Som jag berättade redan i mitt första nostalgi-inlägg så släpade jag hem otaliga böcker från biblioteket varje månad.
Böcker som jag vurmade lite extra för (förutom böckerna om Tre deckare då), var djurböcker av alla de slag. Då jag redan då vara extremt teoretiskt lagd så läste jag in mig på djuret först, och när det så var dags att övergå från teori till praktik var jag redan så gott som fullärd. Himla praktiskt!
Mitt första djur var en katt med det föga smickrande namnet Esmaralda. Hon kom till mig och togs ifrån mig innan min mani på djurböcker började. Och jag var länge övertygad om att det var på grund av att jag inte hade läst ”katt-teori” som hon dog av kattpest när hon endast var några få månader gammal.
Ett speciellt minne jag har med tanke på teori och praktik var när jag inte kunde sluta tjata på min mamma att jag ville ha en undulat. Hon sa nej, och jag sa ja. När hon inte gav med sig tänkte jag att jag skulle minsann visa henne att jag kunde ta hand om en fågel. Således lånade jag en bok om undulater på biblioteket. Väl hemma vände jag upp och ned på en cykelkorg och försedde den med sittpinnar, matskålar och diverse andra prylar som en undulat kan tänkas vilja ha i sin bur. Genom att kalkera av en bild från boken, klistra upp den på ett tjockare papper, för att till sist färglägga den så hade jag även fixat undulaten.
Därefter täckte jag över buren varje kväll och tog bort filten varje morgon. Och jag visade stolt upp min fågel för alla som satte foten över våran tröskel. Hur det hela slutade? Jag fick två undulater: Putte och Nicke. Om mamma gav med sig för att jag hade bevisat hur duktig jag var, eller om det var för att hon skämdes får jag aldrig veta.
Sedan dess har jag haft otaliga djur: kanin, hamster,katt, hund, vandrande pinne (måste för övrigt vara det mest meningslösa djuret som finns, eller?), undulater, nympfparakit, fiskar, sköldpaddor etc etc. Ett tag hade jag inte mindre än två katter, två undulater, två hamstrar och tio (!) kaniner. Samtidigt. Alla djur var planerade utom åtta av de tio kaninerna. Så kan det gå om man tittar bort i fem sekunder. Mer behövs inte ….
Vilken underbar historia om undelaten. Så charmigt!
Du får skriva en barnbok och använda den historien där i. Det skulle funka kononbra tror jag.
Ja, det kanske jag gör! 🙂
Jag läste också sönder bibliotekets djurböcker, men det var mest ett substitut för att mamma bromsade alla djurdrömmar. Det får du skaffa när du blir stor sa hon om det mesta och nu har jag ett mindre menageri (och en sambo som bromsar innan det blir total djurpark)
Din pappersundulat skräpade iaf inte ner så mycket *S*
Nej, det har du ju alldeles rätt i! 🙂