Recension: Dead like you av Peter James

Författare: Peter James
Titel: Dead like you
Utgivningsår: 2010
Förlag: Pan Books
Antal sidor: 643
Källa: Köpt
Intresse: Deckare, kriminalroman, skor, fetischism, Asperger
Andra titlar i serien: Levande begravd, Ett snyggt lik, Långt ifrån död, Död mans fotspår, Dead Tomorrow och Dead Man´s Grip (utkommer i juni 2011)
Betyg [Rating:4/5]

I slutet av 1990-talet  gäckade en våldtäktsman staden Brighton. Han hängde sina offer tätt i hälarna för att kartlägga deras rutiner innan han slog till. Fem av dem hittades medtagna men vid liv. Den sjätte rövas bort och försvinner. Så gjorde även ”The Shoe Man” tillsammans med de skor och trosor han stal från kvinnorna.

12 år senare börjar nya våldtäkter med liknande tillvägagångssätt att ske i staden. Då som nu är Roy Grace inblandad i utredningen och han börjar genast misstänka att det är ”The Shoe Man” som har slagit till igen. De kunde inte hitta honom då men nu är Grace arg och han tänker inte ge upp innan gärningsmannen sitter bakom lås och bom.

Som vanligt levererar Peter James en trovärdig och spännande historia. Intrigens tidsperspektiv växlar mellan nu- och dåtid och det ter sig fullständigt logiskt: Man måste veta vad som hände då för att förstå vad det är som händer nu.

Bruno Magli/Jimmy Shoo

Växlar gör också berättarperspektivet vilket erbjuder läsaren ett ypperligt tillfälle att verkligen tränga in på djupet i karaktärerna. Det här är en teknik som många författare använder sig av men få lyckas lika bra som Peter James. Faktum är att han är så pass skicklig i att skapa trovärdiga och intressanta karaktärer att till och med jag – som är totalt ointresserad av mode – känner mig tvungen att googla några av de skomärken som fullständigt förtrollar såväl det rika klientelet som de skofetischister som spelar en avgörande roll i den här boken. Det är dock bara en del av dem som tänder på skon i sig, en del är mer intresserade av klacken och dess alternativa användningsområden …

Twitter och Facebook innehar dubbla roller i den här boken: Båda utgör utmärkta forum för att hålla sin familj och sina vänner uppdaterade om vad som är på gång i användarnas liv. Samtidigt är de en guldgruva för människor med onda avsikter. Jag brukar alltid vara restriktiv med vad jag delar med mig av på internet. Efter att ha läst den här boken kommer jag att begränsa mig ännu mer för Peter James sätter verkligen fingret på vad man bör och inte bör informera om i ett publikt forum öppna för alla.

Trots att jag satt med näsan i boken så fort jag kunde stjäla till mig fem minuter når Dead Like You inte ända fram för att kunna motta det högsta betyget. Varför? Jo, jag vill verkligen veta vad som hände med Graces första fru Sandy och i den här boken delges vi inga ledtrådar ”What so ever”.

Till sist måste jag bara dela med mig av en sak som en karaktär med drag av Asperger syndrom tänkte i samband med att en av hans grannar kommenterade hans extremt pedantiska sida:

One of his neighbours told Yac the boat was so clean he could eat off the deck, if he wanted to. Yac didn´t understand that. Why would he want to? If he put food on the deck, gulls would come and eat it. Then he´d have the mess of food and gulls on the deck, and he´d have to clean all up as well (s.332).

Jag skrattade högt och rodnade nog till och med lite grand av igenkännande när jag läste det här stycket. Nej, jag lider inte av Asperger. Ej heller har jag drag därav men min äldsta dotter har ADHD och detta är precis vad hon skulle ha sagt/tänkt i samma situation för några år sedan.

Andra om Dead Like You: Katarina, Euro Crime, Helium