Lyrans tematrio denna vecka handlar om Grisiga gubbar och i ärlighetens namn brukar det finns minst en sådan i varje kriminalroman som jag läser.
Det finns dock några stycken som jag fortfarande kan tänka på ibland även om det har gått några år sedan jag läste böckerna i fråga.
Den absolut första som poppade upp från mitt undermedvetna var ”tokdoktorn” Peter Teleborian som gjorde allt för att få Lisbeth Salander omyndigförklarad i Stieg Larssons Millenniumtrilogin.
Pappan till David Pelzer är något av den fegaste som jag någonsin har läst om. Trots att mamman i huset behandlade David sämre än en hund så gjorde han absolut ingenting för att hjälpa/rädda sin son. Fegt. Mycket fegt.
Till sist måste jag nämna Peder Rydh från Kristina Ohlssons två första böcker. Han är en sådan arrogant och dryg person som jag absolut går igång på. I negativ mening alltså.
Twitter: lindaode
says
Jag har typ 50 sidor kvar i Tusenskönor och sedan blir det bok tre. Det har tyvärr inte blivit mycket lästid i veckan.
Twitter: lindaode
says
Vände mig också till grisarna kring Salander, men valde en annan. Däremot borde kanske Peder platsat, men jag vet inte riktigt hur bortom hopp han är.
Det vet jag men jag vill ju inte avslöja för mycket 🙂