Den här dagen började som en helt vanlig söndag förutom att jag faktiskt tog mig för att gå en långpromenad direkt jag klev upp. Detta hör absolut inte till vanligheterna men vill man gå ner i vikt så är det bara att bita i det sura äpplet och ut och röra på sig. Detta är inte minst viktigt då man som jag har ett extremt stillasittande jobb och att jag ägnar kvällarna åt att blogga, läsa och se på tv gör ju inte direkt saken bättre.
Efter promenaden och morgonkaffet surfade jag ut på nätet och surfade än hit och än dit utan något egentligt mål. Tanken på att det här minsann kommer att bli en tråkig söndag infann sig tämligen omgående. Men så fick jag syn på ett inlägg som fullständigt knockade mig. Eller snarare så var det kommentarerna till inlägget som chockade mig så pass att jag ännu inte har hämtat mig riktigt.
Jag var helt övertygad om att författare är professionella människor som är på det klara med att deras böcker inte kommer att gillas av alla men att de har förmågan att ta till sig av den konstruktiva kritiken på ett sådant sätt att de ser den som ett sätt att förbättra sin yrkesskicklighet.
Vad jag förstår finns det en (oskriven regel?) att författare ALDRIG ska bemöta en dålig recension. Aldrig offentligt i alla fall. Detta måste ha gått Jacqueline Howett totalt förbi.
Men låt oss börja från början!
Via Titti hittade jag till Big Al´s Books and Pals där Al himself har skrivit en sansad och ärlig recension av The Greek Seaman skriven av nämnda författare . Al ger boken två stjärnor som enligt hans rankingsystem innebär att det är ”A poor book. Serious flaws, but not without some positive qualities”.
Han tycker i stort att intrigen är fängslande och intressant men att chanserna för att man ska orka läsa hela boken är små då boken innehåller för många stavningsmisstag och grammatiska fel.
Konstruktiv kritik i min värld. Så icke i Howetts som fullständigt gör bort sig när hon anklagar Al för att skriva en dålig recension samt beordrar honom att ta bort den från bloggen med motiveringen: ”My writing is just fine!”
Jag vet inte vilken värld hon lever i då till och med jag som inte har pluggat engelska sedan jag gick på gymnasiet för typ 100 år sedan blir generad över alla språkliga misstag hon ”bjuder” på:
She carried her stocky build carefully back down the stairs.
Don and Katy watched hypnotically Gino place more coffees out at another table with supreme balance.
Att hon borde ta till sig av kritiken kring språket blir än mer tydligt i de kommentarer hon skriver som för övrigt blir grövre och grövre tills hon till sist ber samtliga på tråden att ”Fuck off”. Vad hon inte verkar vara medveten om är att människor i bokbranschen – såsom t.ex. agenter och redaktörer – har tagit del av och även bidragit med egna kommentarer.
Big Al´s inlägg har verkligen berört människor och i stort sett alla (förutom författaren själv naturligtvis) tycker att hon bör göra sig själv en tjänst: read, weep and get over it!
Jag kan inte annat än tycka synd om Jaqueline Howett som helt på egen hand har grävt sin egen grav.
Då bloggar, twitter och andra källor på nätet fullständigt svämmar över av inlägg kring detta ordkrig har hon visserligen fått uppmärksamheten riktad mot sig. Men jag kan inte tänka mig att den kommer att ta hennes författarskap till nya höjder …
The Greek Seaman har Howett gett ut själv men hur stora är hennes chanser att bli utgiven ”på riktigt” efter det här tror ni?
-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<
Det här är som tur var första gången jag hör talas om att en författare fullständigt spårar ur i samband med en recension. Och jag är naiv och tror att någonting liknande aldrig kommer att inträffa igen.
Jag kan vara hård i mina bedömningar av böcker men jag försöker alltid vara tydlig med vad det är som bidrar till att jag tycker som jag gör. Och än så länge har inte någon författare opponerat sig, vilket i och för sig kan ha sin förklaring i att jag till stora delar läser böcker av utländska (översatta) författare. Därtill skriver jag recensionerna på svenska och det är nog inte så många utanför vårt avlånga land som behärskar vårt smått underbara språk.
För några månader sedan började tanken att skriva recensioner på engelska att gro inom mig men än så länge har jag inte gjort några större ansträngningar för att komma igång med det. Och efter det här kanske det är läge att vänta ett tag till …
Intressant! Det sorgliga med om man inte kan ta kritik är ju att man missar en stor möjlighet att utvecklas. Sen behöver man ju inte hålla med om allt förstås.
Precis! Det som är tragiskt är att hon verkar ta recensionen som ett personligt påhopp i stället för att ta en recension för var det egentligen är: En persons åsikt.