Jag läste ett intressant inlägg på January Magazine som handlade om trailers. January har fått en rejäl ökning av trafiken på sin blogg efter premiären av Shutter Island då många är på jakt efter en trailer till filmen. På January Magazine kammar de dock noll då de ”[a]re pretty scrupulous about such things.”
Faktum är att de är så pass emot det att de ger följande råd:
[…] the best way to reveal a spoiler is not via Google. Not ever and not at all. Either sit alone with a book or with friends in the dark and have it play out to you. Some things in life are best left intact until you get there: life is short and the sweet surprises few and far between.
Jag håller till viss del med i ovanstående resonemang. En välgjord trailer kan bygga upp skyhöga förväntningar inför en kommande biopremiär. Dessa förväntningar brukar bytas ut mot en viss (i mitt fall ofta stor) besvikelse då filmen inte alls lyckas överträffa förväntningarna och resultatet blir att man lämnar biosalongen med nedsänkta axlar och tom blick med tanken ”aldrig mer” ekande i huvudet. Och nästa gång man ser en trailer som väcker ens intresse så börjar cirkusen om. I alla fall för mig!
Följer man January Magazines råd så ska man – som jag tolkar det hela i alla fall – helt skärma av sig från all reklam om en film (eller en bok) för att sedan se filmen (eller läsa boken) med helt öppna sinnen. Och visst, tanken är god men för mig har en films trailer samma effekt som baksidestexten på en bok. De är för mig direkt avgörande för om jag ska se filmen/läsa boken eller inte. Här finns det dock ett undantag som bekräftar regeln: om en av mina favoritförfattare har kommit ut med en ny bok så lånar eller köper jag den direkt . I annat fall läser jag alltid baksidestexten och om det inte är något som fångar mitt intresse ställer jag tillbaka den på hyllan i jakten på någonting bättre. Förmodligen går jag miste om en del guldgruvor på det här sättet men det är svårt att ändra på gamla vanor.
För att återgå till Shutter Island så har jag sett trailern flera gånger och jag var riktigt sugen på att se den på bio. Hela tiden gnagde tanken på att det måste vara svårt att göra någonting bra av en sådan komplex bok som Patient 67 faktiskt var. Recensenten på DN bekräftade mina farhågor och nu har jag bestämt mig för att inte se filmen. Jag nöjer mig med att ha läst denna fantastiska bok två gånger.
Hur gör ni när ni väljer böcker ni ska läsa eller filmer ni ska se. Läser ni baksidestexter, ser trailers, lyssnar på andra människor tips, etc?
Speak Your Mind