…. en stor del av läsning ”utgörs av ledtrådar som framgår av sammanhanget i kombination med ordens första och sista bokstäver” (Barn med överlappande diagnoser, s. 85).
Följande text belyser detta faktum:
Elingt fronsknig vid uevniersittet i Cmabridge seplar det inegn rlol i velikn orindng bkotsävenra i ett ord kmeomr, det edna vkigita är att den fsrtöa och sitsa bosetkanv såtr på rtät palts. Resetn kan vraa ett edna koas, men man kan ädnå lsäa det uatn poerblm. Dttea broer på att vi itne lsäer vraje bsoaktv för sig, uatn odret som hlehet. (Ibid)
Fascinerande, inte sant?
![Hur du hinner läsa [även om du inte har tid]](https://i0.wp.com/alkb.se/wp-content/uploads/2013/05/6133375229_3f62d856b1_q.jpg?resize=150%2C150)
Ja, det där har jag sett förut och det är verkligen intressant! Stycket ovan gick ju att läsa hur lätt som helst. Men finns det någon grupp som inte kan läsa stycket? Utom de som just ska lära sig läsa förstås……..
Jag har inte hunnit läsa hela boken ännu, men av vad jag har förstått så kan alla grupper – det vill säga även barn/vuxna med dyslexi läsa exempeltexten – utan några större problem. Jag kan inte låta bli att tycka att sådant här är extremt intressant och fascinerande.
Jag kommer att recensera boken så fort som jag har läst den klart och jag kommer säkert att lyfta fram nya, intressanta och fascinerande exempel av liknande karaktär.