Baksidestext: Anna Fox lever ensam och isolerad i sin lägenhet i New York. Om dagarna dricker hon vin, ser Hitchcock-filmer och spionerar på grannarna. En dag flyttar familjen Russell in i huset på andra sidan gatan. En mamma, en pappa, en tonårig son: på ytan den perfekta familjen. Så en kväll blir Anna vittne till nåt hon inte borde ha sett. Hennes värld fallersamman. Vad var det hon såg? Har hon inbillat sig allt? Och vem är egentligen i fara?
Mina tankar:
Nej, Kvinnan i fönstret av A J Finn var verkligen ingenting för mig. Den är rörig, långsam, märklig, osannolik och till största delen fullständigt ointressant.
Förmodligen har det att göra med att jag tycker att Anna Fox är en rakt igenom obehaglig karaktär som dricker vin från morgon till kväll, ser en mängd gamla Hitchcock-filmer och spionerar på grannarna så fort hon får en chans.
Det Anna Fox bevittnar tycker jag är lite luddigt och jag var tvungen att läsa om vissa passager för att uppfatta vad det egentligen var som hände.
Det enda som egentligen får mig att reagera är den parallella berättelsen om Olivia och Ed, Fox dotter och man. Tyvärr spårar även den ur mot slutet vilket förstör det enda positiva intrycket jag ev. skulle ha haft.
Av och till blir det lite väl många detaljerade beskrivningar såsom den ändlösa utläggningen om vad agorafobi är, hur den yttrar sig, vilka kriterier som finns etc.
Inte sällan intar Fox ex. Imipramin (som är avregistrerat i Sverige) och Xanax och Temazepam (båda benso) tillsammans med en stor mängd alkohol, vilket gör mig förvånad över att Socialnämnden inte har beslutat att boken ska förbjudas/censureras. Inte minst med tanke på att de numera anmäler läkare som försöker hjälpa sina patienter (jag pratar av egen erfarenhet här).
Som en lite parentes kan jag nämna att censureringar osökt får mig att tänka på ”Son of a Bitch” av Accept vars låttext censurerades när den gavs ut. Personligen tycker jag att det är en utmärkt låt att avreagera sig till:
Det är märkligt hur vissa saker kan slumpa sig. Jag hade aldrig hört/läst uttrycket ”Per aspera ad astra” tidigare, men nu har jag under kort tid läst det i böcker av två olika författare: Nils Henrik Jenson och A J Finn.
Andra röster om Kvinnan i fönstret finns här.
Boktrailer:
Med Kvinnan i fönstret kan jag bocka för punkt 1 i Kaosutmaningen.
Så intressant! Jag lyssnade på den förra våren och älskade den! Tyckte att den var spännande och att den påminde mycket om ”Kvinnan på tåget”. Kul att man kan tycka så olika. 🙂