Författare: Ann Cleeves
Svensk titel: Svart som natten
Otiginalets titel: Raven Black
Utgivningsår: 2006
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Översättning: Jan Järnebrand
Antal sidor: 383
Källa: Bibliotek
Intresse: Spänning, serie
Genomsnittligt betyg [Rating: 1/5]
Det är en kall januarimorgon och staden Lerwick på Shetlandsöarna ligger under ett djupt täcke av snö. Korparna seglar framöver den ensamståendemamman Fran Hunter som just har lämnat sin dotter i skolan och är på väg hemåt när hennes blick plötsligt dras till den frusna marken och ett konstigt bylte som ligger i snön. Det visar sig vara en ung kvinna, strypt med sin egen halsduk. Fran känner genast igen henne som grannflickan Catherine Ross.
Shetlandspolisen kallar genast på förstärkning från Skottland. Bland invånarna sprids nyheten om mordet blixtsnabbt och rykten om att stadens ensling Magnus Tait är inblandad i mordet börjar florera. När kommissarie Jimmy Perez ignorerar ryktena och istället börjar kartlägga vad som egentligen hänt sprider sig misstankarna vidare och lägger sig som en skugga över den lilla staden. Grannarna kastar illvilliga blickar på varandra och för första gången låser man sin ytterdörr. Alla känner alla – men en av dem är en mördare. Vem?
(Sammanfattning bokus.com)
Jag är rädd för att Svart som natten kommer att falla i en obotlig koma redan i morgon. Det händer absolut ingenting! En flicka (Cathrine) försvinner, hon hittas mördad och en ensling misstänks för mordet. Det framkommer att det är andra gången som detta händer. Ända skillnaden är att hon (Catriona) aldrig hittades. Alla känner alla och de känner sig tvingade att börja låsa dörrarna och i princip se sig om över axeln för varje steg de tar. Sen då? Absolut ingenting!
En seg och i många fall intetsägande intrig är tyvärr inte allt. Det formligen kryllar av karaktärer i den här boken. Många fungerar naturligtvis som statister och att man inte får lära känna dem har jag full förståelse för. Men att man inte ens får skrapa under ytan på huvudkaraktären – Jimmy Perez – har jag svårare att acceptera. Trots att jag har läst en bok på nästan 400 sidor så har jag absolut ingen aning om vem han är, var han kommer ifrån, vad han vill åstadkomma med sitt liv. Ej heller vet jag särskilt mycket om hans förflutna eller hans liv inom polisen. Jag vet absolut ingenting!
Svart som natten är den första boken av fyra om poliserna på Shetlandsöarna och det kanske också är där som hemligheten ligger. Cleeves kanske medvetet avstår från att avslöja för mycket om honom (och om övriga karaktärer också för den delen) för att kunna pytsa ut lite information undan för undan i de kommande böckerna. Jag tvivlar starkt på att jag kommer att läsa någon fler.
Den här boken fick pris som Bästa engelska deckare 2006. Vad är det jag missar?
Handling [Rating: 1/5]
Tempo [Rating: 1/5]
Språk [Rating: 2/5]
Karaktärer [Rating: 1/5]
![Jag gillar verkligen Vera Stanhope [Recension]](https://i0.wp.com/alkb.se/wp-content/plugins/related-posts-by-zemanta/static/thumbs/27.jpg?resize=150%2C150)
![Recension: [geim] av Anders de la Motte](https://i0.wp.com/alkb.se/wp-content/plugins/related-posts-by-zemanta/static/thumbs/30.jpg?resize=150%2C150)
Jag håller helt med dig! Har lyssnat på den som ljudbok i någon vecka men känns hela tiden som jag stod på samma ställe och uppläsaren tycker jag inte heller om. Boken känns ointressant och jag längtar inte alls efter att fortsätta lyssna så efter en tredjedel gav jag faktiskt upp den..
Nilmas Bokhylla recently posted..Sommar för evigt
Hej Annika! Jag har för mig att det var lite så för mig också när jag läste första boken för länge sedan. Jag håller med Lotta att man lärde sig tycka om honom ju mer man fick veta. Jag strävar på med vissa författare för att se om jag kanske ändrar mig. Mons Kallentoft var den sådan, det var först med bok nummer 4 som började gilla honom lite bättre.
Jag har en bok av Kallentoft (den första tror jag) men jag har inte kommit mig för att läsa den ännu. Får väl se när det blir av.
