e februari. Då hade det inte kommit in ett enda svar, men i dag är det helt plötsligt fem stycken som deltar. Jättekul!

Har du inte hunnit anmäla dig ännu så är det ingen panik då tävlingen är öppen till den 14:e mars kl. 20.00. Välkommen!

Related posts

• Vilken är den mest älskade svenska boken? (2)
• Tävling – Mord.Net samt Kall som graven i potten! (0)
• Tävlingsdags igen! (4)
• Tävling: Para ihop bokomslaget med rätt boktitel (9)
• Tävlingen avgjord! (0)

Att jag är ett stort fan av Stieg Larsson är knappast någon hemlighet. Jag sträckläste hans triologi med Lisbeth Salander och Mikael Blomqvist i spetsen och jag bär med mig böckerna inom mig än i dag. Jag har svårt att sätta fingret på exakt vad det är som fascinerar mig så till den milda grad att jag inte kan lämna böckerna bakom mig och påbörja ett nytt kapitel i mitt liv. Jag är däremot säker på att Lisbeth Salander har ett stort finger med i spelet. Han har beskrivit henne som en Pippi Långstrump i vuxen ålder där han har försökt besvara frågor som “Hur skulle hon vara som vuxen? Vad skulle man kalla henne? Sociopat? Dampbarn?” Han bollade lite med svaren han fick fram och vips hade han skapat Lisbeth Salander: en 25-årig tjej med barnsligt utseende som har en annorlunda syn på samhället och dess lagar. Just på grund av hennes originalitet lider hon av ett stort utanförskap, vilket automatiskt leder till stor social inkompetens. Alla Astrid Lindgren fans må gå i taket över liknelsen men jag tycker att den är genialisk; båda är “annorlunda”, båda är extremt starka – var och en på sitt sätt, båda är ensamma, båda går sin egen väg. Listan skulle egentligen kunna bli hur lång som helst. Men det är inte på grund av likheten med allas vår egen Pippi som gör att jag tycker så mycket om henne. Jag fastnade för henne därför att hon har vissa karaktärsdrag som starkt påminner mig om en person som står mig väldigt nära. Jag vet inte om jag är ensam om att se kopplingen mellan Pippi och Salander. En som definitivt inte gör det är Rachel Cook som inte alls förstår liknelsen: “Pippi Longstocking is cute. Lisbeth Salander is about as cute as an unmuzzled pitbull.” Som någon klok människa har sagt: skönheten ligger i betraktarens ögon vilket är en fras som talar för sig själv.

Eftersom Stieg Larsson dog innan hans böcker ens hade publicerats kände jag en  obeskrivlig tomhet då jag hade läst ut sista boken i serien då jag visste att det var  oåterkalleligt slut. Jag hade gärna velat läsa de resterande sju böckerna som han hade planerat i serien om Blomqvist och Salander.

Den mediehysteri som skapades i samband med de enorma framgångarna med Millenniumtriologin gjorde att jag blev oerhört nyfiken på mannen bakom böckerna. Vem var egentligen Stieg Larsson? Jag hade hoppats att Kurdo Baksi och hans biografi Min vän Stieg Larsson skulle ge mig en del svar. Jag hann inte ens läsa den innan de minst sagt svala recensionerna började ramla in i tidningsartiklar och blogginlägg. Åsa Linderborg tycker att det var ett “magert porträtt av vännen Stieg Larsson”. Kjell E. Grenberg på Dast Magazine ställer sig frågande till om “Baksi och Larsson verkligen var så såta vänner som Kurdo Baksi gör gällande” eftersom han berättar mer om Larssons “maniska kamp mot rasism och kvinnoförtryck” i stället för att berätta om personen Larsson. En full bokhylla är en rikedom tycker å sin sida att det är svårt att inte “beröras av Kurdo Baksis uppenbara kärlek och respekt för sin vän Stieg Larsson.” Samtidigt kan hon inte låta bli att ställa sig frågan om Baksi ville skapa rubriker och uppmärksamhet lika mycket som han vill hedra sin vän. Efter att ha läst VI, Nr 2, 2010 så är jag beredd att skriva under på att det förstnämnda var hans huvudsakliga motiv till att över huvud taget skriva biografin. Artikeln om Baksi har rubriken “ Hej Kurdo, vad gör du på torsdagar klockan 14?” Han svarar att:
- Jag tar emot utländska journalister på ett hotellrum för att intervjuas om min vän deckarförfattaren Stieg Larsson. När han dog förlorade jag en storebror. Nu går 75 % av min arbetstid åt till honom. Han är större än någon annan svensk författare.

