Recension: Flickan med läderkängorna av Åke Axelsson

Erika Jonasson är dömd till skyddstillsyn och den unge polisen Björn Larsson utses till hennes övervakare.

Det kommer inte som någon överraskning att en ljuv men komplicerad musik uppstår mellan dessa två och jag gillar som sagt inte när en polis blir alltför personligt engagerad i en annan huvudkaraktär och/eller när polisens privatliv tar alltför stor plats ifrån själva utredningen.

Här har vi en mix av dessa två vilket komplicerar saken ytterligare. Det som är mest anmärkningsvärt med denna relation är ändå att polisen utnyttjar Erikas tjänster efter det att hon har misshandlat en buse som försöker tvinga av lokala handlare beskyddarpengar. Mannen blir senare mördad och efter det finns det ingen hejd på galenskaperna.

Redan här fallerar trovärdigheten rejält men den värsta blundern är ändå det kidnappningsdrama som “maffian” utsätter Erika för. Jag drog nästan skämskudden för ögonen när just den händelsen kom till sitt slut.

Flickan med läderkängorna av  Åke Axelsson utspelar sig i Umeå och jag tycker alltid att det är roligt att läsa böcker som utspelar sig förhållandevis nära min hemort. Jag skulle dock ha önskat att Axelsson, med 40 år som polis i bagaget, skulle ha tagit att chansen att visa att poliserna i Västerbotten minsann också kan lösa knepiga fall. Tyvärr ligger tyngdpunkten i stället på huvudkaraktärernas relationer och i mångt och mycket om deras oförmåga att få sina relationer att fungera, vilket gör att boken känns mer som ett relationsdrama än den polisroman som den utger sig för att vara.

Flickan med läderkängorna är Axelssons fjärde bok och även om just den här boken inte var i min smak tänker jag läsa En grönsakshandlares död, En man steg av bussen och En sten för Anders F som ingår i den trilogi som han har fått mycket beröm för.

Bokfakta:

Författare: Åke Axelsson
Titel: Flickan med läderkängorna
Utgivningsår: 2011
Förlag: Isaberg
Antal sidor: 309