Många, framför allt engelska och amerikanska, bloggare lägger stor vikt vid ett snyggt bokomslag. Vissa går så långt att det till och med är omslaget som avgör om de kommer att läsa boken eller inte
För mig är omslaget i sig totalt ointressant. Jag tittar i första hand på vem som har skrivit boken och därefter faller blicken på titeln. Det är dock inte dessa två delar som avgör om jag kommer att läsa boken eller ej. Nej, det absolut viktigaste i min jakt på nya läsupplevelser är baksidestexten: väcker den mitt intresse är saken biff. Är texten intetsägande, tråkig eller alltför avslöjande så får den stå kvar på hyllan. Oläst.
Ovanstående regel om baksidestexten gäller dock inte för författare som redan har charmat mig. I takt med att de ger ut nya böcker köper/lånar jag dem utan att ens läsa vad de ska handla om.
Det kan tyckas konstigt att jag inte tillskriver omslaget en större betydelse då samtliga tre ovanstående beståndsdelar är en del av det. En trolig förklaring är att jag föredrar text framför bilder och det är nog också av den anledningen som jag väljer böcker framför film. Bilder intresserar mig helt enkelt inte.
Vad har ni för förhållande till bokomslag? Skulle ni kunna ”döda” för ett vackert omslag eller finns det andra komponenter som är viktigare i era ögon?
![Vi kanske ses åter i helvetet när höftkulan hans har rullat sin kos [Desirées krönika]](https://i0.wp.com/alkb.se/wp-content/uploads/2012/11/nagellack.jpg?resize=150%2C150)
Jag störs inte av det om jag fått bilda min bild först, då kan jag se tv-serierna eller filmen och ändå fortsätta läsa fler böcker med min bild i huvudet. Knepigt, men så är det. 🙂
Så var det med Havers och Lynley för mig. Och Morse. Jag läste böckerna först, såg tv-serierna, tyckte de var ok (Lynley) eller bra (Morse) men att personerna inte var precis som jag tänkt mig.
Nej, det är ju inte alla som är lika tvångsmässiga som jag. 🙂
Jag har ett otroligt stort behov av att få göra mina egna bilder av en boks personligheter, utan påverkan av andra. Jag läser i princip aldrig en bok om jag sett filmen/tv-versionen först. Det är vissa riktigt bra brittiska deckarserier som jag går miste om i bokform pga det. Till exempel Dalziel & Pascoe. Jag fick en bok i den serien av mina föräldrar och hela boken igenom stördes jag av att den bild jag fick till exempel av Dalziel inte stämde med tv-Dalziel.
Fånigt, men sån är jag. 🙂
Jag har inte sett avsnitten om Dalziel & Pascoe på tv men däremot har jag läst böckerna som är extremt ojämna: vissa böcker är bra, andra är okej för att vara snäll, en bok fick inte mer än en etta i betyg av mig (Döden löser alla problem) och Dödsmässa gav löfte om någonting stort som är på gång.
Jag känner dock ändå igen mig i det du skriver även om jag inte störs av det på samma sätt: Barbara Haver och Kommissarie Lynley, bara för att nämna ett exempel, stämmer inte överens i tv-versionen mot den version jag hade skapat för mitt inre öga. Men trots det så fortsätter jag att se serierna samt läsa böckerna 🙂
Jag tror det här med omslagens betydelse handlar lite om hur man hittar ”nya” författare. Jag har tyvärr varit dålig på att läsa litteratursidor och sånt, jag har lite bättre koll nu när jag läser bokbloggar.
Vad jag däremot älskar är att gå in i bokaffärer och kika runt på nyhetshyllan och bland övriga bokhyllor. Och då är det klart att om det finns mycket att välja bland att plocka upp så kommer jag först plocka upp böcker med bokomslag som lockar mig på ett eller annat sätt.
Jag håller helt med dig Lilla O om författarbilder på omslag – fånigt. Något annat som jag inte gillar är bilder från film eller tv-versioner av boken. Inte gillar var förresten för blekt, jag avskyr det.
@Katarina och @Lilla o: jag håller helt och hållet med när det gäller författarbilder på omslagen. Det är fånigt och självupptaget. Bilden ska, i alla fall om jag får bestämma, spegla en del av själva handlingen. Det kanske krävs en del analysarbete såväl före som efter man har läst boken för att kunna utröna exakt vad det är som bilden förmedlar. Detsamma gäller naturligtvis för titlar: jag har aldrig blivit klok på varför Carin Gerhardsens första bok i Hammarbyserien heter Pepparkakshuset. Någon som har svaret på den gåtan?
Däremot upptäckte jag Lynda La Plantes böcker genom att se en bild av Helen Mirren på omslaget till I mördarens spår 2. Hade jag inte gjort det så är jag tämligen övertygad om att jag hade missat denna pärla till författare och det borde innebära att jag inte riktigt håller med dig Katarina angående bilder från film eller tv-versioner 🙂
Det är trevligt om en bok har ett snyggt omslag, men jag väljer inte bort en bok med ett fult omslag. Vill jag läsa en bok (tex för att jag gillar författaren som skrivit boken eller för att jag läst något om boken som fångat mitt intresse) så läser jag den, oavsett hur omslaget ser ut.
Katarina, jag är precis lika anal och gillar därför att Bokus är bra på att berätta var i serien en bok befinner sig.
Gällande omslag så tycker jag om en bok extra mycket om omslaget är snyggt, men favoritförfattare kommer undan med nästan vad som helst. Irriterar till exempel ihjäl mig på författare som har sig själva på omslaget. Maria Ernestam som är en favorit kan jag acceptera, men Liza Marklund blir jag jätteprovocerad av. Löjligt egentligen.
Jag faller absolut för omslag, jag vet inte om det nödvändigtvis alltid är vackra omslag jag faller för, det kan vara något med färgerna och grafiken som gör att mitt öga fastnar. Det räcker dock inte med ett vackert omslag, jag lägger också mycket stor vikt vid baksidestexten.
När det är författare jag redan har på min ”måste läsa”-lista bryr jag mig inte om omslaget. Fast jag kan bli irriterad om jag samlat på en serie sedan den började ges ut och förlaget haft ett mycket karaktäristiskt utseende på omslagen och sedan bestämmer sig för att byta utseende.
Apropå baksidestexter och för all del informationen inuti böckerna irriterar det mig att förlagen är så obenägna när det gäller serier att ange vilken bok i serien man står och håller i. Det är väl bara för att jag är så anal när det gäller att läsa i kronologisk ordning som det stör mig. 🙂
Jag håller helt och hållet med dig när det gäller serier. Jag brukar ta för vana att läsa i boken vilka böcker som författaren redan har givit ut men det är inte alltid det heller är någon garanti för att det ska bli rätt då jag som bekant är specialist på att läsa intressanta böcker i helt fel ordning. Ofta gör det dock inte så mycket men det kan också bli så att hela läsupplevelsen går till spillo om man skulle råka börja i fel ände..
Jag tycker att omslag är viktiga, föredrar ett snyggt omslag framför ett (i mitt tycke)fult, men om jag inte tycker om baksidestexten eller författaren så skulle jag inte läsa boken. Att gå så långt som att inte läsa en bok för att omslaget inte är snyggt känns bara fånigt.
Det håller jag med dig om, men jag tror faktiskt att omslaget även är viktig för bokslukarna här i Sverige. Exakt hur viktigt är det jag försöker ta reda på genom inlägget. Förhoppningsvis kommer många att svara och delge sina tankar kring detta.
Trevlig midsommar!