För inte så länge sedan skrev jag att skrivklådan hade återvänt och kort därefter kunde jag kallt konstatera att den åter flydde sin kos. Varför?
Ja, det är en fråga jag har ställt mig många gånger utan att komma sanningen ett steg närmare. Förrän i går kväll!
Jag är helt enkelt livrädd! Jag blir rädd bara av tanken på att skriva. Jag blir ännu räddare när jag försöker sätta ner mina tankar och känslor på pränt. Jag blir formligen skräckslagen när jag tänker orden ”bok”, ”förlag”, ”lektör”, ”utgivningsdatum”, ”refusering”. . . .
Tänker jag ”privat manus” i stället för ”bok” släpper rädslan lite, men bara lite ….
Hur känner ni när ni skriver? Öser ni bara på? Överväldigas ni av tvivel? Ser ni er bok i bokhandlarnas hyllor framför er? Får ni panikångest? Eller tycker ni bara att det är så förbannat kul så ni struntar helt enkelt i vad era innersta känslor försöker (om det nu är det de gör) säga er?
För mig går det bra att komma med idéer, påbörja en text och när jag kommit en bit in så kommer den där inre kritikern fram och förstör… Men jag försöker tvinga mig själv att skriva varje dag i alla fall, även om det inte är på just den texten som jag vill skriva på. Att man skriver är nog viktigare. Och på de där andra texterna betyder det inte så mycket om det inte blir bra. Men jag måste ge mig själv lite cred för att ha lyckats slutföra ett par skrivprojekt. Det har varit min stora brist tidigare.
Visst ska du ge dig själv cred då du har lyckats slutföra åtminstone en del av dina skrivprojekt.
Jag ska också försöka ta mig i kragen och skriva en stund varje dag. Det gick som sagt var bra i några dagar och sedan blev jag skiträdd. Det var en skum och lite skrämmande känsla. Men, jag kommer igen var så säker! 🙂
Jag laddade också ner skriva boken och har skrivit i stort sett varje dag sen dess är på kapitel fyra samt skriver en börjantext varje dag. Det går utav bara den och jag är förvånad för sånt flöde har jag aldrig haft. Men, jag skriver utan att tänka efter och det är nog inget som någon bör läsa utom möjligen jag själv!
Jag har ju inga bokplaner heller så det kanske underlättar!
Det mesta jag skriver landar i min barn och ungdom, utan att jag tänkt att det ska bli så….Märkligt! Eller kanske helt naturligt……
Lycka till nu!
Så härligt det låter att kunna skriva med flyt. Jag hoppas att jag också kommer dit snart.
Jag skulle tro att ordet ”bok” är så laddat och då kommer prestationsångesten som ett brev på posten.
Jag ska ändra approach helt och hållet för att se om något kommer att förändras. Jag hoppas det!
Lycka till själv! 🙂