Recension: The corpse bridge av Stephen Booth

9780751551754_small_the-corpse-bridge

Jag har varit en trogen läsare av Stephen Booth böcker under en lång tid och han kommer alltid att tillhöra en av mina favoriter. The corpse bridge, den 14:e boken om och , är dock inte hans starkaste verk.

Handlingen kretsar kring en ung tjej som hittas död under Corpse bridge under ett Halloween-party. Ben Cooper, som är väl förtrogen med gamla seder och bruk, tar oss med på en historisk vandring på stigarna som tidigare användes för att bära likkistor, samtidigt som han kommer ett steg närmare mördaren för varje dag som går. Diane Fry, som har lämnat E Division för Major Crime Unit i Nottingham, ansluter sig till utredningsgruppen för att sätta stopp för mördaren en gång för alla.

Skådeplatsen för alla händelser är som vanligt , en fiktiv stad i grevskapet Derbyshire. Enligt Stephen Booth själv är staden en sammanslagning av många verkliga platser som t.ex. Bakewell och Buxton som han har gjort om för dramaturgins skull. I vanliga fall är jag enormt förtjust i Booth miljöbeskrivningar men i den här boken finns det redan många berättartekniska detaljer som drar ner på tempot och resultatet blir lite för mycket av allt som inte för handlingen framåt.

Dock måste jag säga att Booth skriver med en humor som jag gillar, vilket i sig är en bedrift eftersom jag är känd som en tämligen humorlös person:

It was so hard to get used to the change from British summer time […] Of course, it happened every year, but that didn´t seem to make any difference. It caught him out every time. No matter how many times he was reminded about changing his watch, the reality of its effect on his daily routine didn´t sink in. Not until it happened. And then, somehow, he felt deceived (s.96)

Jag förmodar att det här inte var ett medvetet skämt från Booth sida, men det är sådana här (igenkännande) saker som får mig att skratta gott.

Förhållandet mellan Ben Cooper och Diane Fry har alltid varit komplicerat men i och med den här boken verkar det ta en ny vändning. Ska bli spännande att följa vart det kommer att leda.

Jag har en tendens att ibland haka upp mig på detaljer och jag försökte verkligen låta Reginald Hills blurb gå mig spårlöst förbi. Det gick inget vidare. På omslaget står det nämligen ”Ingenious Plotting and richly atmospheric – . Inget konstigt med det egentligen förutom att han dog 2012 och Booth gav ut boken 2014. Finns kanske en naturlig förklaring på detta, men lite märkligt är det allt.

Comments

  1. Jag har läst Booths två första böcker och gillade dem si så där, men om du har läst alla 14 kanske jag skulle göra ett nytt försök?
    Camilla recently posted..Read – a long # 3 Röta av Siri Pettersen

  2. Oj, bara en tvåa? Jag håller ju precis på och tar mig igenom den här serien, men har bara kommit till sjunde delen. Som inte heller var en av hans bästa. Med en så lång serie får man nog räkna med en och annan mellanbok. Bara det inte blir för många.
    Monika recently posted..”Stöld av babian” av Anna Karolina

    • Annika says:

      Ja, tyvärr blev det inte ett bättre betyg för Booth den här gången, men jag hoppas på att han i ”The Murder Road” håller samma kvalitet som tidigare. Du har helt rätt i att det blir en och annan mellanbok när en författare skriver en mängd böcker om samma huvudkaraktärer. Det skulle vara tråkigt om jag skulle sluta bry mig om vad som händer med Cooper och Fry på samma sätt som jag har lämnat Alan Banks (Peter Robinson) därhän.

Speak Your Mind

*

CommentLuv badge