På The Guardians hemsida finns en lista på tio filmer som har förändrat Ian Rankins liv. På listan återfinns filmer som t.ex. Apocalypse Now, Star Trek och Terminator.
När jag läste det här började jag tänka om det finns en film som har förändrat mitt liv. Hur mycket jag än tänkte på det, kunde jag inte komma på någon. Största anledningen till det är nog förmodligen på grund av att jag väldigt sällan ser film: jag har aldrig förstått tjusningen med filmens ”makt” över människorna. Däremot finns det filmer som på ett eller annat sätt har stannat kvar inom mig under lång tid. En sådan film är Timmarna som är baserad på Virginia Woolfs bok Mrs Dalloway. Jag har sett den tre gånger och jag skulle nog kunna se den igen. Det är inte själva handlingen som fascinerar mig, utan skådespeleriet. Meryl Streep är alltid bra, men det är inte bara hon som glänser i den här filmen. Även Nicole Kidman och Julianne Moore är fullständigt lysande i sina respektive roller.
Har ni sett någon film som antingen har förändrat ert liv eller som på ett eller annat sätt har berört er så mycket att den ständigt känns närvarande i ert medvetande?
Ni glömmer väl inte bort att delta i utlottningen?
Det är så stora ord, det där, ”förändrat mitt liv”. Jag har ingen sån film. Däremot favoritfilmer, filmer jag tycker väldigt mycket om, filmer jag gärna ser om och om igen.
Timmarna är en sån. Blade runner. Kill Bill-filmerna. Shortbus.
Säkert fler också, som jag inte kommer ihåg just nu.
Hej, jag ber och ber och ber och hoppas att du läser igenom detta, och efteråt försöker klassa det som ”icke-reklam”, trots att jag vet att det skriker bloggreklam om det, men om du läser vidare inser du att det är reklam i gott syfte.
Jag är en av många inom ”blogg-världen” som kämpar för att nå toppen, eller i alla fall hamna bland de 100 mest lästa.
Anledningen är i själva verket absolut inte för att söka kändisskap eller bli berömd, det hoppas jag slippa, eftersom att jag bloggar anonymt…vilket är sällsynt och kan verka konstigt.
Men med tanken på innehållet i min blogg anser jag att jag mår bäst av att kämpa för att behålla min anonymitet.
Jag skriver för att skriva av mig, jag måste få ventilera – och nu såhär år 2009 finns det inget bättre eller modernare vis att göra detta på. I samma sväng som jag får ur mig de ord jag behöver tömmas på finns chansen, förhoppningarna, också om att jag eventuellt i bästa sätt genom mitt enkla skrivande kan hjälpa folk runt omkring.
Jag skriver för att överleva, och för att stötta…jag skriver om kampen tillbaka till ett normalt liv, längtan efter glädje och lycka…jag skriver för att jag måste, för att bearbeta. Jag skriver om min vardag efter våldtäkten.
Genom att bara läsa denna kommentar hjälper du, genom att välja att godkänna den hjälper du ytterligare.
Kanske kan du också hjälpa ännu ett steg?! Javisst…både för min skull – för att nå ut – och för andras skull för att de lättare ska hitta till mig.
Du kan publicera min kommentar som ett inlägg, eller på ett annat enkelt sätt bara skriva en liten länk helt oskyldigt, till mig, i ett inlägg eller i ditt vänstra hörn på bloggens sida.
Jag tackar dig tusen gånger om för att du (om du gjorde det) läste igenom denna långa kommentar. Och återigen – se det som behövlig och god reklam!
Mvh,
Anonym
http://www.metrobloggen.se/offer