Hypnotisören av Lars Kepler stod hemma i min bokhylla väldigt länge innan jag till slut bestämde mig för att lämna tillbaka den till biblioteket. Oläst.
Medierna var som galna då de till varje pris skulle lista ut vem som stod bakom pseudonymen. Hur de över huvud taget kunde veta att det var just en pseudonym förstod jag aldrig och egentligen har det inte betydelse i sammanhanget. Jag blev dödligt less på allt som hade med Kepler och ”hans” bok att göra.
Nu har den überypade boken fått en uppföljare med titeln Paganinikontraktet och de recensioner jag har läst öser beröm över den. Nu senast i Aftonbladet där Pia Bergström skriver:
”[…] så håller de sig som ”par i brott” benhårt till konventionerna. Det är som om de samplat idel kända grepp i genren och skapat en oklanderlig variant med som sig bör några explicita samlag, mycket våld och blod samt små glimtar från polisernas personliga liv så att läsaren ska få lust att följa dem även på nästa uppdrag, och nästa och nästa… Hantverksmässigt skickligt, utan tvekan. Att skapa sån behaglig spänning inom denna genomkopierade genre är väl en författarbragd i sig.”
Verkar som att jag får göra en omprövning för att inte riskera att missa någonting bra!?
Speak Your Mind