Gengångare är den nionde boken i serien om Harry Hole och blott den fjärde som jag har läst. Och det finns en anledning till det: hur gärna jag än vill så tycker jag inte det minsta om Hole himself!
Harry Hole
Han är arrogant, otrovärdig, en typisk schablon över hur kriminalare framställs i deckare (vilket också är en bidragande orsak till genrens oförskämt dåliga rykte), opersonlig, självisk, trångsynt, naiv, nonchalant, ocharmig, okarismatisk, ja i stort sett alla ord man kan sätta ett “o” framför. Att poliserna på hans f.d. avdelning gör allt för att stötta honom späder bara på mitt vad man skulle kunna kalla förakt för hela den norska poliskåren, i litteraturens värld alltså.
Må hända beror min antipati och oförståelse på att jag inte har läst Snömannen som spökar i bakgrunden här liksom den gjorde i Pansarhjärta men jag tror inte att det är så enkelt. Harry Hole har för evigt bränt sina chanser att vinna sympatier hos mig. Simple as that!
Andra negativa aspekter av boken
När jag ändå är inne på bokens negativa sidor så är det väl lika bra att fortsätta på det spåret en stund till. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: jag fullständigt avskyr kursiva avsnitt som sträcker sig sida upp och sida ner och i Gengångare pågår dessa i en hel evighet, hela tiden. Som vanligt hoppade jag helt enkelt över dessa och som vanligt saknade jag inte alltför mycket information på slutet för att ändå kunna knyta ihop säcken.
Varför ska författare envisas med detta fullständigt onödiga berättartekniska “knep”? Jag vet att de flesta inte har några som helst problem med detta men för mig som har ett ganska gravt brytningsfel så finns det inte en chans att jag ska kunna läsa kursiva avsnitt som sträcker sig längre än högst ett par meningar, det går helt enkelt inte!
Nu tänker nog många att det finns ju faktiskt glasögon och det är jag naturligtvis medveten om. Jag är också medveten om att ett par nya glasögon kostar ca 6000 kr och att jag helt enkelt inte har råd med det, men om det är någon som är villig att donera pengar så är inte jag den som är den!
En sista sak: jag älskar sport men vad i all världen har alla sportreferenser (Arsenal, Fàbregas, Tiger Woods etc) med det hela att göra?
Hur otroligt det än låter så får Gengångare en fyra av mig i betyg
Varför?
Jo, därför att intrigen är smått genialisk och för att det finns karaktärer som är långt mer intressanta än huvudpersonen själv. Så enkelt är det!
Naturligtvis finns det andra som har bloggat om Gengångare och föga förvånande verkar jag vara den enda som INTE tycker om Harry Hole, men det är blott en parantes i sammanhanget!
Bokfakta:
Författare: Jo Nesbø
Titel: Gengångare
Originalets titel: Gjenferd
Utgivningsår: 2011
Förlag: Piratförlaget
Format: Inbunden
Översättare: Per Olaisen
Antal sidor: 561
Källa: Bibliotek
Intresse: deckare, kriminalroman
Serie: Harry Hole (del 9)
Betyg [Rating:4/5]
Jag har gjort ett försök att läsa, eller rättare sagt lyssna på, en bok om Hole & co men gillade faktiskt ingenting. Hole fann jag ointressant, jag tyckte inte om språket och inte heller berättelsen. Det var så segt, så segt och jag lyssnade på strax över halva boken innan jag gav upp. Hole och hans författare får älskas av andra än mig.
Jag har läst de två första och de två sista böckerna om Harry Hole för jag tänkte som så att han skulle ha utvecklats åt ett mer gynnsamt håll mot slutet. Så blev det dock inte så nu har jag bestämt att jag inte kommer att läsa fler böcker där han spelar huvudrollen.
Jag förstår inte hur du orkar läsa en bok med en sån avskyvärd huvudperson:-) Jag har bara läst en och det blir inte fler…
Nej, det förstår inte jag heller men nu har jag kommit till den punkt att jag inte tänker läsa någon fler bok av den gode norrmannen, inte om Hole i alla fall.
Nej, han är inte lätt att tycka om, den käre Harry Hole. Men det är just därför jag gillar honom 🙂
Låter ju fullständigt (o)logiskt 🙂