På torsdag är det tänkt att vi ska fira den svenska nationaldagen och med anledning av detta vill Lyran att vi ska berätta om tre svenska favoritförfattare i veckans tematrio.
Om sanningen ska fram läser jag inte överdrivet mycket svenskt men tre favoriter ska jag nog kunna vaska fram. En ny och två gamla rävar.
- kristina ohlsson är utan tvekan Sveriges starkast lysande stjärna när det kommer till deckare, och jag älskar hennes böcker om fredrika bergman och alex recht. Jag har precis läst ut Davidsstjärnor och det känns lite surt att jag med all säkerhet måste vänta ungefär ett år innan jag får träffa dem igen.
- För några år sedan slukade jag henning mankells böcker om allas vår polis Kurt wallander som snurrar på tv precis hela tiden. Han har en gedigen bibliografi och om jag ska plocka ut en favorit så får det bli Brandvägg. Hans svagaste kort (som jag har läst i alla fall) är Mannen som log.
- En annan gammal favorit är jan guillou och jag avgudade hans böcker om den hårde underrättelseofficern Carl Hamilton. Den senaste boken jag läste av honom var Ondskan och jag har till och med sett filmatiseringen som jag till min egen förvåning tyckte var helt okej.
Här har jag faktiskt läst alla tre. Jag har läst lite spridda skurar av böckerna om Hamilton, men nu har jag lyckats få tag på alla, så någon gång ska jag läsa dem allihop, i rätt ordning.
Jag upplever Mankell som ojämn, jag har läst ett par rätt bra av honom men också en del jag tyckte var förskräckligt skräp. Det är så mycket enklare med författare som man alltid gillar eller alltid avskyr, då vet man i alla fall 🙂