I Huvudjägarna har Jo Nesbø ställt Harry Hole åt sidan för att i stället satsa på en fristående thriller. Och det är jag faktiskt glad för då jag inte känner någon större respekt för den gode H.H. I alla fall inte så här långt.
Här heter huvudpersonen Roger Brown som är headhunter till professionen. Då han har ett dyrt leverne och en dyr fru tvingas han dryga ut sin lön genom att stjäla konst av människor som korsar hans väg.
En dag kliver Clas Greve in på kontoret och det visar sig att han inte bara är en utmärkt kandidat till ett toppjobb utan att han även äger en tavla som är värderad till den högst oemotståndliga summan av hundra miljoner. Roger Brown börjar planera för hur han ska kunna lägga vantarna på dyrgripen och därefter börjar saker gå fel. Väldigt fel.
Huvudjägarna är en slow starter och när jag hade kommit 129 sidor in i boken funderade jag faktiskt på att lägga den ifrån mig då tempot var så lågt att jag till och med disken skulle ge mig mer action. Men tålmodig som jag är gav jag den ett kapitel till och plötsligt händer det: Saker börjar ske och tempot tar fart.
Tyvärr blev det inte den WOW-känsla som jag hade hoppats då såväl karaktärer som intrig helt saknar trovärdighet. Därtill var slutet något av ett anti-klimax som lämnar en fadd eftersmak i hela kroppen. Roger Brown kan dock få ett plus i kanten för sin uppfinnesrikedom (kräkvarning utfärdas) men i övrigt lämnar varken han eller någon annan något större avtryck hos mig.
Det som gör mig mest besviken är att Huvudjägarna är placerad i genren thriller och då förväntar jag mig vissa saker. Här uppfylls bara det faktum att morden inte ägnas någon större uppmärksamhet, men såväl jakten, kurragömmaleken, hotet från det okända som tempot saknas helt.
Nej, Jo Nesbø har verkligen inte gjort något större intryck på mig och det är inte säkert att han någonsin kommer att göra det heller.
Synd tycker jag!
<-<-<-<-<-<-<-<-<-<
Bokfakta:
Författare: Jo Nesbø
Titel: Huvudjägarna
Originalets titel: Hodejegerne
Utgivningsår: 2010
Förlag: Piratförlaget
Översättare: Per Olaisen
Antal sidor: 283
Källa: Bibliotek
Intresse: thriller
Betyg [Rating:2/5]
Jag tycker nog att Harry Hole är rätt så OK
Men jag tycker nog att dom norska tjejerna är lite bättre än Nesbö.
Trevlig helg!
Gunnar recently posted..Linbana
Jag har bara läst två norska damer: Anne Holt och Unni Lindell. Holt är bra men Lindell tycker jag inte riktigt om. I och för sig har jag bara läst en bok av henne så jag bör nog ge henne lite mer tid 🙂