När jag var i 20-årsåldern läste jag mycket av Stephen King och Dean R. Koontz som han hette på den tiden. Några år senare riktade jag in mitt läsande åt annat håll och det blev inga fler böcker av någon av författarna.
Fram tills nu.
Hjälten handlar om Timothy Carrier som sitter och tar sig en öl på sin favorit bar. Där blir han kontaktad av en nervös man som räcker över ett kuvert till honom med 10.000 dollar och ett fotografi på en vacker kvinna. Innan mannen lämnar Timothy säger han åt honom att han kommer att få resten när ”hon är borta”.
Strax efter entrar den riktige lönnmördaren baren och Timothy ger honom kuvertet med pengarna och säger att han har ångrat sig. Fotografiet behåller han dock och är fullt och fast besluten att han skall rädda den oskyldiga kvinnans liv.
Jag kände genast igen mig i Koontz sätt att skriva och det kändes såväl tryggt som inspirerande. Tempot är högt och jag känner sympati och intresse för såväl Timothy Carrier som Linda Paquette. Han är en murare som råkar vara på ”rätt plats vid fel tidpunkt” och hon är en författare som har slagit ut väggen mellan garaget och köket så att hon kan titta på den svarta Forden av 1939 års modell när hon äter. Inte så väntat kanske men Forden och det faktum att någon har satt ett pris på hennes huvud gör helt klart sitt till för att göra hennes personlighet än mer intressant.
I det stora hela var Hjälten en gemytlig ”återkomst” av en av två skräckförfattare som förgyllde mina ungdomsår. Det finns dock en sak som så när gjorde att jag lika gärna hade kunnat sluta läsa boken efter blott 50-talet sidor. Som jag nämnde i samband med veckans Bokbloggsjerka så handlar det om en av karaktärerna, närmare bestämt den riktige lönnmördaren! Ett av hans alias är Krait och det är också det namn som förekommer mest frekvent. Det nämns inte rakt ut men det är inte svårt att gissa sig till att Krait i själva verket är en polis som har sadlat om till lönnmördare. Till skillnad från Dennis Milne (Simon Kernick) så har Krait en avdelning – Supportgruppen – som servar honom med allt han behöver: nya bilar, vapen, de forslra bort liken som han lämnar efter sig, vid behov plantera de bevis på brottsplatser och om så krävs – städar de bort alla bevis som direkt pekar mot Krait, och så vidare.
Han dödar för att hans ego säger åt honom att göra det. Dessutom rättfärdigar han sina illgärningar med att ”det var nödvändigt” och han ser sig ständigt och jämt nögd och tvungen att tömma sin blåsa på de minst orimliga platser för att …. just precis … det är nödvändigt!
Detta motsäger fullständigt hans krav på renlighet och ordning och reda.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om den här karaktären men då skulle jag vara tvungen att avslöja alltför mycket av handlingen och det vill jag ju naturligtvis inte.
Sist men inte minst så borde Hjälten ha korrekturlästs ytterligare en gång då det förekommer en del grammatikmissar. Dessa är dock ej särskilt frekventa och därmed stör de ej alltför mycket.
Kultfakta 1: Hundar, och då särskilt Golden Retrievers, brukar spela en stor roll i Koontz böcker och visst finns det en hund även i Hjälten; den svarta skygga labradoren Zoey.
Kultfakta 2: Dean Koontz bibliografi består av inte mindre än 174 (!) böcker
Kultfakta 3: Är du ett hängivet fan av Koontz eller vill lära dig mer om honom måste du besöka hans hemsida där det finns en hel del att utforska.
Andra röster om Hjälten: Bokbild, Barbamama, Läshunger
Bokfakta
Författare: Dean Koontz
Titel: Hjälten
Originalets titel: The Good Guy
Utgivningsår: 2010
Förlag: Bra Böcker
Översättare: Helen Larsson
Antal sidor: 334
Källa: Biblioteket
Intresse: Thriller, spänning
Betyg [Rating: 3/5]
Hmm jag tolkade inte Krait riktigt lika som du när jag läste boken i våras. http://bokbild.wordpress.com/2011/04/29/hjalten-av-dean-koontz/
Blir sugen att läsa hans Frankenstein serie.
Ella recently posted..Riksdagen säger ja till sänkt e-boksmoms Svensk Bokhandel
Jag kunde aldrig förlika mig med Krait och att han påminde om Dennis Milne gjorde absolut inte saken bättre. Så det var inte hans förtjänst att jag läste ut boken om man säger så 🙂