Tematrio – Tjocka släkten

Vid ett par tillfällen har jag varit tvungen att använda min fantasi för att kunna delta i Lyrans tematrio, men denna vecka slipper jag fuska. Det känns skönt.

Temat för veckan är släktskapsrelationer i boktitlar, och efter en mindre betänketid kom jag fram till följande resultat:

1. Mamma, pappa, barn är Carin Gerhardsens andra bok i Hammarbyserien. Som sig bör tvingas polisen dra i en mängd trådar för att kunna lösa mordgåtorna, men för en gångs skull är det inte dessa som intresserar mig mest. Nej, här är det den treåriga Hanna som får min uppmärksamhet, eftersom hon en morgon vaknar upp alldeles ensam i en tyst och låst lägenhet. Hennes mamma och lillebror är spårlöst borta, vilket får Hanna att tro att de har flyttat utan henne. Hjärtskärande!

2. Jim Kelly skriver relativt komplicerade historier som man måste vara på alerten för att hänga med i. Detta är normalt sett ingenting jag förespråkar, men i Den förlorade sonen fungerar det ändå riktigt bra. Språket är fantastiskt och att säga att karaktärerna är intressanta är minst sagt en underdrift.

3. Fyrmästarens dotter av Ann Rosman är det svagaste kortet i veckans tematrio. Jag gillar inte när det är för många karaktärer som man måste hålla reda på, och det dröjer inte länge innan jag fullständigt tappar bort mig om vem som är gift med vem, vems barn som är vems, vem som är ägare till katten Arkimedes, vilken båt som tillhör vem osv. Det blir till att bläddra tillbaka, läsa lite till, bläddra tillbaka ännu en gång … Som om inte det vore nog så finns det vissa karaktärer som retade gallfeber på mig. Att jag kan ha svårt att förlika mig med en är fullständigt normalt, men inte tre som i det här fallet. För att göra en lång historia kort är det mordgåtan som räddar den här boken från en läsmässig katastrof.