Recension: Janusstenen av Elly Griffiths

Författare: Elly Griffiths
Originalets titel: The Janus Stone
Utgivningsår: 2010
Förlag: Minotaur
Översättare: Carla Wiberg
Antal sidor: 295
Källa: lånad från biblioteket
Intresse: Serie
Andra titlar i serien: Flickan under jorden
Genomsnittligt betyg [Rating:3.5/5]

Vid en utgrävning i Norfolk hittas ett skelett, till synes begravt under en vägg. Ruth Galloway kallas till platsen som arkeologisk expert. En av hennes första teorier är: ett offer till guden Janus. Under romartiden var det nämligen under just väggar och dörrar som man begravde offren till denne gud.

Inom kort kallas Ruth även till en byggarbetsplats, där man har hittat ett skelett från ett barn.

Kriminalkommissarie Harry Nelson, som mer än gärna arbetar tillsammans med Ruth Galloway, får hand om fallet. Finns det något samband? Och varför denna koppling till romersk mytologi?

Till råga på allt har Ruth Galloway blivit gravid, och Harry Nelson är den lycklige fadern. Nelson som har fru och barn där hemma.

(Sammanfattning från bokus.com)

Som vanligt har Griffiths skrivit en tät och intressant intrig där hon smidigt väver samman kriminalhistorien med en viss mystik som i det här fallet landar i den romerska mytologin. Men det är inte det som gör den här boken intressant och läsvärd.

Nej, det är snarare relationen mellan Nelson och Galloway som gör att jag bara fortsätter att vända blad, all the way to the bitter end. Och när Michelle, Nelsons fru, erbjuder sig att hjälpa Ruth med klädinköp etc åt barnet är det så spännande så att jag nästan biter på naglarna. Fånigt?, ja visst, men det bjuder jag på. Jag vill veta hur det går i detta triangeldrama och jag vill veta det NU!

Handling [Rating: 3/5]
Språk [Rating: 3/5]
Karaktärer [Rating: 4/5]
Tempo [Rating: 2.5/5]
Omslag [Rating: 4/5]