Recension: Död mans fotspår av Peter James
Författare: Peter James
Titel: Död mans fotspår
Originalets titel: Dead Man´s Footsteps
Översättning: Reine Mårtensson
Utgivningsår: 2010
Förlag: Damm
Antal sidor: 443
Källa: Bibliotek
Intresse: Kriminalroman, deckare, serie
Betyg 
Ett skelett från en död kvinna hittas i en dagvattentunnel i Brighton. Ungefär samtidigt hittas en död kvinna i bagageluckan på en bil i Australien. Båda kvinnorna bär efternamnet Wilson och kan därmed kopplas till Ronnie Wilson som dog i World Trade Center i New York 2001.
Abby Dawson har en del svar på polisernas frågor, men medan Roy Grace och hans team jobbar för högtryck sitter hon instängd i en hiss som har blivit utsatt för sabotage av den man som är ute efter att ta tillbaka det hon har stulit ifrån honom, och han tänker ta tillbaka det till vilket pris som helst…
Död mans fotspår är en alltför lättläst bok: kapitlen är korta, intrigen är extremt spännande, dialogerna är rappa, skitstövlar finns det gott om (inte minst inom poliskåren), språket är bra och aptitretarna och spänningsförhöjningarna i form av cliffhangers sitter precis där dom ska. Den är med andra ord näst intill helt omöjlig att lägga ifrån sig och med tanke på det briljanta (!) slutet så längtar jag redan nu tills uppföljaren kommer ut. Jag vill ha mer, mer, mer!
Bokens tidsperspektiv växlar mellan september 2001 och hösten 2007 innan den slutligen avslutas med en gemensam realtid. Ett par meningar gav mig en riktig flashback:
Sedan ringde hennes telefon. Hon böjde sig ner och tog upp den. Det var hennes syster Mo, vars vanligtvis lugna röst lät märkligt uppskakad.
” Har du satt på teven?”
[...]
”Någonting fruktansvärt har hänt. Det är på alla nyhetskanaler. Ett plan har flugit rakt in i World Trade Center.” (s. 31-32)
Detta är nästan exakt vad min egen syster ringde och sade till mig just den här dagen.
Jag minns inte exakt vad jag höll på att göra just då, men jag kommer väl ihåg hur jag såg alla nyhetssändningar som följde efter min systers telefonsamtal. Jag skulle visserligen inte resa till New York förrän i oktober det året, men det var på håret att jag kom iväg. Det var svårt att förstå hur det här kunde hända då, och inte har det blivit lättare så här nio år efteråt.
Jag föll för Peter James och hans kriminalkommissarie Roy Grace från första boken Levande begravd, och det är en kärlek som växer sig allt starkare.
Faktum är att Peter James har flyttat in i mitt register över ”favoritförfattare” och därmed platsar han även i min intervjuserie. Vet ni vad? Jag tror att jag kontaktar honom redan nu!
Related posts:
- Recension: Långt ifrån död av Peter James
- Peter James har signerat nytt kontrakt
- Recension: Patienten av P.D. James
- Recension: Mörkrets alla färger av Peter Robinson
- Recension: Förnimmelse av död av Louise Anderson
Comments