Recension: Morden i Oxford av Guillermo Martínez

Författare: Guillermo Martínez
Titel: Morden i Oxford
Originalets titel: Los crímenes de Oxford
Utgivningsår: 2005
Förlag: Albert Bonniers
Översättare: Manni Kössler
Antal sidor: 238
Källa: biblioteket
Intresse: Spänningsroman

Betyg [Rating:2.5/5]

En ung student från Buenos Aires åker till Oxford för att studera matematik. Han blir inackorderas hon en äldre dam som en gång i tiden hade utsökta kunskaper i kodmaskinen Enigma. Efter några veckor hittas kvinnan mördad samtidigt som Arthur Seldom, professor i matematik, får en anonym lapp med ett kryptiskt meddelande: ”Den första i serien”. Där fanns också en matematisk symbol, ett klockslag och adressen till mordplatsen.

Seldom har skrivit en uppmärksammad bok om seriemord kopplat till logik och sannolikhet och det är uppenbart att mördaren har studerat den ingående för att kunna utmana honom i någon slags ”hjärnornas kamp”.

Morden i Oxford charmade mig inte lika mycket som Lucianas långsamma död som erbjöd ett nytt berättartekniskt grepp. I alla fall för mig. Tempot var extremt lågt, men intrigen lyckades ändå hålla intresset vid liv. Så icke här.

Här är det studenten som efter Seldoms död återberättar vad som egentligen hände i Oxford sommaren 1993 då han blott var 22 år gammal. Intrigen är extremt tempofattig, karaktärerna är tämligen platta och genom hela historien pockar matematiken på uppmärksamhet. Egentligen borde jag ha förstått redan efter att ha läst baksidestexten att den här boken inte skulle passa mig. Men jag var så pass nyfiken på Martínez efter mitt första möte att jag inte kunde låta bli. Martínez är professor i matematik och även om läsaren inte behöver besitta övermänskliga kunskaper i ämnet så tror jag absolut att det hjälper till att förstå intrigen på ett djupare plan.