Recension: Dödsdomen av Val McDermid

Författare: Val McDermid
Titel: Dödsdomen
Originalets titel: A Place of Execution
Utgivningsår: 2001
Förlag: Anamma förlag
Översättare: Johan Nilsson
Antal sidor: 469
Källa:Bibliotek
Intresse: Kriminalroman, deckare, thriller
Betyg [Rating: 3/5]

Under en promenad med hunden Shep försvinner den 13-åriga Alison Carter. Den unge polisinspektören George Bennett kopplas in på fallet och i och med att han själv ska bli pappa lovar han dyrt och heligt att han skall göra allt i sin makt för att hitta flickan vid liv. Detta går dock om intet då det enda de lyckas hitta är hunden samt några blodiga klädesplagg.

Bennett ger sig dock aldrig och efter att några avgörande fynd har gjorts har de en misstänkt som finns i flickans omedelbara närhet. Tack vare polisens idoga arbete lyckas de samla ihop så många bevis att det räcker till ett mordåtal som leder till en fällande dom.

35 år senare lyckas journalisten Cathrine Heathcote övertala George Bennett om att berätta om fallet som fick en enorm uppmärksamhet under 1960-talet. Vid ett återbesök i byn där allting hände gör Bennett en fasansfull upptäckt som totalt vänder allt på ända.

Dödsdomen är speciell på många sätt men det är framför allt de berättartekniska detaljerna som gör den så extremt speciell. Redan bokens titel talar om för oss vad som väntar den som står åtalad för mord. Detta är dock inte den enda ”vinken” som McDermid bjuder på. Nej, hela boken är uppbyggd på följande sätt: någon av karaktärerna talar om något som redan har inträffat. Därefter tar han eller hon med oss tillbaka i tiden för en mer detaljerad redogörelse för vad som egentligen hände. Detta är ett säkert sätt att dra ner på tempot och författaren måste vara oerhört skicklig i sin yrkesövning för att detta skall gå hem hos läsaren. När McDermid står för underhållningen behöver man dock aldrig vara orolig: Hon kan det där med att bibehålla spänningen i och intresset för intrigen oavsett hur hon väljer att presentera sin historia.