Vidare berättar han i artikeln att han, varje torsdag tar hand om internationell press och guidar dem genom den s.k. Millenniumvandringen. Måndagar är det den svenska pressen som gäller och två dagar i veckan reser han ut i världen för att antingen gå på Millenniumpremiärer eller för att prata om böckerna. Föreläsningar, som till dags dato uppgår till ca 50 stycken, och som han inte tar någonting betalt för. Eh, tillåt mig att tvivla!

Sist men inte minst tackar han Stieg Larsson för att han numera har kompisar i 40 länder och det är inte vilka vänner som helst: författare, hotellreceptionister, filmregissörer, förläggare . . . .

Nja, jag köper helt enkelt inte att han inte har några som helst avsikter att göra några ekonomiska förtjänster på Stieg. En sak är då säker, han ska inte tjäna några pengar på mig. Jag fylls av avsmak när jag ser hur någon kan baktala och i vissa fall smutskasta någon som han kallar för sin “vän”. Det som gör det än mer osmakligt är att han gör det mot någon som är död och som inte kan försvara sig. Däremot tänker jag läsa Eva Gabrielssons egen bok som hon skriver tillsammans med den franska journalisten Francoise Colombine. En bok som ges ut nästa år. Dessutom är Barry Forshaw aktuell med en bok som kommer att fokusera på böckerna och hela Larsson-fenomenet. Låter mer som böcker i min smak!

Related posts

• Babel-intervju med Eva Gabrielsson (0)
• Bokkatalogen bjuder på många ”Must reads” (9)
• Svenska deckare – en internationell succé (0)
• Jag har inte landat ännu (0)
• Messi, av Luca Caioli (0)

Under den senaste veckan har jag haft en undersökning på min blogg med syftet att ta reda på vilken sorts litteratur mina läsare helst läser.

Resultatet lyder som följer:

Skönlitteratur 30 %
Annat 20 %
Skräck 15 %
Chick-lit 10 %
Deckare 10 %
Non-fiction 10 %
Noveller 5 %

Som synes gick den skönlitterära genren av med segern. Det skulle ha varit roligt att veta vad de som röstade på Annat helst läser. En rimlig gissning torde vara Fantasy som jag uppenbarligen tappade bort i min uppställning.

Tack alla ni som var med och röstade!

Related posts

• No related posts.

I tidningen Vi finns det en sida som heter SPRÅKSAMT som jag finner oerhört intressant och rolig. Överskriften till sidan i Nr 1 Januari 2009 heter ”VISST ÄR ELLER HUR, SAMMA SOM VISST, ELLER HUR? Det är inte fullt så kryptiskt som det kanske låter. Enligt Ingemar Unge (artikelförfattaren) räknas Eller hur idag som en synonym till javisst och just det. Inget konstigt med det egentligen. I dagens Sverige är det inte ovanligt att man besvarar ett konstaterade med ”eller hur”. I texten står följande exempel: ”Fy tusan vad det regnar!” ”Ja, eller hur”. Jag har upptäckt att man bara kan säga eller hur i det här sammanhanget till människor som har svenska som modersmål, alternativt till de som har bott många år i Sverige. Jag har flera arbetskamrater som kommer från andra länder i Europa och de tittar på mig som om jag vore ett UFO när jag säger eller hur efter att de har gjort ett konstaterande av något slag.

Eller hur kan också uttrycka ironi eller rentav sarkasm. Ingemar Unge skriver att svaret och är än mer ironiskt:
- Igår fick jag Nobelpriset i litteratur.
- Och?

Enligt Unge ligger man pyrt till hos den typen. Någon tonårsförälder som känner igen sig?

Vidare så får läsarna skicka in ord och uttryck som de tycker att man kan slänga på sophögen. Frasen som har retat många, inklusive mig själv, är följande: ”Zlatan tar straffen”. Jag håller helt och hållet med att det är Zlatan (eller någon annan för den delen) som lägger den och att det är målvakten som tar den! Eller hur?