I normala fall brukar jag inte överge en författare efter en bok men i Svart som natten fanns det absolut ingenting som gjorde mig intresserad eller nyfiken. Det kan hända att jag trots det ger Cleeves en andra chans, men det lär dröja ett tag i alla fall…
Prova det här: http://apps.facebook.com/webaddress/stephenbooth
Nu hittade jag honom. Tusen tack! 🙂
Åhhhh jag blir alldeles upprörd! 🙂 Du sågar min älskade favorit!
Jag började faktiskt med att läsa hennes tredje bok, Rött stoft, innan jag tog mig an bok ett och två, så jag var så att säga redan ”frälst” när jag läste Svart som natten.
Jag kan ju säga att man lär känna Jimmy Perez mer i kommande böcker, inte kanske att man kommer honom in på djupet, han är sådär lite karg och mystisk – som Shetlandsöarna. Men jag läser honom mellan raderna och har blivit helt kär i honom… 🙂
Har du förresten hittat Stephen Booth på Facebook nu? Han fyller år i dag!
Nej det har jag inte. Vad gör jag för fel? 🙁
Jag blev så förvirrad när jag läste det här inlägget eftersom jag trodde det var du som satt mig på spåret vad gäller Cleeves Shetlandserie med idel lovord. Men det visade sig vara Snowflakes in rain.
Det är intressant att du inte tyckte mer om den här boken, jag tyckte den påminde en del om Stephen Booths böcker. Människor starkt påverkade av sin miljö, tystlåtna och obenägna att låta munnen glappa.
Jag tyckte nog också att boken var lite väl långsam, speciellt i början, men jag tyckte ändå om den och har faktiskt redan läst ut bok två också.
Fast som vanligt har jag läst på engelska och du på svenska…
Ha ha sån tur att du upptäckte att det var Snowflakes in rain och inte jag som hade tipsat om Cleeves. Var lite orolig där ett tag att jag skulle ha varit mer förvirrad än vanligt 🙂
Jag hittar ingen likhet alls med Booth: visst du har rätt i vad gäller miljö etc men Booth lyckas i alla fall få mig intresserad av såväl huvudkaraktärer som bipersoner. Dessutom värdesätter jag hans miljöbeskrivningar långt högre än vad gör med Cleeves skildring av Shetlandsöarna. Även hans språk är bättre… ja, jag tror du förstår vem jag hellre kommer att fortsätta läsa böcker av 🙂
Jag ska faktiskt försöka få tag på Booth senaste bok på engelska. Det skulle vara kul att läsa åtminstone en bok på originalspråket. Till skillnad från dig läser jag väldigt få böcker på engelska (och andra språk) men det borde jag egentligen ändra på. Kanske en utmaning för nästa år!? Nu hinner jag inte då jag måste ro de övriga utmaningarna i hamn först, men sen …
Haha, så olika man kan tycka! Och annars brukar vi ju ha rätt lika smak :-). Men inte denna gång tydligen :-). Jag älskar Ann Cleeves böcker!! Jag gillar det långsamma tempot och tycker att hennes miljöbeskrivningar är helt underbara.
Ja, visst är det underligt hur det kan bli ibland 🙂
Jag tycker som bekant om böcker med lite fart i. Är tempot för långsamt finns det stor risk att jag somnar av leda och lite så var det i Cleeves fall. Jag hade inga problem att lägga ifrån mig boken på kvällarna och med en riktigt bra bok i händerna brukar jag köra med ”bara ett kapitel till” tekniken. Det resulterar oftast i att jag är dödstrött på jobbet om dagarna, men det känns på något sätt värt det. Men om två dagar går jag på semester och då kan jag läsa hela nätterna om jag skulle vilja. Me like! 🙂
Men Annika så kan du ju inte skriva, den ska jag ju läsa i min deckarutmaning snart. Illa, mycket illa…
Förlåt, förlåt men jag kunde inte låta bli! 🙁 men det finns ju de som tycker att den är en riktigt sträckläsare också så du får väl helt enkelt avgöra själv på vilken sida du står 🙂
JAg har den här boken hemma men har inte läst den ännu eftersom det alltid varit något mer lockande som gått före. Kanske lika bra att lämna tillbaka den!? Fast samtidigt blir jag lite nyfiken på om jag tycker lika som du:-)
Jag har läst så mycket gott om Cleeves men jag blev grymt besviken. Tyvärr.
Hoppsan! Jag har inte läst den här av Cleeves men hennes andra tre och gillade dem! Så olika kan vi alltså tycka….ganska intressant faktiskt!
Det jag gillade var miljön, morden kommer jag knappt ihåg faktiskt…..men ändå!
Ja visst är det fascinerande att man kan ha så olika smak när det gäller böcker. Cleeves var absolut ingenting för mig. Miljöerna reflekterade jag inte ens över och det brukar jag normalt sett göra.