Många läser deckare på sommaren då dessa inbjuder till underhållande läsning i solskenet.
Hmmm … innebär det att deckare är mer lättlästa än andra böcker ELLER att man måste vara ledig för att verkligen kunna ta till sig den?
Jag är inte så dum att jag inte själv kan besvara den frågan men faktum är att varje gång jag läser någon artikel, kommentar eller ett inlägg om det här så känner jag hur klor och horn växer fram ur min kropp. Detta gäller inte minst efter att ha läst Pocketshops deckartips. Grrr…!!
Varför är det okej att klanka ner på deckaren och dess läsare och inte på den s.k. ”finare” litteraturen med tillhörande läsare?
Personligen läser jag aldrig poesi, sci-fi, fantasy, vampyrskräck (vad du den genren kan tänkas heta) eller självbiografier (annat än i undantagsfall) men inte klankar jag ner på dem eller de som älskar dem för det. Tvärtom tipsar jag om allt jag hittar för att nå en sådan bred ”publik” som möjligt.
Vad är det jag missar i den här ständigt pågående debatten?
Twitter: Annaochdagarnagr
says
Deckare kan vara riktigt god litteratur men det gäller att välja precis som med allt annat man läser. Deon Meyer är t ex en deckarförfattare som kommenterar samtiden och ger läsaren spänning samtidigt. Inte allt för mallat och med schabloner istället för människor. Sådana deckare gillar jag!
Twitter: Annaochdagarnagr
says
Ha, ha. Alltså, jag villa ha människor inte schabloner!
Naturligtvis finns det även dåliga deckare, en del till och med riktigt dåliga, men jag blir arg när någon talar nedlåtande om en hel genre.
De som är riktigt duktiga författare har förmågan att på ett naturligt sätt varva samhällskritik med spänning och det gillar jag också 🙂
Det är det här med att hon skriver ’..bara låta sig underhållas’. Kriminallitteratur, bra kriminallitteratur är faktiskt mycket mer än ’gissa vem mördaren är’ och låta sig underhållas.
Många bra kriminalförfattare berör svåra och jobbiga moraliska frågor och samhällsföreteelser. Samt erbjuder fantastiska insikter i människans varierande psyke.
Jag vet inte hur man ska höja kriminalromanens status. Kanske genom att envist hojta att Dostojevskis Brott och straff, Coetzees ’Onåd och Söderbergs Doktor Glas med flera minsann är kriminalromaner?
Eller sluta ha genreklassificering. Fast vi älskar ju det. Musik är ju också uppdelad i olika genres där man kan hävda att man minsann avskyr Country och samtidigt ha en Hank Williams låt som favoritlåt.
Exakt Katarina!
Om nu inte de tre böckerna du nämner redan är klassade som kriminalromaner av ”eliten”, i vilken genre har de då placerat dem?
Tipsen var OK men jag håller med om att Deckare fortfarande inte har den status de förtjänar. Kanske beror det på att det fortfarande finns såpass många halvbra författare i genren? Schenkel o Griffiths är ex för mig författare på en nivå som är klart över medel.
Sen finns det nog en avundsjuka hos författare som kämpar med låga upplagesiffror och ser nya deckarförfattare rusa förbi i topplistorna.
Hmm så du gillade Schenkel och jag som sågade den jäms med fotknölarna (http://alkb.se/mordbyn-av-andrea-maria-schenkel) 🙂
Visst är det så att det hela tiden poppar upp nya författare som skriver kriminalromaner och det säger sig självt att man inte kan höja allt nytt som kommer ut till skyarna. Men jag kan inte tänka mig att detta är ett fenomen som bara händer i deckargenren.
Den svenska avundsjukan är ett välkänt fenomen, men vad jag vet är det inte författarna själva som ”gnäller” mest, utan det är kritikerna och andra inom bokbranschen som tycker att det är fullt legalt att stampa på alla deckarförfattare och deras läsare vilket gör mig ursinnig… 🙁
Twitter: lindaode
says
Nu vet jag inte om just sommartipsen gör mig så upprörd. Svenskar läser på sommaren och gillar deckare. Ganska naturliga tips. Däremot håller jag med om att det ofta klankas ner på deckare och även på författare som skriver deckare. I alla fall om de är unga kvinnor. För mig är deckare en av alla genrer jag läser böcker ur. Inte sällan mer intressant ur ett samhällskritiskt perspektiv än många andra genrer.
Det var egentligen inte tipsen som gjorde mig upprörd utan det var inledningen på inlägget som gjorde att jag kokade över. Jag uttryckte mig nog lite klumpigt men så blir det ibland när känslorna ligger utanpå kroppen 🙂