Alex Morrows getingsommar [Recension]

För två år sedan läste jag första boken i serien om Alex Morrow, I midnattens stillhet och med Garnethill-trilogin och böckerna om den underbara journalisten Paddy Meehan i relativt färskt minne så kan jag inte säga att den var annat än en stor besvikelse.

Annat är det med Getingsommar och det gläder mig att ett karaktär som Morrow kan växa så mycket som person och yrkeskvinna från en bok till en annan.

Klasstillhörighet

I ärlighetens namn minns jag inte mycket av Alex Morrows bakgrund men då hon uppenbarligen inte vill veta av vare sig sitt förflutna eller sin trasiga familj så kanske det är lika så gott. Jag kan leva med att vi från och med nu i största möjliga mån kommer att blicka framåt mot hennes nya liv med Brian och tvillingarna som de väntar. Hennes förflutna lyser dock igenom och man kan inte undgå att märka att hon kommer från fattiga förhållanden och att hon har fått kämpa sig fram till det liv och den position som hon har i dag.

En annan som får kämpa för att få sin vardag att gå ihop är Kay Murray. Hon är en ensamstående mamma med fyra barn som tvingas jobba häcken av sig för att över huvud taget kunna ställa mat på bordet varje dag. I stark kontrast till henne finns Sarah Erroll vars liv släcktes av två snorrika ungdomar från en internatskola.

Gissa vem som först misstänks vara i klammeri med rättvisan?

Thomas Anderson & Squeak (Jonathon Hamilton-Gordon)

Den förstnämnda är den vi lär känna bäst och att han hamnar lite snett här i livet är inte särskilt konstigt. Han har en maktlysten far som skryter om sin förmögenhet, han har en kuvad och trasig mor och en allvarligt sjuk syster. Föräldrarna åker ofta och hälsar på lillasystern på hennes skola medan Thomas skickas iväg till en internatskola för att mer eller mindre glömmas bort. En incident inträffar som gör att Thomas, så ung som han är, måste åka hem för att styra upp familjen på ett sätt som hans mamma inte är kapabel till.

Squeaks bakgrund, sinnesstämning och karaktärsdrag får vi gissa oss till genom hans sätt att prata och på de sätt han agerar och i det här fallet är det riktigt utmanande. Han är definitivt inte en vän som jag skulle vilja ha, men han är inte helt bakom flötet heller.

Slutledningsförmåga

Jag har aldrig gett mig själv cred för att vara särskilt duktig på att lista ut vem den skyldige är eller hur alla ledtrådar hänger ihop. Jag är dock ofta övertygad om att jag är smartare än vad poliserna är men jag får nästan alltid känna mig besegrad och så även denna gång. Denise Mina lyckades verkligen lura mig och det gillar jag skarpt.

Slutord

Tempot är inte särskilt högt men Denise Mina kommer undan med det tack vare hennes utmärkta gestaltning och förmedling av karaktärernas sinnesstämning oavsett vilken klasstillhörighet de har.

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här men jag längtar faktiskt tills jag får träffa Alex Morrow igen!

Lyssna på vad Denise Mina själv har att säga om Getingsommar:

Andra röster om Denise Mina.

Bokfakta:

Författare: Denise Mina
Titel: Getingsommar
Originalets titel: The end of the wasp season
Utgivningsår: 2011
Förlag: Minotaur
Format: Inbunden
Översättare: Boel Unnerstad
Antal sidor: 410
Källa: Bibliotek
Intresse: deckare, kriminalroman
Serie: Alex Morrow (del 2)
Betyg [Rating:4/5]