För några år sedan var jag på en kombinerad affärs- och nöjesresa till Lofoten tillsammans med mina underbara arbetskamrater. Där hade vi en föreläsare som heter Carl Fredrik Bennet som var helt outstanding. Föredraget gick ut på att vi skulle ta reda på vilken färg vi är. Utan att gå in på närmare detaljer så sammanfattar jag det så här: röd är ett chefsämne, gul är oerhört pratsjuk, grön är den omhändertagande och blå är den tillbakadragne. Jag visste redan innan vi gjorde testet att jag skulle hamna i den sistnämnda gruppen, men det var ändå skönt att få det bekräftat. Med tillbakadragen menas inte att jag är räddhågsen eller blyg av mig. Det har snarare att göra med att jag är en sådan som inte talar innan jag har tänkt till. Jag sitter gärna och lyssnar på ett samtal, men jag deltar endast om jag har något att tillföra. Har jag inte det är jag tyst helt enkelt. MEN det var två andra egenskaper som jag blev mest fascinerad över: dels att de ”blåa” människorna inte tycker om att slösurfa på internet (jag fullkomligt hatar att planlöst sitta och surfa timme ut och timme in) och dels att jag fullständigt älskar manualer.
Anledningen till att jag kom att tänka på det här just idag är att jag äntligen öppnade programmet yWriter5 som jag nämnde i ett inlägg för en tid sedan. I stället för att ”tycka och trycka” letade jag metodiskt efter …. just det: manualen! Och det är inte vilken manual som helst: den är i pdf-format och ser ut att vara väldigt utförlig. Precis som jag vill ha det. Jipiiii!
Förresten, vilken färg känner du igen dig mest i? Jag vet att det kan vara svårt att säga det så här rakt av utan värst mycket information, men en första indikation brukar man i alla fall få. Jag har förtvivlat letat efter all dokumentation från seminariet, men jag har konstaterat att det måste ligga i förrådet … tillsammans med tusen och åter tusen av andra grejer. Men, en vacker dag….
Tror att jag är någon gulgrön variant. Blå om jag tycker att situationen kräver det, men jag har lite svårt att hålla käft tyvärr. Någon chef vill jag dock aldrig bli, förutom över mina elever då.
Det stämmer att man alltid har en blandning av färger ”i” sig så att säga, men det är alltid en som är mest framträdande. Jag är mest blå, därefter röd (jag har varit avdelningsansvarig så det stämmer ju ganska bra), sedan gul och minst grön.