Som vanligt så har jag halkat på efterkälken men vad gör väl det? Bokfrågornas ABC är en läsarutmaning som Lilla O står som värd för och gör som många andra bloggare: häng med!
Berätta om en bok där mat har stor betydelse.
Jag blir aldrig så sugen på mat som när jag läser Donna Leons böcker om kommissarie Brunetti som bor och verkar i Venedig. Italienfreak som jag är så rinner formligen snålvattnet nerför mungiporna när jag läser om vad de äter till frukost, lunch och middag. Slurp! Natt i Venedig är bara ett exempel.
Vems memoarer skulle du helst av allt vilja läsa?
Jag är faktiskt lite nyfiken på Barack Obama och har hållit i hans första bok vid två tillfällen, men då jag inte har varit upplagd för just den sortens läsning just där och då så har jag ställt tillbaka den på hyllan igen. Men det kommer!
Man Booker Prize for Fiction har delats ut till en författare inom det fd. brittiska samväldet sedan 1969. Här finns alla vinnarna. Här du någon favorit?
Även om det svider så måste jag erkänna att jag inte har läst en enda bok av vinnarna som finns listade. Ej heller har jag läst någonting annat av just dessa författare …
Jag söker också en bok om makt.
Det finns hur många som helst men jag väljer Under skalbaggens bo av Mary Willis Walker där elva skolbarn och en busschaufför tas som gisslan av den fanatiske sektmedlemmen Samuel Mordokai. Gisslan hålls gömd i en nedgrävd buss under en lada och nedräkningen till jordens undergång tar sin början. Mordokais uppgift är att rena gisslan inför det som komma skall och den enda mat som de får äta är flingor och mjölk, mediciner är inte tillåtna och varje dag får de stå ut med Mordokais timslånga predikningar. FBI:s medlare arbetar förgäves för att få Mordokai att ta reson, men han tänker under inga omständigheter släppa sina ”oskyldiga lamm”.
Jag blir aldrig så sugen på mat som när jag läser Donna Leons böcker (http://www.groveatlantic.com/leon/author.htm) om kommissarie Brunetti som bor och verkar i Venedig. Italienfreak som jag är så rinner formligen snålvattnet nerför mungiporna när jag läser om vad de äter till frukost, lunch och middag. Slurp! Natt i Venedig är bara ett exempel (http://www.bok.nu/Donna_Leon/Natt_i_Venedig).
Vems memoarer skulle du helst av allt vilja läsa?
Jag är faktiskt lite nyfiken på Barack Obama (http://my.barackobama.com/page/content/ofasplashhighlights) och har hållit i hans första bok vid två tillfällen, men då jag inte har varit upplagd för just den sortens läsning just där och då så har jag ställt tillbaka den på hyllan igen. Men det kommer!
Man Booker Prize for Fiction har delats ut till en författare inom det fd. brittiska samväldet sedan 1969. Här finns alla vinnarna. Här du någon favorit? Även om det svider så måste jag erkänna att jag inte har läst en enda bok av vinnarna som finns listade. Ej heller har jag läst någonting annat av just dessa författare …
Jag söker också en bok om makt.
Det finns hur många som helst men jag väljer Under skalbaggens bo (http://clk.tradedoubler.com/click?p=21&a=1683691&g=16159304&url=http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185489433) av Mary Willis Walker (http://www.twbooks.co.uk/authors/mwwalker.html) där elva skolbar och en busschaufför tas som gisslan av den fanatiske sektmedlemmen Samuel Mordokai. Gisslan hålls gömd i en nedgrävd buss under en lada och nedräkningen till jordens undergång tar sin början. Mordokais uppgift är att rena gisslan inför det som komma skall och den enda mat som de får äta är flingor och mjölk, mediciner är inte tillåtna och varje dag får de stå ut med Mordokais timslånga predikningar. FBI:s medlare arbetar förgäves för att få Mordokai att ta reson: han tänker under inga omständigheter släppa sina ”oskyldiga lamm”.
http://lillaosblogg.wordpress.com/2010/02/17/mat-memoarer-makt-och-annat-pa-m/
Jag har inte läst någon Leon. Började med Ond bråd död i Venedig, men läste inte klart den. Kanske var det en miss?!
Ur mat och dryck synpunkt var det en stor miss 🙂
Jag gillar egentligen allt med Leons böcker. Jag blir oerhört sugen på italiensk mat, italienskt vin och den italienska atmosfären när jag läser hennes böcker. Att handlingen dessutom utspelar sig i Venedig gör inte saken sämre. Jag har varit där två gånger och även om jag inte var särskilt förtjust i staden så är den ändå ett unikum och att känna igen sig på platser där författare väljer att förlägga sina historier är något speciellt. Jag känner mig ”hemma” då.
Jag håller med om att man blir sugen på italienskt när man läser Donna Leons böcker och även ett glas vin måste jag erkänna.
Jag läste Under skalbaggens bo för många år sen och tyckte om den. I alla fall så pass att jag fortfarande minns den väldigt väl.
Ja, italienskt vin är inte heller fy skam. Fast ska jag vara ärlig så är det endast pizza och lasagne som jag inte tycker om som har med Italien att göra 🙂
Jag tyckte också om Under skalbaggens bo men jag tyckte att den blev väl seg under de partier då busschauffören berättade sagan om kalkongamen Jacksonville. I övrigt var den helt okej.