Related posts

• No related posts.

På torsdag den 11 mars kl. 20.00 i SVT 2 kommer Eva Gabrielsson att gästa Litteraturmagasinet Babel där hon kommer att berätta om sitt liv med Stieg Larsson.

Larssons författarskap och arvstvisten är några av de saker hon kommer att prata om. Läs mer på svt.se

Jag tackar Bra Deckare för tipset!

Related posts

• Kurdo Baksi – vän eller fiende? (2)

Helene Hegemann är en ung tysk författare som med sina blott sjutton år till trots redan har en relativt lång karriär bakom sig. Redan som fjortonåring skrev hon sitt första filmmanus och när hon var femton hade hennes pjäs premiär. När hon var sexton tilldelades hon Max Ophülspriset för filmen Torpedo.

Nu är hon åter aktuell i och med publiceringen av debutromanen Axolotl Roadkill. Romanen är en skildring av de unga på 00-talet. Den hyllades av kritikerna och den fick strålande recensioner. Sedan hände något. En bloggare gjorde människor uppmärksamma på att Hegemanns roman uppvisade skrämmande likheter med bloggaren Airens roman Strobo. En roman som hade publicerats några år tidigare, av en okänd författare, på ett litet förlag. Uppståndelsen blev ett faktum och hon blev föremål för en intensiv debatt.

Hegemann själv kan inte förstå varför debatten har uppkommit. Hon förnekar dock ingenting utan hon menar på att vi har kommit in i en ny tidsålder där det är fullt lovligt att anpassa och använda sig av överflödet av information som man hittar på nätet för sina egna kreativa ändamål. Att hon stal avsnitt ur Strobo beror helt enkelt på att “Airens text var så bra att hon mer eller mindre kunde kopiera den rakt av, för det finns ingen originalitet, det finns bara äkthet.”

Nedan följer textavsnitt som starkt påvisar varför diskussionen har uppkommit:

Axolotl S. 15: Ich erinnere mich an die Zeit, in der ich bei gutem Wetter etwas anderes gemacht habe als die Jalousien runter.

Strobo S. 138: … wenn so geiles Wetter ist wie früher, als ich dann noch was anderes gemacht habe als die Jalousien runter …

* * * * * * * *

Axolotl S. 23: … mein kaputtgefeierter Körper…

Strobo S. 107: … meines kaputtgefeierten Körpers…

* * * * * * * *

Axolotl S. 23: Ich habe Fieber, Koordinationsschwierigkeiten, ein Promille im überhitzten Blut…

Strobo S. 106: … ich habe ein Grad Fieber sowie ein knappes Promill Alkohol im überhitzten Blut.

Och så fortsätter det i det oändliga. Faktum är att hon ordagrant har kopierat 20 utdrag ur Strobo och det finns minst tjugo till som är uppbyggda på liknande sätt.

Jag känner att jag blir oerhört upprörd när jag läser det här. Jag kan inte för mitt liv begripa hur hon har samvete att publicera någon annans verk under sitt eget namn. Det gör inte saken bättre att hon ligger på bästsäljarlistan, medan Airen endast har sålts i ca 100 exemplar. Uppenbarligen har Hegemann inte fått lära sig skillnaden mellan mitt och ditt. Det kan bero på att hon slutade skolan redan i tidig ålder för att ägna sig åt det hon verkligen ville göra. Margareta Flygt skriver i sitt bidrag till diskussionen (vilket för övrigt är en av källorna som jag har hämtat en stor del fakta ifrån) att “Hon skiter i konventionerna och kanske kommer just det att leda till hennes fall. Hade hon stannat i skolbänken kanske hon lärt sig mer om vilka lagar som gäller […]”.

Om hon kommer ur det här med äran och rättigheterna till boken i behåll så kommer jag att tappa tilltron till allt vad ordet Copyright egentligen står för.

Vad tycker ni? Har Hegemann rätt när hon tycker att all text som finns på nätet är allmän egendom? Är ovanstående utdrag mer att betrakta som intertextualitet än plagiat? Hur skulle ni känna det om det var er roman som hon, eller någon annan, hade “lånat” utdrag ur för att publicera under sitt eget namn?

Källor:
Sydsvenskan
Time to Write
Faz.net

Related posts

• Frikänn Liza Marklund (5)