I maj i år läste jag Sara Blædels Aldrig mera fri och jag lovade mig själv att jag aldrig skulle läsa någonting mer om och med Louise Rick. Men så tog Massolit förlag kontakt med mig och innan jag visste ordet av hade jag tackat ja till att läsa och recensera De bortglömda.
Min förhoppning var att något revolutionerande skulle ha hänt med Rick, och att vi därigenom skulle kunna se fram emot många trevliga stunder tillsammans i framtiden. Tyvärr blev det inte så, men det är inte bara hennes fel. Jag beundrar författare som kan göra sina karaktärer levande genom att låta deras karaktärsdrag framträda genom deras handlingar, tankar och förhållningssätt mot andra. Och det lyckas faktiskt Blædel ganska bra med. Vad hon däremot misslyckas med är att göra dem trovärdiga och intressanta. Detta låter kanske som en motsägelse, men en ”levande” karaktär behöver inte vara synonymt med en intressant och trovärdig sådan.
Som tur är, är handlingen helt okej och bitvis är den till och med osmaklig. Jag brukar sällan bli illa till mods när jag läser en bok, men när slutscenerna rullas upp kan jag inte riktigt hålla känslorna i styr. En del av mig vet, eller tror sig veta, att det som offren utsätts för aldrig skulle kunna inträffa i verkligheten. På samma gång slits jag med vetskapen om hur världen vi lever i ser ut, och att man aldrig kan vara säker på var gränsen för människornas ondska går.
Boktrailer på danska:
Bokfakta:
Författare: Sara Blædel
Titel: De bortglömda
Originalets titel: De glemte piger
Utgivningsår: 2012
Förlag: Massolit
Format: Inbunden
Översättare: Ninni Holmqvist
Antal sidor: 304
Källa: Förlaget
Intresse: deckare, kriminalroman
Serie: Louise Rick (del 7)
Betyg [Rating:2/5]
Speak Your Mind