Recension: I midnattens stillhet av Denise Mina

Författare: Denise Mina
Originaltitel: Still Midnight
Utgivningsår: 2009
Förlag: Minotaur
Antal sidor: 358

Sammanfattning

Två män bryter sig in i en villa och frågar efter Rob. Då ingen i huset ger sig till känna tar de husägaren som gisslan. I uppståndelsen avfyras ett skott. Ett skott som träffar handen på husägarens dotter. Innan de försvinner i natten meddelar de kravet för att släppa gisslan: två miljoner pund.

Mina tankar

Jag har läst samtliga av Denise Minas tidigare böcker och verkligen tyckt om dem. Därför såg jag fram emot tills jag skulle komma över hennes senaste skapelse. Men det här var en oerhörd besvikelse:

Jag tycker om böcker med fart. I den här finns det absolut inget tempo alls. Allting går i samma småstadslunk boken igenom. Jag är tveksam till om en biljakt (om det nu fanns någon sådan i den här boken) skulle gå mer än i 30 km/h.
Jag tycker om böcker med intressanta personligheter. Här finns absolut ingen sådan. Varken rånarna, deras medhjälpare eller poliserna känns nödvändiga att lära känna mer på djupet. Det får vara bra som det är.
Jag tycker om en spännande intrig. Förutom själva kidnappningsdramat (som man föga kan kalla för actionfyllt) så händer absolut INGENTING!

De sista sidorna slöläste jag igenom och jag kommer definitivt inte att ha några som helst problem att skiljas från boken. Jag önskar bara att jag hade gjort slut tidigare.

Share and Enjoy:

Etiketter: betyg 1, Brittisk författare, Brittisk litteratur, Denise Mina, Minotaur, Recension

This entry was posted by Annika on fredag, november 27th, 2009 at 20:17 and is filed under Betyg 1, Brittisk litteratur, Brittiska författare, Deckare, Denise Mina, Kriminalroman, Minotaur, Recension. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.

About The Author

Annika

Comments

http://blogg.aftonbladet.se/bokmalen Bokmalen

Inte var den i närheten av hennes tidigare böcker det erkänner jag, men Mina är ändå Mina, tänker jag. Så kanske att Alex Morrow utvecklar sig till en spännande karaktär trots allt. Jag är inte den som ger mig när det gäller läsandet. Jag tragglade igenom Mons Kallentofts böcker, trots att jag aldrig riktigt fastnade för karaktärerna eller för Mons sätt att skriva. Ha en trevlig kväll.

Annika

Du är tapper du!
Jag brukar också försöka att ta mig igenom böcker jag har påbörjat, och oftast lyckas jag. Men i bland får jag nog och då går det inte längre. Senast var det ”Den ofrivillige kommunisten” av Colin Cotterill.

http://boksnoken.wordpress.com boksnoken

Vad trist. Jag gillar också Denise Minas böcker och tänker nog läsa den här också. Jag kanske tycker annorlunda än du .

Annika

Ja, det får vi hoppas att du gör

Annikas litteratur- och kulturblogg

.: Kategorier :.

.: Etiketter :.

.: Populära poster :.

.: Facebook :.

.: Besökare :.

.: Twitter :.

.: Translator :.

.: Snap Shot :.

.: Dagens länkar :.

.: Bloglovin :.

.: Bloggsajter :.